.
Det är nästan så att jag får nypa mig i armen när jag tänker på det... kommer ihåg hur mina ben skakade när jag för första gången gick nerför trappan till vårt gym... jag hade fått som uppgift av min gamla sponsor att leta efter andlighet där nere... han hade en idé om att jag kunde må bra av att träna och att det skulle få mig att bli en smula mer andlig... vilket jag vid närmare eftertanke kanske faktiskt lyckades med när jag hittade yogan... yoga är ju så där lite lagom flummigt och kan mycket väl kallas för andlig träning om ni frågar mig.
.
Jag var så himla rädd och osäker när jag var där första gången att jag i ren skräck omedelbart skrev på ett kontrakt och stapplade ut med ett årskort... utan att riktigt fatta vad det var jag gjorde... det tog några dagar innan jag vågade mig ner nästa gång... efter att jag köpt en hel väska full av gymgrejer... byxor... skor... vattenflaska... och en massa annat som hör till när man ska träna på gym... förvirrad satte jag mig på en träningscykel (ni vet en sådan cykel som man kan cykla på i flera mil på utan att komma någonstans)... fattade ingenting av alla konstiga knappar som jag skulle trycka på... och försökte se cool ut... det gick väl sådär med den saken.
.
Det är inte alltid så himla enkelt att se cool ut i en helt ny miljö.
.
Däremot så hittade jag redan första gången bastun... och bastu är jag en rackare på... bastu har jag nog fan badat innan jag lärde mig att gå... så jag fortsatte att gå på gym... och bada bastu... tills den dagen då jag började med yoga... jag har hängt med sedan yogan kom ner till mitt gym... det var några år sedan nu... och den senaste åren så har jag vågat mig på att utöka min träning... jag springer på löparband... hänger i snören... drar i maskiner... och dansar zumba... men störst av allt är naturligtvis... att jag inte längre är rädd för att gå ner på gymmet.