... och jag.
.
Jodå... jag håller fortfarande på att dra i ett gummiband och göra armhävningar mot en vägg med en stor boll som stöd... visserligen så tänker jag göra ett träningsuppehåll i två dagar nu... men sen ska jag på den igen... sjukgymnastiken... jag måste ju ge det en chans... kan detta göra så min onda axel blir bra igen så är ju det toppen... för jag gillar inte att vakna på natten och vara tvungen att smeta på ett lager voltaren på en ömmande kroppsdel... jag vill vara helt frisk... helst alltid.
.
Man börjar bli lite äldre och då kan det ju vara på sin plats med lite sjukgymnastik för att fungera.
.
Jag har väl alltid trott att jag är odödlig... och att jag då ska drabbas av förslitningsskador kan jag tycka är en liten smula orättvist... men kanske helt nödvändigt för att jag ska förstå min egen dödlighet... att jag inte är helt osårbar... och då kan jag ju förstå att känna tacksamhet över att livet i sig varit väldigt snällt mot mig... jag är trots allt snart 56 bast och i det närmaste kärnfrisk... tror jag... eller så är jag snart 56 bast och i en närmast osannolik förnekelseprocess... jaja... den som lever får se.