... har ni säkert alla hört talas om.
Och i morse så sprang jag rakt in i en ko... en älgko... tack och lov så blev hon minst lika rädd som jag och kubbade iväg inåt skogen på sina långa ben... medans jag sprang vidare lite extra fort med en tillfälligt kraftigt höjd puls... för jag fick känningar av min koskräck... älgkoskräck.
Fatta att älgar är ruskigt stora djur... inte minst när man springer på dem i skogen... hua, hua.
Men vad jag egentligen vill skriva är att jag ännu en dag lyckades att komma iväg på min springrunda... eller jag vet inte riktigt om jag vill skriva om det här... det hade varit bekvämt att hålla det hemligt... om jag kommer på idén att strunta i mitt springeri i några dagar... för så är det... mina rutiner blev ju skrotade av livet på livets villkor... och nu ska de byggas upp på nytt... lättare sagt än gjort... det kan jag lova er.
Det är skitlänge sedan jag ringde till min sponsor... jag har inte skrivit i mitt stegarbete på hur länge som helst... och så vidare... jag behöver bygga upp ALLA mina rutiner från början igen... eller nä, nu ljög jag... jag har faktiskt några rutiner kvar fortfarande... som att gå på mina möte... och att jag fortfarande är en rökfri rökare och en drogfri narkoman och alkolist... en drogfri narkoman utan drogsug... ett mirakel... ja jävlar... jag är ett mirakel... med koskräck.