.
Det var med en liten suck som jag tog del av den lokala blaskans reportage om mig i går... inte för att det på något sätt var dåligt skrivet eller så... nej för fan... det var en ganska bra skriven artikel... min suck berodde nog mest på att jag trots min mediautbildning hade glömt bort en viktig detalj... nämligen att få läsa artikeln och ge mitt godkännande innan den gick i tryck.
.
För även om det var en bra artikel så var den fylld av sakfel och tolkningar av min verklighet som inte riktigt stämde... för min egen del struntar jag i det eftersom budskapet var tydligt och bra... men när jag pratar om mig själv så vill jag att det ska handla om mig själv... inte om min familj eller någon annan som står mig nära.
.
Jag har lärt mig att man ska be om att få godkänna vad som skrivs i tidningen.
.
Nu spelar det mig ingen roll att det står att jag varit gift fast det inte stämmer... för min egen del är det viktigaste att budskapet når fram... som att det inte finns några "hopplösa fall"... och att det finns hjälp för alla som vill ha hjälp... men... jag vill att en artikel om mig "bara" handlar om mig... inte min familj... jag kan inte berätta för någon om deras verklighet... för så är det ju med vår uppfattning om verkligheten... den kan variera och skilja från person till person... kanske inte så konstigt eftersom sanningen ju inte är någonting som är statiskt... enligt mig är sanningen alltid är i ständig förändring... och tur är väl det.
Vad tråkigt när det blir fel. Men gott att du kan se det positiva, att budskapet ändå gick fram. Kanske var du så trollbindande att detaljerna helt enkelt slant journalisthjärnan förbi? ;)
skrivenDu har inte rätt att "godkänna" en artikel. Reportern äger sina ord efter er intervju. Du bör ha möjlighet att läsa artikeln och rätta just sakfel. Det är viktigt att veta att rätten finns. Men att "godkänna" skulle innebära att du har möjlighet att stoppa artikeln, ändra innehåll osv. Den möjligheten finns inte.
Kram!