... smakar mumma.
.
Det fanns en tid i mitt liv då jag trodde att ansvar var motsatsen till frihet... och inte kunde jag väl ens ana hur fel jag hade... att det egentligen förhöll sig precis tvärtom... att det var när jag tog mitt ansvar som jag blev fri... men jag förstod inte bättre... fattade ju inte ens att jag var styrd av drogerna... trodde i min enfald att det var jag som bestämde om när och hur mitt drogande skulle se ut... sanningen var att hela mitt liv var styrt av droger i alla möjliga och omöjliga former... jag var allt annat än fri... samtidigt som jag inbillade mig att frihet var samma sak som att skita i jobbet... köpa knark för hyrespengarna... ljuga och manipulera... och vara allmänt opålitlig.
.
Och trots att jag ju så gärna ville det så kände jag mig aldrig fri... det fanns alldeles för många "idioter" i mitt liv på den tiden... för mycket av "sen"... "ska bara"... och "imorgon"... och så hade jag ju samtidigt en hel del "otur"... offerkoftan satt som klistrad på mig.
.
Ibland så kan det vara riktigt behagligt att sitta och reflektera lite över livet på livets villkor.
.
Idag så ser mitt liv helt annorlunda ut... jag är skuldfri och betalar mina räkningar i tid... går till jobbet även de dagarna jag inte riktigt har lust... håller vad jag lovar... och är allmänt pålitlig.
.
Det finns knappt några idioter i mitt liv... jag gör för det mesta det jag ska göra när jag ska göra det... det känns som om jag har tur med det mesta i mitt liv och jag känner mig lyckligt Lottad mest hela tiden... offerkoftan hänger på en galge långt in i garderoben... och sist men inte minst... jag känner att jag tar mitt ansvar... och upplever en känsla av... ja just det... frihet.