... kan jag också bli.
.
VågaVa växer så det knakar... och det händer grejer mest hela tiden... naturligtvis så innebär ju även detta att jag får svårt att hinna med... och att jag känner mig stressad eftersom jag ju missar att göra sådant som jag redan borde ha gjort... känslorna som infinner sig som ett brev på posten är otillräcklighet och kontrollförlust... och även om jag vet att jag bör kapitulera och be om hjälp så drar jag mig för det... stress har ju tyvärr den egenskapen att jag av gammal vana (läs ovana) försöker mig på "jobba ikapp" allting... helst redan igår och allt samtidigt... resultatet låter inte vänta på sig... ingenting blir gjort... jag har ju redan glömt bort min huvudregel som brukar funka alldeles utmärkt i dessa situationer... nämligen att göra precis tvärtom... mindre... för om jag istället tar och lugnar ner mig... stannar upp och observerar situationen... så kan jag acceptera att det är som det är... och förstå att ju mindre jag gör dessto mer får jag gjort... alltså tvärtemot vad min stresskänsla vill påpeka.
.
Det är dax för mig att stanna upp och andas en liten stund... för att sedan göra en sak i taget.
.
Tar jag bara det lugnt och focuserar på sak i taget så kommer allt att bli precis som det ska bli... just nu så behöver jag "bara" stanna upp och andas... sätta mig i bilen och åka till Ljungby... skriva en verksamhetsberättelse och en verksamhetsplan... infinna mig till ett möte... och nöja mig med det... för jag vet ju att stora förändringar allt som oftast är ett resultat av att jag gjort många små förändringar.
