Då...

... och nu.
.
Mycket av vårt jobb på VågaVa handlar om att bygga upp en Vi-känsla... och för min egen del är en känsla av tillhörighet himla viktigt för mig... för om jag vill integrera mig i samhället så behöver jag ju bryta mig ur mitt eget skal som jag har så lätt att bygga runt mig själv... om och om igen... och trots att jag är i allra högsta grad är medvetet om att jag behöver andra människor i mitt liv så har jag en hela tiden aktiv sida i mig själv som vill bygga murar runt mig... en väldigt destruktiv sida som vill få mig att känna mig ensam... utanför... och annorlunda.
.
Jag har ett dagligt uppdrag för mig själv... att ta del av livet utanför mig själv.
.
I mina fantasier som i ärlighetens namn bor på ett väldigt litet ställe mellan mina öron så kan jag få för mig olika saker... saker som inte har ett skit med verkligheten att göra... för i mina fantasier så flyr jag ofta från verkligheten som pågår just nu utanför mina öron (den enda verklighet som jag faktiskt kan påverka)... i mina fantasier så kastar jag mig in i dåtid och framtid... och glömmer bort nuet... ja herregud... hur dum kan man va?

Kommentarer :

#1: Birgitta

Varma tankar sänder jag dig.....

Nu får det snart vara nog på sjukdom och elände..

Svårt att leva i nuet när övrigt tar på krafterna men det enda jag kan säga med sanning är att det blir bättre...



Kram



skriven
#2: peter

Tack... och jag tror dig... det kommer att bli bättre ;-).



kram

peter

skriven

Kommentera inlägget här :