Terapi...

... is the shit.
.
Jag är så oerhört tacksam över att jag efter alla mina drogfria år äntligen har börjat förstå vikten av att våga visa någon utanför mig själv hur det ser ut inuti mig... jag har några få människor som jag vågar öppna upp inför... vissa lite mer och några lite mindre... min sponsor är väl den jag har övat längst med... han vet nog det mesta om mig... men jag har också vågat öppna upp inför en proffisionell terapeut... och ibland så måste jag erkänna att dessa två personer nog vet mer om mig än jag själv vet... eller rättare sagt förmår att ta in... och det är guld värt för mig att få förklaringar till mitt eget beteende... att jag inte är ett UFO från en helt annan planet... för att jag beter mig väldigt konstigt i vissa situationer förstår jag... och idag så har jag betydligt fler förklaringar varför det är på det viset... att jag inte är så himla annorlunda som jag själv har trott... och sist men inte minst... hoppet... hoppet jag kan känna inför att det finns en möjlighet att förändras... att sanningen om mig själv kommer att göra mig fri att vara den jag alltid varit... och att jag är helt okej precis som den jag är.
.
Bakom alla mina masker så hittar jag sanningen om mig själv... och och jag börjar tycka om den personen. 
 

Kommentera inlägget här :