... vidare.
.
Det finns inga "hopplösa fall"... det är jag helt övertygad om... ALLA som har en önskan om att leva ett drogfritt liv kan förverkliga den drömmen... däremot så finns det ett antal hinder på vägen som man kan behöva vara beredd på... det är i alla fall min egen erfarenhet... först och främst så bör man nog kapitulera inför sitt eget beroende... om inte jag hade insett vidden av mitt problem med droger så är det troligaste att mitt beroende hade kunnat få för sig att jag efter ett litet uppehåll kunnat kontrollera mitt drogande... naturligtvis har jag provat den varianten... och det gick så klart åt helvete... total avhållsamhet är den enda vägen för mig... jag kan inte dricka socialt eller peta i mig en drog till helgen.
.
Det andra hindret som jag ser det är "jag kan fixa detta själv"... snacket om att ensam är stark är en myt... måste varit en alkolist som hittat på det... min egen erfarenhet berättar med all önskvärd tydlighet att jag behöver hjälp i de flesta av mina angelägenheter... i synnerhet när det gäller mitt drogande... ensam var jag chanslös... jag är oehört tacksam för att det finns en gemenskap av drogfria beroende som jag kan ta hjälp av... jag gjorde det enkelt... jag tog helt enkelt rygg på mina vänner och gjorde som de sa åt mig att göra och lät dem visa mig ett helt nytt sätt att leva på.
.
Det tredje hindret som jag ser det är om jag behåller denna kunskap för mig själv... "vi kan bara behålla det vi fått genom att ge bort det"... att föra budskapet vidare till en beroende som fortfarande lider påminner mig själv om var jag själv har varit och får mig att inse vikten av min egen förändring... att jag är ett mirakel... en beroende som blivit av med min besatta önskan om att peta i mig droger.
.
Ett liv utan droger är ett liv fyllt av utmaningar och möjligheter.