... kolkällaren.
.
Var en sväng och föreläste i Kungsbacka idag... väldigt känslosamt och jag var nära att bryta ihop flera gånger på scenen... känslorna svallade på mig... men det gick bra och jag blev själv väldigt nöjd... tror inte att jag varit så nära mig själv någon gång på en föreläsning tidigare... och det får jag väl se som positivt... efter föreläsningen så tog jag en sväng till Göteborg i ett helt annat ärende... som förvisso också var väldigt känslosamt... och efter att jag varit där så gick hissen ända ner till kolkällaren... helt utan förvarning... och nu verkar det som om jag har tappat bort hissen upp totalt... helt matt... så himla låg att det finns knappt... och har ingen lust med någonting... fixar inte att ringa någen heller... pallar liksom inte att prata om det... känner mig bara helt slut och väldigt, väldigt ledsen... fast utan tårar... och jävligt avstängd... ja... så kan det också vara att vara Peter en helt vanlig fredagskväll.
.
Även solen har sina fläckar... men idag ser jag knappt solen... det är mörkt i kolkällaren.
.
Jaja... jag ska snart gå på ett möte och efter det ska jag och en vän ta del av Halmstads kulturliv... jag vet inte riktigt vad det handlar om än... men det blir säkert bra... för fördelen med det måendet som jag har just nu är ju att det bara kan bli bättre... och det är ju bra.
Stor varm kram på dig Peter!