... idag.
.
Firade 15 års drogfrihet igår... och känner mig bakfull idag... det är inte på det viset att jag passade på att ta ett återfall när jag firade (det hade ju inte varit så himla bra)... nä... det är mer en känsla av att det var lite "för mycket" peter på en och samma dag... och jag kan förstå att mina bakfyllor på den tiden det begav sig innehöll en hel del "för mycket" känslor... för på den tiden var jag verkligen "för mycket"... minst sagt... och helt ärligt så har jag nog varit ganska mycket även under min drogfrihet... min intensitet (vissa skulle nog kalla det för ADHD) har satt mig i händelsernas centrum mer än en gång under åren... men jag har blivit lite lugnare med åren... och jag måste få lov att säga att jag tycker det är himla skönt... jag har inget behov av att stå i centrum hela tiden längre.
.
Ibland kan det vara en väldigt behaglig känsla att ta på sig rollen som betraktaren.
.
Visst kan det vara bra att ställa sig i centrum lite då och då... men jag har en önskan om att lite då och då även få ta ett litet kliv tillbaka och betrakta livet på lite avstånd... distansen till mig själv är ett behov som växer och det tror jag är bra... jag behöver inte längre vara så jävla speciell för att få vara med... jag duger precis som den jag är... och just precis idag så kan jag känna att det tar på krafterna att stå i centrum... men jag måste samtidigt erkänna att jag blir väldigt glad över alla som grattar mig och att jag är tacksam över att ha människor runt omkring mig som älskar mig... precis som den jag är... och det är kanske därför som jag känner mig lite bakis idag... att jag helt enkelt blir lite rädd för att skrämma bort dem när jag blir (som jag tycker) "för mycket"... eller så är det bara en sund skam som berättar för mig att jag har varit lite "för mycket"... och behöver ta ett kliv tillbaka så att någon annan kan få ta lite plats istället.
KRAMAR I Massor <3