... är viktiga för mig.
.
För en herrans massa dagar sedan så klev jag in på mitt första möte... det var en kompis (min fina kollega Leffe som jag senare startade VågaVa tillsammans med) som hade lurat med mig på det mötet... jag själv hade inte en aning om vad dessa möten handlade om... han hade suttit inne i några år, passat på att gå någon slags behandling och blivit drogfri på kuppen... och nu så drog han då iväg mig på mitt första möte... jag erkänner att jag inte fattade särskilt mycket och mest var ganska nervös första gången jag var där... ändå så fortsatte min vän att tjata med mig på ett gäng möte innan jag beslutade mig för att det säkert var bra för honom men att jag inte riktigt hade de problemen... så jag lämnade dessa möte för att söka lyckan på egen hand... min förnekelse var på den tiden... total.
.
Att få lov att tillhöra en kärleksfull gemenskap har räddat livet på mig.
.
Det tog inte så lång tid innan mina egna försök att leva på livets villkor havererade totalt... och jag vågade prova med någonting annat än bara min egen egenvilja... jag började gå på möte regelbundet... och till en början så innebar detta varje dag... 90 möte på 90 dagar är en klassiker som funkar hur bra som helst... mina rädslor för att gå på mötena ebbade ut... jag började känna mig som en del av en väldigt kärleksfull gemenskap... och jag gillade den känslan... och sist men inte minst så höll jag mig ju drogfri... nu har det gått 5680 dagar och jag går fortfarande på mina möten... och de är minst lika viktiga för mig idag som de var när jag började gå på möte... min drogfrihet är grunden som mitt liv vilar på och det är på mötena som jag blir påmind om vem jag är... för jag är en beroende... det kommer jag aldrig att komma ifrån... men så länge jag fortsätter att gå på mina möte och hålla mig drogfri så har jag ingenting att vara rädd för... och en sak har jag lärt mig på alla dessa år... det är att allt... precis ALLT blir bättre när jag håller mig drogfri.