Filippinerna...

... och jag.

Kan ju bara berätta att jag fullständigt älskar att utforska nya kulturer... fattar mig inte riktigt på människor som är rädda för allt som kan anses som annorlunda.

Sverige är ett ganska stort land till ytan... men ett väldigt litet land i det stora hela... det är lätt att tro att vårt sätt att se på världen är "rätt"... men... så är det inte riktigt... i den övriga världen så finns det så mycket att lära... eftersom jag nu ännu en gång reser omkring i ett land med mycket fattigdom så lär jag mig en hel del om vad som är viktigt för mig... saker som jag kan ta för givet hemma... men helt ärligt... det är verkligen en gåva med fri sjukvård och rent vatten som man kan dricka utan att bli sjuk.

Vad jag däremot möter på mina resor är en ökad förståelse för hur viktigt det är med gemenskap... ensam är verkligen inte stark... allra helst om du inte har någonting... att dela med sig av det lilla man har är viktigt för att överleva... familjen är ofta den viktigaste sociala förvaltningen i ett land där man inte kan gå till soc. om det kniper.

Jag är inte för barnarbete på något sätt men jag har fått lära mig att hela familjen ofta får hjälpas åt för att få mat på bordet... inte så bra kanske men ger ändå mig en liten tankeställare när jag lägger in mina svenska värderingar i en annan kultur.

Men en sak som jag har lagt märke till och som också får mig att fundera lite är det faktum att jag alltid träffar på så många leende på mina resor... hur kan man vara så lycklig när man knappt har mat för dagen?

Ja det finns mycket att upptäcka för mig... kanske lär jag om när det gäller vad som egentligen är viktigt här i livet... att alltid ha rätt eller bara vara lycklig?

Kommentera inlägget här :