... och skvallande rop.
.
1 Maj är ju sedan länge arbetarnas dag... det ska protesteras, viftas med röda fanor och promeneras i långa led samtidigt som det ropas i kör om orättvisorna som drabbar detta släkte... och jag har varit där... gått i dessa led och gapat om vad jag uppfattat som orättvisor... men idag gör jag inte det längre... och jag kan inte låta bli att undra vem som fortfarande protesterar... egentligen borde det ju vara alla de som INTE har något jobb... men det låter sig kanske inte göras på arbetarnas dag... och de som har ett jobb har väl inte tid att demostrera... eller så mycket att klaga på... 1 maj har kanske spelat ut sin roll... jag tycker att vi ger bort denna dagen till de som inget jobb har... de är ju dels jävligt många och så har de ju även något att protestera över... på riktigt.
.
Att gå i långa led och protestera hör ju denna dagen till... men jag struntar i det.
.
Idag så väljer jag bort protesterna... jag har faktiskt gjort en stor förändring i mitt liv... när jag var ung protesterade jag mot det mesta... idag så är jag betydligt försiktigare och väljer med omsorg ut mina bataljer... att skrika och gapa för för själva skrikandets skull orkar jag helt enkelt inte längre.
Kloka du!!!!
kramen