... film.
.
Var på bio igår och såg "min så kallade pappa"... det var verkligen en tung film... den lilla flickan som stod och väntade på sin pappa som aldrig kom berörde mig väldigt mycket... ja, det var mycket i den filmen som manade till eftertanke om min egen papparoll... för tyvärr så måste jag erkänna att jag tänker betydligt oftare på mina barn än vad jag ringer och hör av mig till dem... och som pappa känner jag mig ofta lite otillräcklig... men så är det väl för de flesta föräldrar kan jag tänka mig... den "perfekta" föräldern är någonting jag mest tror finns på film.
.
Jag är inte heller den "perfekta" pappan... men jag är i alla fall jag.