... vilken hjälte.
.
Kollade på TV igår... det handlade om den magiska sommaren -94 då vi tog brons i fotbolls-vm... och det satt ett gäng sköna gubbar och snackade gamla minnen hemma hos Jonas Thern... lite bilder från matcherna blandat med en hel del intervjuer... och där dök han upp... Klas Ingesson... sittandes i sin rullstol... och snackade om att han hade funnit meningen med livet när han drabbades av cancer... och hur han verkligen fick mig att förstå vad han menade med de "små sakerna" i livet... som att ta till vara på ett möte med en annan människa... att ta sig lite tid för att stanna upp och vara i nuet... inte bara springa på och söka efter någonting "annat" hela tiden... livet pågår här och nu i denna stunden... inte "sen"... själv har jag ett helt fantastiskt liv när jag tar mig tid för att stanna upp och se hur det egentligen ser ut... och då kommert den... det bästa vapnet i min arsenal för fortsatt drogfrihet... känslan av tacksamhet.
.
Tack Klas Ingesson... tack för att du fick mig att stanna upp och inse hur lyckligt Lottad jag är.