... i paradiset.
.
Det må blåsa kallt ute... i mitt inre känner jag bara värme... skönt att få slå upp de blå och känna denna känsla av välbehag... så långt ifrån de morgnar då jag vaknar med en inre stress som närmast är att beskriva som... ångest... och en sådan här morgon så har jag svårt att förstå att jag någonsin kännt den stressen... för detta är ju bara ännu en dag i paradiset... och det kanske är någonting som jag behöver reflektera över... så att jag inte börjar ta saker och ting för givet... precis som jag gör med min drogfrihet om jag inte stannar upp och tänker efter... för tyvärr måste jag erkänna att det kan gå många dagar utan att jag ens tänker på att jag är drogfri.
.
Jag får akta mig för att ta saker och ting för givet... och istället känna tacksamhet för det jag har.
.
När jag tar min drogfrihet eller denna dagen i paradiset för givet så finns det en risk för att jag glömmer bort en väldigt viktig sak... nämligen min tacksamhet... och det vore ju synd... för tacksamhet är en helt underbar känsla och sätter focus på det som jag behöver ha focus på... nämligen alla de saker som jag har i mitt liv... och tacksamheten hjälper mig med det och får mig att slippa hålla focus på allt det där som jag skulle vilja ha i mitt liv men inte har fixat än... ni vet... en ny bil... fräcka kläder... ja vad det nu kan vara för något... det är ju så himla lätt att få för sig att man skulle bli en liten smula lyckligare om man bara fick lite mer av ditten och datten... och glömma bort hur lycklig jag är över det jag faktiskt redan har... för jag är nämligen en väldigt rik kille... det känner jag just nu... ännu en dag i paradiset.
tack! Det är gott att leva och ta var dag som den kommer. I dag vaknade jag med frid i sinnet. Paradiset är verkligen här och nu. Ta vara på dagen! Den kommer inte tillbaka.
Soliga kramar från Stenungsund.