... utanför köksfönstret.
.
Att bo ute på landet har sina sidor... en av dessa är att det är alldeles kolsvart vissa nätter... och när jag skriver kolsvart så menar jag verkligen kolsvart... man ser bokstavligt talat inte handen framför sig... har du inte ficklampan med ut så får du uppleva hur det är att vara blind... på riktigt.
.
Jag kan tycka att det är mysigt... allra helst när man tänder lite stearinljus... för det är ju när det är som mörkast som ljuset lyser mest... lite som i livet på något sätt... det var ju när det såg som värst ut som ett hopp tändes i mig... att det kanske fanns en liten möjlighet att slippa leva som en missbrukare i resten av mitt liv... jag kommer ihåg den morgonen när det hoppet tändes... dagen då jag äntligen fattade att jag var alkolist och narkoman... den 10 maj 1998... jag mådde verkligen skit på alla sätt och vis när jag för första gången fattade att jag hade ett val... att jag kunde välja ja tack eller nej tack till drogerna... och sedan dess har jag lyckats hålla mig drogfri en dag i taget... i 5643 dagar... vilket är ett världsrekord för mig.
.
Det kan se väldigt mörkt ut innan hoppets ljus tänds... men när det väl lyser så lyser det starkt.
.
Jag famlar inte längre i blindo genom livet... att leva ett drogfritt liv ger mig alla de möjligheter som jag alltid lyckades sumpa i mitt aktiva liv... och jag tror att det beror på att jag idag förtjänar dessa möjligheter... jag lever ett liv på livets villkor och fixar det över förväntan om jag får säga det själv... allt är inte guld och gröna skogar i ett drogfritt liv... men allt är bättre än det var i mitt missbruk... precis allt... inga undantag.