... och service.
.
Jag måste lite motvilligt erkänna att jag kanske inte har så himla stor lust att åka på konvent i Gullbranna i helgen... och det är någonting helt nytt för mig... jag brukar längta dit... men eftersom det ser ut som det gör i mitt liv just nu så är jag rädd för alla frågor jag kan få om vad det är som hänt... det är ju ingen hemlighet att jag inte mår så bra för tillfället... och jag har ingen lust att prata om det... mitt privatliv är trots allt mitt privatliv och jag har några få utvalda som jag själv väljer att prata om min livsituation... men det finns en uppenbar fråga som jag kommer att få oavsett eftersom den är så... uppenbar... och även om jag har ett svar klart redan så tycker jag att själva frågan är jobbig då den hela tiden kommer att påminna mig om verkligheten... och för att palla med konventet så har jag tagit ett beslut om hur jag ska handskas med den... verkligheten alltså... jag tänker kasta mig in i service med hela huvudet... vilket jag skulle gjort i vilket fall då jag har hand om programet och alla talarna på detta konvent... hade jag inte gjort service så hade jag kanske t.o.m. struntat i att åka dit... bara för att förändringarna i mitt liv gör ont och jag känner mig misslyckad... ingen bekväm känsla alls... och just därför så oroar jag mig för att många av mina vänner som bryr sig om mig kan få svårt att acceptera mitt färdiga svar på den uppenbara frågan... att jag inte vill prata om det.
.
Hur jag än mår så blir det ändå yoga på stranden i Gullbranna klockan 8 i morgon bitti.
.
Mitt sätt att handskas med livet på livets villkor denna helgen kommer att vara att göra service... att göra någonting för andra är ett bra sätt att slippa leva i min självcentrerade värld mellan mina öron där dåtiden och framtiden pockar på min uppmärksamhet hela tiden... utanför mina öron finns nuet... en helt annan värld.