... och bekanta.
.
Jag känner en väldig massa människor... men har egentligen ganska få riktiga vänner... och ska jag vara helt ärlig så passar det nog min personlighet bra eftersom jag ju har väldigt svårt med tillit till 100%... detta trots att jag med säkerhet vet att jag kan lita på de flesta personer i min närhet... men att släppa in någon helt in i mitt inre är inget som är helt enkelt för mig... att jag vet att det beror på mina egna erfarenheter och saker som hänt mig under årens lopp hjälper mig inte heller... vissa saker sitter djupt och det får jag bara acceptera.
.
Jag kan känna mig ensam även om jag har massor av bekanta runt mig.
.
En riktig vän är en av de få människor som jag kan sitta tyst tillsammans med... det finns inga krav på samtal och det känns bra att bara kunna göra ingenting alls tillsammans... med mina bekanta så känner jag ibland ett slags inre krav på att jag måste säga någonting... och kan ha lite svårt att slappna av om jag inte mår bra... då kan det också hända att jag känner mig väldigt ensam... för att känna sig ensam tillsammans med andra är nästan värre än att känna sig ensam när man är själv tycker jag.