... handlade det om.
.
Såg på TV igår... ett program om medberoende på 1:an... och jag måste erkänna att det tog styggt på mig... och känslan av att vara ett vuxet barn innfann sig i stort sett omedelbart... vissa saker sitter verkligen djupt och när jag blir påmind om mina egna beteende genom att lyssna på andra vuxna barn... och slås över hur likadant vi reagerar och beter oss... på ett sätt känns det skönt samtidigt som det gör en smula ont att förstå varför jag beter mig på vissa sätt... jag själv tycker väl inte att jag har haft någon dålig uppväxt egentligen... men när jag tänker på hur ensam jag kännt mig i alla år och på hur jag hela tiden velat lösa mina egna problem på mitt sätt så blir jag nästan lite mörkrädd.
Ensam är inte stark... det är en bluff som något gamalt fyllo hittat på... och inte sant.
.
Det är inte okej att gå omkring och scanna av omgivningen hela tiden för att vara beredd på om någonting otäckt ska hände... det är inte okej att inte våga lita på andra människor överhuvudtaget... det är helt enkelt inte okej att gå genom livet ensam och förbereda sig för att kunna slingra sig igenom katastroferna som jag själv hittar på mellan mina öron... jag är idag glad över att jag äntligen förstått att det inte är något fel på mig... att jag bara behöver programeras om lite grann... öppna mig och våga lita på att jag inte blir övergiven när ni ser vem jag egentligen är... fast det svåraste för mig har nog trots allt varit att förstå att jag är helt okej... att jag faktiskt och på riktigt duger precis som den jag är.
.
Visst är det just så, att man duger precis som man är... fast det är inte alltid så självklart att förstå.... "man behöver bara omprogrammeras lite".... helt underbart skrivet. Rekommenderar alla att se på Djävulsdansen och att fortsätta läsa din blogg.
/Jessi som trots allt faktiskt också duger <3