.
Jo så är det... jag har börjat träna så smått igen... inget överdrivet men en halvtimmes promenad på ett löparband tre dar i veckan och ett yoga-pass är planen... och det får räcka... med lagom tror jag mig kunna komma in i en rutin som t.o.m. jag kan hålla... förvisso så kommer den rutinen nog att spricka lite då och då när jag är i väg och föreläser eller något någonstans i landet... men det får bli som det blir... det enda jag kan kräva av mig själv är att göra mitt bästa... och istället för att höja ribban till nivåer som jag aldrig kommer att klara av så tar jag det lugnt... helt trygg i devisen om att "ju mindre jag gör dessto mer får jag gjort".
.
Rom byggdes inte på en dag och min träning är också väääääldigt långsiktig.
.
Jag är ingen träningsnarkoman och kommer förmodligen aldrig att bli det heller (osvuret är ju bäst men i detta fallet så tror jag mig vara ganska säker på min sak)... tycker helt enkelt att det är för tråkigt att träna... bada bastu efter ett pass är däremot min melodi... yogan är någonting som jag mår väldigt bra av men lik förbannat så har jag ett inbyggt motstånd till själva handlingen som sitter som berget... detta trots att jag alltid (och med alltid menar jag verkligen varje gång) mår som en prins efter ett yogapass.
.
Kanske är jag född... lat... kan det vara så enkelt?