... på ett gym.
.
När jag för rätt många år sedan till slut vågade sätta min fot på ett gym så visste jag inte riktigt vad man skulle göra där... tack och lov så hittade jag bastun... och blev snabbt en av de bästa/mesta bastubadarna på gymmet... vilket jag nog fortfarande är eftersom jag ju gillar att bada bastu... när jag till slut vågade mig ut i gymmet så hamnade jag på en träningscykel... massa knappar och inställningar och jag fattade knappt någonting... idag så går jag på ett löparbandet med minst lika många inställningsmöjligheter och jag fattar fortfarande i stort sett ingenting av alla dessa inställningsmöjligheter... kanske krävs det högskola för att förstå... jag vet inte... i vilket fall som helst så kommer jag fortfarande ihåg hur rädd jag var när jag gick ner till gymmet de första gångerna.
.
Men jag är ju en väldigt lyckligt lottad kille med massor av tur i livet och som av en slump så startade ett yogapass några veckor efter jag börjat på gymmet... och jag hakade på... det var en gruppträning som jag kände att jag pallade med... och yoga intresserade mig... massor... så jag tog ytterligare ett kliv in i en gemenskap som var helt ny för mig... visserligen så pratade vi inte så mycket med varandra men efter ett litet tag så fanns nu en och annan som jag kunde heja lite igenkännande på när jag körde ett yogapass... och då inte minst tjejen som hade passet... som visade sig vara samma tjej som ägde gymmet... vi gillade bägge två yogans filosofi... och på dessa passen så kände jag mig som en del av någonting.
.
Yoga på stranden i Gullbranna... alla är välkommna 7, 8 0ch 9 juni klockan 08.00.
.
Jag gillade ju det här med yoga och eftersom jag ju har lärt mig att det enda sättet att behålla någonting på är genom att ge bort det så fick jag för mig att vi skulle ha yoga på stranden när vi hade konvent i Halmstad... och jag kommer fortfarande ihåg första gången jag skulle hålla i det passet... jag var skitnojad och försökte visa mig så himla duktig och avancerad så att två av deltagarna skadade sig när de skulle göra samma rörelser... suck... jag är fortfarande nervös när jag ska hålla i yogan nere på stranden men har lärt mig att det inte är så himla noga... jag behöver inte vara så duktig längre... det viktigaste är ju att vi gör någonting tillsammans.
.
I vilket fall som helst så blev jag minst sagt förvånad när jag fick ett samtal ifrån gymmet i går... där de frågade mig om jag kunde tänka mig att hålla i ett yogapass på onsdag... först så försökte jag slingra mig eftersom jag ju inte riktigt trodde att jag skulle kunna klara av det... men sen så tänkte jag på hur shyssta det gymmet har varit mot oss på VågaVa och hjälp oss i vårt intregreringsarbete... då kunde jag ju svika dem genom att tacka nej... så nu känner jag mig lite stolt och väldigt mycket livrädd... och det får väl bli som det blir... bara jag kommer ihåg att jag bara är mig själv och ingen avancerad yogainstuktör... så om ni vill se hur det här kommer att gå... ja då är det bara att komma ner på gymmet och vara med... klockan 16.00 på onsdag... välkommna.
.
Den livrädda killen har blivit instruktör... lite häftigt är det allt.