Den långa fredagen...

... är här igen.
.
Tänkte lite på min barndoms långfredagar... ni vet de där dagarna som verkade hålla på i typ 200 år... ALLA affärer var stängda och det var Jesus och kyrkligt och så himla tråkigt att jag höll på att dö... på radion spelades det "passande" musik (begravningsstuket) och fan vet om det ens var tillåtet att le överhuvudtaget... någonting som för övrigt var väldigt lätt att låta bli eftersom det ju ändå var så dödens tråkigt... kort sagt... långfredagen var verkligen årets längsta och definitivt tråkigaste dag... och jag kan ju bara inte låta bli att undra om det inte var på en långfredag som min barnatro fick sig en så allvarlig törn att jag blev ateist på kuppen... här fick jag ju lära mig att religion var någonting väldigt allvarligt och oerhört tråkigt... och att ha tråkigt... det gillade inte jag.
.
Idag har jag en lite mer nyanserad syn på det här med religon och andlighet... tror jag.
.
Idag så är långfredagen inte riktigt lika lång och definitivt inte alls lika tråkig... vilket jag välkommnar... för jag har fortfarande lite svårt med att ha tråkigt... även om jag har blivit bättre på det också... och vad det gäller religon så har jag hittat en form av andlighet som passar mig... det känns också bra.

Kommentera inlägget här :