... är inte självklart.
.
Ibland... rätt ofta om jag ska vara ärlig... så funderar jag inte vidare mycket på det här med min drogfrihet... det har liksom blivit en vana... inget jag tänker så mycket på och någonting som jag tyvärr har en tendens att ta för givet... vilket ju inte bara är synd utan rent av livsfarligt... för är det någonting som jag aldrig någonsin får ta för givet så är det själva grunden i mitt liv... min drogfrihet... för om jag skulle få för mig att jag var "frisk" och kunde börja ta en öl på fredagskvällen så hade det inte tagit lång tid innan jag var tillbaka där hela den här resan började... i en väldigt tragisk missär.
.
Ett liv utan min drogfrihet hade ganska snabbt blivit ett väldigt... tomt liv.
.
Min drogfrihet har gett mig i stort sett ALLT... visst har jag haft ett liv även under min aktiva period... allt gick ju liksom inte åt helvete direkt... men sakta och säkert så lede mig mitt missbruk in i en återvändsgränd som mest bestod av konsekvenserna jag drog på mig som aktiv narkoman och alkolist... mitt beroende slukade alla försök till ett normalt fungerande liv utan att jag fattade det... men allting gick ju åt helvete med tiden... jobb, familj, etc, etc... och jag undrar om inte det värsta av allt var att jag själv inte förstod någonting... utan trodde att jag var ett offer för allt möjlig och omöjlig... och hade en helt osannolik... otur.
.
När jag slutade missbruka försvann min "otur"... och livet blev lite mer hanterbart... jag anar ett samband.
Alltid lika spännande att läsa din blogg. Ja du kära kusin, du har sett båda sidorna av livet och har en stor kunskap och livsglädje att dela denna med oss. Jag förstår inte din plågoande men är glad att du delar med dig av den så jag känner igen den! Kram claes