Fy fan...

... för droger.
.
Fick köra upp en snubbe till akuten igår... när någon däckar och man inte riktigt vet vad eller hur mycket personen har lyckats få i sig så är det ju bättre att ta det säkra före det osäkra... mina vänner dör ju faktiskt mellan varven bara för att de har petat i sig för mycket... och jag kan bara konstatera att mitt beslut att hålla mig drogfri är så himla rätt... verkligheten som jag ägnat så många år att fly från är brutal i ett missbruk... om man inte själv har varit där så måste det te sig helt obegripligt att någon överhuvudtaget kan hänge sig åt att leva i ett missbruk... det är och kommer alltid att förbli ett jävla skitliv... och jag tycker inte att någon är värd att leva det livet... visst kan det vara besvärligt att leva i den "riktiga" verkligheten mellan varven... livet på livets villkor är ju inte alltid en dans på rosor... men att fly verkligheten får inte densamma att försvinna för mer än ett litet tag... lösningen är högst tillfällig när jag petar i mig något... jag kan inte fly ifrån mig själv... verkligheten kommer alltid ikapp mig till slut.
.
Så himla tacksam för att jag slipper vakna upp med ångest för att jag inte minns vad som hände i går kväll.
.
Jag behöver inte längre fly ifån mig själv.
 

Kommentera inlägget här :