
ADHD...

Jag pratade med en psykolog som utreder diverse diagnoser angående just att utredningar kring ADHD har ökat. Detta var några år sedan, men han sade att det är en väldigt liten procent som faktiskt har ADHD (eller någon annan form av autism). "De flesta är bara dåligt vaggade", som han uttryckte det.
/Nina
Jag har en son som fått diagnosen ADHD rätt nyligt och vi håller på att testa ut en medicin. Jag själv har med stor sannolikhet själv ADHD har jag förstått efter att ha följt på sonens resa. Då jag blickar bakåt så tror jag att jag haft det betydligt lättare för mig under hela uppväxten och upp till ca 25-30-års åldern om jag fått hjälp. Det ÄR frustrerande och jobbigt att hela tiden inte veta vad det är som får en att inte kunna fokusera och handla som man vill. Det handlar inte bara om hur omgivningen upplever en som jobbig, utan mer om att slippa våndas i frustration över att inte ha kontroll över sig själv. Självmedvetenhet har de flesta ADHD-personliheter gott om. Det kan lätt ge upphov till ångest.
Ska man måsta genomgå allt detta innebär om det finns hjälp? Det öppnas en helt ny värld för många som äter medicinen. Att kunna fungera med vänner, utan att bli utmattad. Att kunna lära sig de skolämnena eller arbeten man vill... Kan rabbla upp många argument.
Jag vill iaf kunna ge min älskade son bra förutsättningar.
Sen kan jag absolut respektera allt du skriver. Det ena utesluter inte det andra.
Så sant Peter. Diagnoserna kan t o m vara en del av en personlighet som rubbas p g a ensidigheten i vårt samhällssystem. ingen vet riktigt vad gränserna går för någon. Posttraumatisk stress och ADHD liknar varandra i sitt uttryck liksom bipolär och dolt missbruk gör. Tack för att du finns Peter. God fortsättning med 2014. Kram.
Du har rätt i det stora hela.. Men när hjärnan faktiskt vill sitta still och lyssna..Då är medicin bra.