Tillsammans...

... gillar jag.
.
Att ensam inte är vidare stark har jag ju kommit att förstå... även om det kanske tog en herrans massa år för mig innan den poletten trillade ner... men sent ska syndaren vakna var det väl någon som sa... och idag har jag inga som helst problem med att förstå att jag behöver andra människor i mitt liv... för även om jag valt att leva som självbo (det låter mycket bättre med självbo istället för singel tycker jag) så har jag massor av människor i min närhet... jag är helt klart en del i ett större sammanhang... ett VI.
.
Tillsammans kan vi göra mycket mer än vad jag klarar av att göra ensam.
.
För mig har det alltid varit och är väl ibland fortfarande lite svårt att be om hjälp... trots att jag VET att den som kan hjälpa en annan människa oftast omedelbart får en belöning... för om någon ber mig om hjälp och jag kan hjälpa till så mår jag ju själv för det mesta skitbra av att kunna vara en tillgång för den människan... nu menar jag inte att vi ska springa omkring och hjälpa människor som inte vill ha våran hjälp... eller hemska tanke aggera möjliggörare för ett fortsatt missbruk genom att t.ex. ge en missbrukare pengar... allting kan ju missbrukas... tyvärr även godhjärtade människor... men... om vi tillsammans hjälper varandra så tror jag nog trots allt att vi alla är vinnare... varje gång.

Kommentera inlägget här :