... för den jag är.
.
Bara att skriva det är stort för mig... det spelar ingen roll att jag vet att det är precis som det är... jag ÄR älskad för den jag är... med mina tillkortakommande och för mina tillgångar... kravlöst... och när känslan av att det faktiskt stämmer infinner sig så kan jag med viss förundran även förstå det... och hör och häpna... tycka att jag är värd det också... visst kan jag hålla på att slå på mig själv mellan varven och tycka att jag borde vetat det eller handlat si eller så i en viss situation... men helt klart är att jag gör så gott jag kan med att bara vara den jag är... en helst vanlig kille... mänsklig och med förmågor som att både kunna älska och tycka mer eller mindre om andra människor i min omgivning... jag älskar inte alla och det har jag accepterat... jag duger bra ändå... och de som inte gillar mig har all rätt i världen att tycka och tänka precis vad de vill... jag tänker fortsätta att bara vara jag... en sak vet jag med säkerhet... och det är att ingen i hela världen är bättre på det än jag själv... och att är älskad för den jag är.
.
Det finns bara en av mig... och det är jag.