Rockstjärna...
Vi slängde ihop ett band och fixade en replokal... det var på den tiden då jag fortfarande bodde i Göteborg... å jävlar vilka planer vi hade... Hollywood låg framför våra fötter... att jag inte hade några större musikaliska talanger bekymrade mig föga... för säkerhets skull tog jag plats som basist i det bandet... att spela bas kunde ju inte vara så svårt tänkte jag.
Vi höll på i några år... och hade t.o.m. ett namn på bandet... Pontus med punch hette vi... och vi skulle erövra världen *L*... det var iallafall så snacket gick när vi hade fått i oss tillräckligt med sprit och rökt några feta holkar... fan va bra vi tyckte att vi var då... det slutade ofta med en rejäl krogrunda där vi firade vår framgång i förskott... som rockstjärnor.
... bandet levde kvar när jag flyttade till Halmstad... och med en kille som kunde spela bas så fick de faktiskt några spelningar... jag kommer ihåg en av dessa... på ett 30-årskalas... och mycket droger... basisten gömde sig i några draperier på scenen... gitarristen stod med ryggen mot publiken... och de envisades med att spela eget material... någon form av brasseliansk hissmusik... det blev ingen större succé... komentarerna efter festen lär ungefär "bra fest men det var synd att bandet var så kass"...
... min "karriär" fortsatte med improviserade anfall av mig när det var något band som spelade på krogarna i Halmstad... beväpnad med ett munspel lyckades jag förstöra ett stort antal spelningar och blev konstigt nog inte såååå populär bland de lokala musikerna... något som jag inte kunde förstå...
... mitt munspelande fick ett abrupt slut då jag blev drogfri... nykterheten har sina sidor... munspel är för mig förknippat med att jag för att få det rätta svänget behövde vara snudd på medvetslös... ett tillstånd som jag sällan för att inte säga aldrig upplever drogfri.
Jag la min karriär som rockstjärna på hyllan när jag blev drogfri... visserligen så kunde det hända att jag fuskade lite på min...
... fiiiiina gitarr i min ensamhet... med parollen hellre än bra *L*.
Men nu är det ju som så att drömmar går ju i uppfyllelse när man är drogfri... fråga mig inte varför det är så... det ligger inte i min makt att svara på... huvudsaken är ju att jag vet det *L*.
Vi var några på mötet som började snacka lite om att sätta ihop ett band... å sagt och gjort... Frankie mus bildades... och var det något som skilde mot tiden i det förra bandet så var det att nu tränade vi också... sist hade det ju faktiskt mest varit snack *L*... ja ni vet... mycket snack och lite verkstad.
Denna gången blev jag gitarrist... och efter ett halvår så uppträdde vi live... på en uppbyggd scen bakom en skola i Halmstad... hela grejen hade ett namn som förpliktade... Woodstock... och där körde vi våra intränade covers iför en entusiastisk jublande publik på ca. 7 personer... en helt underbar utomhusspelning... solnedgång i havet... en bris i ansiktet... jag bara njööööööt...
... peppade av denna fantastiska upplevelse så gjorde vi ett gig till... denna gången lirade vi soul... på stortorget i Halmstad... för av en slump så hamnade jag i ett jippo som skulle fixas i Halmstad det året... en massa stålar skulle brännas i ett drogförebyggande projekt... och en av sakerna som skedde var att vi slängde upp värsta proffsscenen mitt på torget... det var bara Per Gessle som hade haft ett gig där tidigare... och jag blev ansvarig för att få fram band som skulle spela där under denna dag och kväll... gissa vilket band jag bokade först...
... de andra medlemmarna i bandet tyckte att det blev en katastrof... själv märkte jag inte så mycket av det... med en extremt ostämd gitarr och 25 meter sladd till den hoppade jag runt i ett par för korta kortbyxor helt övertygad om att jag helt plötsligt var en strålande gitarrist... vilket jag inte var... mina falska solo klingade ut över torget och överröstade resen av bandet... så min karriär som rockstjärna kanske dog just där den dagen... men fan...
... jag var en rockstjärna för en dag... inte illa... av en kille som spelar gitarr hellre än bra...
Ha-ha!! Ja, ibland får man inse sina begränsningar... ;)
skriven