... att vara rädd.
.
Det är svårt för mig att erkänna... men... helt uppenbart så lider jag lite då och då av någonting som min terapeut kallar för ångest... bara att skriva det här tar emot för jag vill ju helst inte erkänna det ens för mig själv... jag ha tyckt att ångest är ett väldigt missbrukat uttryck och säkert inte riktigt velat fatta vad det egentligen är för någonting.
.
"Ångest är ett sinnestillstånd som karakteriseras av stark rädsla, nervositet eller oro, vare sig det är situationsbetingat eller inte, men som inte beror på ett faktiskt hot eller en överhängande fara.
Ångest kan vara en sinnesstämning eller ingå som delsymtom i en psykisk störning, till exempel ångeststörning, depression eller psykos, bero på en kroppslig sjukdom eller uppkomma till följd av droger. Det kan, om det är situationsutlöst, också vara normalt."
.
Ångest kan vara en sinnesstämning eller ingå som delsymtom i en psykisk störning, till exempel ångeststörning, depression eller psykos, bero på en kroppslig sjukdom eller uppkomma till följd av droger. Det kan, om det är situationsutlöst, också vara normalt."
.
Jag är så himla trött på att vara rädd... gillar inte alls den känslan.
.
En sak som jag paradoxalt nog gillar med min ångest är att den är helt normal... en given reaktion på ett givet beteende... och inte minst att jag kommer att kunna göra någonting åt det... för jag är bara så himla fettrött på att springa omkring och vara rädd hur som helst... det tar alldeles för mycket energi... energi som jag behöver till någonting helt annat... t.ex. till att lära mig att uttrycka mina känslor på ett tydligare sätt... för det är ju genom att trycka ner vad jag egentligen känner som jag skapar min egen ångest... jag är lite "outvecklad" rent känslomässigt och behöver träna på att bejaka mina egna känslor istället för att förneka dem för mig själv.
.
En sak som jag paradoxalt nog gillar med min ångest är att den är helt normal... en given reaktion på ett givet beteende... och inte minst att jag kommer att kunna göra någonting åt det... för jag är bara så himla fettrött på att springa omkring och vara rädd hur som helst... det tar alldeles för mycket energi... energi som jag behöver till någonting helt annat... t.ex. till att lära mig att uttrycka mina känslor på ett tydligare sätt... för det är ju genom att trycka ner vad jag egentligen känner som jag skapar min egen ångest... jag är lite "outvecklad" rent känslomässigt och behöver träna på att bejaka mina egna känslor istället för att förneka dem för mig själv.
.
Men hur som helst så känner jag ett stort hopp just nu... det enda som stör mig lite grann är att det inte går att fixa direkt (läs igår)... att jag behöver praktisera en andlig princip... lite tålamod.
Du är så himla duktig och en fixstjärna på mångas himlar.
Utan erkännande av dina rädslor ( som du så väl delar med dig av ) skulle du "bara"
vara en i den grå massan som framlever sina liv dag ut och dag in utan att reflektera över varför, vem dom är och vad dom vill med sina liv. Det är fan inte lätt att leva, ibland en jävla kamp ..och ja ångesten knackar på veckoligen och ofta dagligen i de flesta hem..fast vi alla på många sätt mörkar med fasad och attribut..kudos hjärtat du är så himla himla jädra bra :) kram <3