PETERS BLOGG

... Guardiatrött?

.

Fick ju ett samtal från doktorn härom veckan... och han berättade för mig att jag trots alla mina mediciner inte var fri från min ständiga följeslagare... Guardiaparasiten... och jag blev lite tröttare direkt... vi kom överens om att eftersom jag ju fortfarande går upp i vikt och inte har så ont av min parasit så kunde vi låta saken bero tills vidare... kanske skulle den läka ut av sig själv.

.

Jag hade lite småont i magen för en vecka sedan... men det var inget som störde mig så mycket... vad jag däremot kan bli en smula orolig för är att jag drabbas av en otrolig trötthet lite till och från... och jag vet ju inte om det är för att jag håller på att bli gammal eller om det är en Guardiatrötthet... vilket ju i så fall hade varit väldigt goda nyheter... för skulle det bero på min ålder så kan jag ju knappast hoppas på en förbättring... så nu sitter jag här och hoppas att jag fortfarande har en parasit i min kropp som jag skulle kunna göra mig av med... och bli pigg som en mört på kuppen... fast å andra sidan så är ju inte denna parasiten så himla lätt att bli av med... jag har skickat in en ansökan om vräkning men inte fått något svar än.

.

.

 

... med min dammsugning.

.

Kände bara att jag var tvungen att skriva det här och nu... och precis som min kloka moster sa... "det känns himla bra efteråt"... nu sitter jag helt naken på min yttertrappa och väntar på att golven ska torka... för visst hann jag även med att blöta ner dem med min golvmopp... att jag sitter helt naken på min yttertrappa kanske låter en aning suspekt men det finns en förklaring... jag var endast iklädd min morgonrock när jag började mitt dammsugaräventyr... och som en gammal narkoman så är inte dammsugning någon lugn och stillsam sysselsättning... nej det är som vanligt allt eller inget som gäller... så jag blev helt enkelt så himla genomsvettig så att morgonrocken åkte av... och på den vägen är det... därför sitter jag nu helt naken på min yttertrappa och väntar på att golven ska torka... tur att jag bor mitt ute i skogen så att inte några grannar hade ringt polisen eller nåt... för där jag bor kan man sitta naken utomhus utan att störa någon.

.

... får det bli idag.

.

Tänkte passa på att provköra min dammsugare idag... det var ju inte direkt igår som jag dammsög sist... och när jag böjde mig ner och kikade in under min säng i morse så fick jag ett väldigt tydligt bevis på att det nog är på tiden... dammråttorna skrattade högt åt mig.

.

Egentligen så borde jag även klippa gräset... men... det får bli dammsugaren istället... att skriva om det här sätter den där lilla extra pressen på mig så att jag får tummarna ur och går till handling... det är nästan som att be... ni vet... när jag skriver ner mina tankar och läser vad jag tänker så blir det konkret... och hur ska jag kunna glömma bort att dammsuga nu när jag skriver det här... jag kan ju inte blunda för vad jag själv skriver... och att blunda för mina "måste-saker" är jag alldeles för bra på... varför tror ni att dammråttorna trivs så bra hos mig?

.

.

Tanke. beslut... handling... jag återkommer när jag har... dammsugit.

... vaken än.

.

Just nu ligger jag och sover... så denna blogg är skriven av... gissa det ni som kan... för inte kan jag väl ändå blogga i sömnen... och jag lovar att jag inte har med mig min dator i sängen... nej vid denna tiden (06.16) en lördagsmorgon så ligger jag och sover som en stock... det kan jag garantera er.

.

... inför stranden.

.

Idag så ska vi göra allt klart för årets upplaga av "VågaVa go beach"... för på måndag morgon klockan 09.00 är det tänkt att vi ska sitta i VågaVa-bussen på väg till Tylösand... oavsett väder... för nu är det sommar för VågaVa i halmstad... fem veckor framåt kommer vi att ockupera stranden med volleybollnät... mullefiltar... yoga... och förhoppningsvis ett stort gäng glada människor... det är 11 året i följd som vi kommer att hålla till på Tylösand... stranden som vi hade så stora fördommar mot innan vi började med vårt projekt... vi hade fått för oss att det var en "snobbig" strand och att "pundare" som oss inte var välkommna där...

.

... behöver jag säga att vi hade fel... fetfel.

.

Idag är det tänkt att vi ska smyga ner på stranden för att slå ner en två meter lång påle i sanden... för om vi inte har ett stöd för vårt parasoll så kommer det att blåsa omkull... vi vet väl inte riktigt om detta är tillåtet men som vi ser det har nöden ingen lag... ett parasoll är himla bra att ha (inte minst de regninga dagarna)... att införskaffa ny vollyboll står också på dagens schema... och redan igår så hämtade vi hem VågaVabussen från verkstaden i Ljungby... nybesiktad men med några tvåor att åtgärda... vi har i alla fall en laglig buss i minst fyra veckor... sen måste vi in och besikta den igen.

.

Hoppas att någon av er som läser detta kommer ner och hälsar på oss på stranden... det är himla lätt att hitta oss... man tar bara trapporna bakom hotellet ner till stranden och sen till höger ca. 100 meter... där hittar ni oss under hjärtflaggan och vårt parasoll... det går inte att missa.

... Italien!

.

Vilken underbar match... och helt rättvist så vann Italien... fotboll på hög nivå och ett helt underbart underhållningsvärde... det är en ren fröjd att vara fotbollsälskare en dag som idag... och detta trots att Sverige är utslagna sedan länge... fotboll är vackert.

.

 

Nu kan jag se fram emot en final på söndag mellan Spanien och Italien... och jag måste få lov att erkänna att jag håller på Italien i den matchen... kanske beror det på att tre av mina barn har italienskt blod i sina ådror... eller så beror det på att Zlatan spelar i italien... eller så beror det på att jag tycker om sättet som italien spelar fotboll på... skit samma egentligen... för en framgångssupporter... heja de som vinner... byxorna försvinner.

... var temat i vår torsdagsgrupp idag.

.

Jag satte mig här och bloggade precis innan vi skulle gå in i vår grupp... och då passade min dator på att strula lite med mig... eller rättare sagt jag hade loggat in här på min blogg men väntade så länge på att skriva att jag blev utloggad när jag försökte publicera mitt inlägg... och då blev jag naturligtvis lite sur... vilket jag inte är nu längre... så nu hoppas jag på att ni har överseende med att min blogg är en liten aning försenad idag.

.

Jag skrev ett inlägg om ensamhet... vilket vi även hade som tema i vår grupp på det sista mötet i Ljungby innan vi startar vår strandsäsong... nu är det fem veckor på Tylösand som gäller fall ni vill vara med i vår grupp... varje dag innan yogan (vid 10.30-snåret) har vi nämligen ett litet morgonmöte dit alla som vill vara med är välkommna... om man inte vill sitta ensam hemma i sommar så kan jag rekomendera ett besök på Tylösand där man kan ta del av vår gemenskap...och  ALLA är givetvis välkommna.

.

Men tillbaka till dagens tema... ensamhet... jag trivs ypperligt i mitt eget sällskap och känner mig faktiskt inte ensam när jag är ensam... däremot händer det fortfarande lite då och då att jag känner mig ensam när jag är bland en massa människor... jag vet att det bara är en känsla och att det inte är någonting jag behöver vara rädd för men känslan kan kännas riktigt otäck och jag kan få kämpa för att inte fångas av den... för om jag låter den känslan fånga mig så kommer jag att ställa mig utanför... känna mig annorlunda... och vilja isolera mig... och om jag gör det... ja... då kommer jag att bli ensam på riktigt.

... John Guidetti.

.

Och jag njuter... detta är en av anledningarna till att jag älskar sommarprogramen i P1... här får jag ett tillfälle att höra på människors egna berättelser om dem själva... och idag så satte jag alltså på John Guidetti på väg hem från jobbet... han knockade mig direkt... och jag var fast... detta är radio när det är som bäst... radio och fotboll... samtidigt... Guidetti har fått ett nytt fan i mig... den killen gillar jag mycket, mycket mer än vad jag hade en aning om... har ni möjligheten... SR-play... njut.

.

... ska samlas i Falkenberg idag.

.

Så ska vi då samlas igen... Brukarrådet i Halland... och förhoppningsvis så kommer vi fram till effektiva strategier i om hur vi ska få en fungerande tillnyktringsenhet värd namnet i Halland... vi har nämligen bara en fråga som vi driver i vårt brukarråd... nämligen att vi vill ha tillnyktringsenhet dit ALLA som vill bli drogfria i vårt län kan vända sig... utan att bli avvisade... oavsett drogproblematik.

.

.

Att vi bara driver en fråga beror till största delen på att vi bara kunde komma överens om en enda sak... men å andra sidan så står vi helt enade i den frågan... och det är stort... för brukarrådet i halland består av en brokig skara människor som företräder en mängd olika brukare... med ännu fler åsikter... om allt och inget... vi är nog fan för och emot det mesta.

... är inget får.

.

Nä... Baggeman är stället där vi kommer att handla våra baguetter i sommar... min son och hans polare har nämligen blivit affärsmän och tänker sälja mat till sommargästerna på Tylösand... och jag kan meddela er att baggemans baguetter är riktigt goda... väl värda pengarna... och det skriver jag inte enbart för att det är min son som säljer dem... även om det naturligtvis är en av anledningarna till att jag överhuvudtaget bloggar om baguetter.

.

... som nummer 101 i turordning".

.

Jag ringer just nu till Folksam och har placerats i en kö av en automatisk telefonsvarare... nu har jag blivit upplyst om att det fanns 70 stycken handledare som tar hand om alla oss i kön så jag sitter kvar och vänter... på kort tid är jag redan framme vid plats... "ditt samtal är placerat som 71 i turordning"... jag känner hopp.

.

Det är väl inte alltid så himla skoj att sitta och vänta i en telefonkö... men en man är ibland tvungen att göra saker som en man måste göra... "ditt samtal är placerat som 44 i turordning".

.

Jag har ingen som helst lust att ha dubbla föräkringar på min bil och tänker säga upp försäkringen i det bolaget som tar ut en extra avgift enbart för att jag är en kille med betalningsanmärkninger... "Ditt samtal är placerat som 2 i turodning"...och nu kom jag minsann fram... pratade med en trevlig tjej som upplyste mig om att jag nu bara hade en sluträkning att betala på Folksam sen var jag klar med det försäkringsbolaget... och det är jag glad för eftersom jag faktiskt har hittat ett försäkringsbolag som inte debiterar mig en extra avgift på flera hundra i månaden för att jag har betalningsanmärkningar... snacka om att slå på någon som redan ligger ner när man tar en extra avgift när kunden har haft svårt att betala för sig tidigare i sitt liv... och för en gammal missbrukare är det ju snarare regel än undantag... så tack för hjälpen Folksam från en av dem som försöker få rätsida på sina liv... men nu drar jag vidare till ett försäkringsbolag som väljer att inte straffa mig längre.

... enligt min uppfattning.

.

Jag har haft väldigt stora problem med det här med Gud i mitt liv... inte när jag var riktigt liten för då hade jag en fullständigt självklar tro på Gud... jag kommer inte riktigt ihåg hur den såg ut men det var i alla fall fullständigt självklar och väldigt konkret... jag kunde enkelt uttryck snacka direkt med Gud... och jag hade nog inga tankar på att det var en slags bön jag praktiserade... jag hade liksom bara en dialog med Gud precis som med vem som helst... sen hände det något... kommer inte riktigt ihåg exakt vad det var som fick mig att sluta tro... jag vet bara att det hände när jag började söndagsskolan... och jag misstänker att jag redan där bevittnade någon form av moralist förfall i "Guds namn" som jag inte ville vara en del av.

.

Nu för tiden så har jag "återerövrat" min tro... det ser absolut inte ut som den gjorde när jag var liten men det finns vissa likheter... och den största likheten är självklarheten... visserligen så är mitt "gudsbegrepp" väldigt abstrakt eftersom det ju handlar att tro... och tro betyder ju faktiskt att inte veta... och när jag vågar lita på min egen tro så finner jag stor tröst i det... för jag har hittat en helt egen uppfattning om det här med Gud som passar mina behov... och kan ni tänka er... att tro på någonting gör att jag tror på mig själv... för jag tror nämligen att jag är en del av... ALLT.

 

... sommar, sommar.

.

Jag lyssnar på sommarprogrammen som börjat sändas nu igen på P1... inte direkt utan på min iPhone när jag är ute och kör i min bil... igår så lyssnade jag på Anja Pärson när hon berättade när hon hade hittat den stora kärleken... hur förvånad hon hade blivit när det var en tjej som hon blev kär i... och jag blev så himla berörd... tårarna tryckte på och jag tyckte att det var så fint... hennes mod och hur vacker kärleken är.

.

Det händer något speciellt med mig när jag lyssnar på detta program... jag gör en känslomässig tidsresa varje gång jag hör signaturmelodin... och det jag känner är en väldigt stark och intensiv känsla av sommar... detta programmet är så himla starkt förknippat med sommaren för mig att jag känner riktigt stora lyckokänslor av... just det... att det faktiskt just nu är... sommar... ja jävlar det är ju hur mycket sommar som helst just nu... hade nästan glömt bort det... heja, heja radioprogrammet sommar.

 

... bara öser ner... tralala la.

.

En härlig sommardag som gjord för att sitta inne och spela kort i... eller som jag... ligga i TV-soffan endast iklädd morgonrock zappandes på fjärrkontrollen... med andra ord... en helt ljuvlig dag för att slappa och inte göra någonting överhuvudtaget... regnet smattrar så där skönt mysigt på mitt plåttak och jag kan riktigt känna hur skönt det är att få vara inomhus just nu... visserligen har jag ingenting emot att vara ute när det regnar heller... det handlar ju mest bara om att ha rätt kläder på sig... ett paraply brukar man komma långt med om man vill njuta av en regning dag utomhus.

.

... är värst.

.

Så brukar det ju låta... och jag håller inte med... för min släkt är en gudagåva fylld av starka personligheter... det är svårt att gå ifrån en släktträff oberörd och det var med ett leende på läpparna som jag sent i natt kom hem till Brännebassalt... jag var ju som jag skrev igår på ett guldbröllop där jag träffade massor av mina släktingar... och även om jag träffar mina släktingar väldigt sällan så känner jag mig alltid väldigt välkommen... och så har det alltid varit... att jag umgås så extremt lite med min släkt beror inte på att de har valt bort mig... nej... det beror på att jag valt bort dem i stora delar av mitt liv... när man är en aktiv missbrukare så är det ju bara jobbigt att träffa människor som bryr sig på riktigt... de vill ju ofta att man slutar leva sitt destruktiva liv... och då är de ju bara jobbiga.

.

Jag är alltid lite nervös när jag ska träffa släkten... det beror dels på att jag träffar dem så sällan men jag tror ändå att det mest beror på att jag faktiskt tycker väldigt mycket om min släkt... och kanske var det tur att de slapp träffa mig när jag gjorde mitt bästa för att förstöra för mig själv... tack och lov så är jag ju inte den människan längre och då är det lite extra skönt att kunna träffa människor som kände mig innan allt gick åt helvete... för det fanns faktiskt en plats när jag var liten där jag kunde känna mig helt trygg... hemma hos min mormor och morfar där jag tillbringade tid både på vintern och sommaren... och när jag träffar min släkt så känner jag igen den bullriga goa stämningen från min barndom... för är det en sak som min släkt inte är så är det tyst... nej det är ett himla liv mest hela tiden... högt i tak och en tillåtande atmosfär fylld av kärlek... det skrattas väldigt mycket och då även åt allvarliga ting... det gillar jag... och bland det sista min mormor sa till mig när jag träffade henne var att "humor är viktigt"... hon hade så rätt så rätt.

.

Jag är och kommar nog att förbli en lyckligt lottad kille... kanske för att jag aktivt väljer att vara... lycklig.

... är ju något helt fantastiskt.

.

I dag så är jag faktiskt bjuden på ett guldbröllop... och jag måste få lov att säga att jag tycker att det är helt fantastiskt att det bara finns människor som är gifta med varandra i 50 år... för mig låter det nästan helt overkligt... men samtidigt väldigt hoppfullt... inte för att jag nu inbillar mig att jag själv kommer att fira något guldbröllop... visserligen så kan jag väl tänka mig att leva tills jag är 105 år... men jag har verkligen inga som helst planer på att gifta mig... än.

.

Det fanns en tid i mitt liv då jag trodde att jag skulle bli lycklig den dagen då jag träffade den "rätta tjejen" för mig... och det stämde... jag är en kille med stor tur i livet och har under åren träffat några stycken av de "rätta tjejerna" och varit hur lycklig som helst med dem... och det är jag väldigt tacksam för... tjejerna i mitt liv har verkligen varit speciella och jag kan inte känna någonting annat än stor kärlek till var och en av dem... två gången var det nära att jag gifte mig men bägge gångerna så valde vi att separera istället... och det var väl någon mening med det för jag kan helt ärligt säga att jag genom min resa i livet nog var tvungen att gå igen om detta för att kunna växa lite som människa... att ha levt ihop med mig kan fan inte ha varit enkelt... det är väl faktiskt först nu som jag pallar att göra det själv... så vem vet... jag kanske är klar för ett giftemål snart.

... det är livsfarligt.

.

Det allra flesta av mina drogfria midsommrar har jag tillbringat med att festa loss på konvent... 90% av dessa har varit i den norra delen av sverige där det inte blir mörkt om nätterna... Sundsvall, Kramfors, Sollefteå, Härnösand, Umeå... en enda gång så var det faktiskt ett midsommarkonvent i... Ystad.

.

Förra året så firade vi midsommar hemma hos mig i Brännebassalt... ett helt gäng drogfria polare... men i år så ska jag ta det betydligt lugnare... jag ska hälsa på hos några ganska nya vänner i dag och det ska faktiskt bli riktigt spännande... och då är det ändå så långt ifrån ett konvent man kan komma... var sak har sin tid och det gäller väl också midsommarfirande... en sak är jag i alla fall helt klar med... och det är midsommarsupandet... jag komprimerade ihop mitt supande ganska rejält... mycket och ofta... och när tänker tillbaka på de gångerna vi firade "vanliga" fylle-midsommrar här hemma i Brännebassalt så är det nästan så att jag blir lite rädd... inte för att jag kom ihåg så mycket av dessa fester eftersom jag alltid däckade först av alla... utan mer för att jag idag inser vilket slöseri på livskvallitét jag sysslade med på den tiden... snacka om att vara destruktiv.

.

De festerna fick ett abrupt slut när en av festdeltagarna körde ihjäl sig... en klassisk fyllekörning som gick åt helvete... och jag kan lova er att det inte var så himla festligt när polisen kom och meddelade oss den nyheten tidigt på midsommardagen... så för fan... kör inte på fyllan... man är inte en bättre chafför... det är bara något som man inbillar sig när man är full... men det är en fet och livsfarlig lögn.

... önskar jag er mina fina läsare.

.

Idag är en av årets stora "väderdagar"... möjligtvis så snackas det rätt mycket om vädret på julafton då vi ju gärna önskar oss en vit jul... men jag tror ändå att det just på själva midsommarafton ändå är oslagbart då det gäller vädersnack... och en sak är vi alla väldigt överens om... nämligen att det kommer att bli väder även denna midsommar.

.

.

Själv så vill jag ju ofta säga att jag accepterar alla slags väder... men jag måste få erkänna att det finns tillfälle då jag är inne extra ofta på både min SMHI-app och klart.se... midsommarafton hör faktiskt inte till de dagarna då jag besöker dessa sidor som mest frekvent... nej det sker några dagar i mars innan jag åker till Trysil och tillbringar en vecka i skidbackarna på min bräda... ett annat tillfälle är strax före våra fem veckor i juli då vi kör "VågaVa go beach" på stranden i Tylösand... och så har det varit väldigt mycket vädertittande denna våren då jag flugit hängflyg.

.

Om lite drygt en vecka är vi på stranden i Tylösand... prognosen visar på sol, regn och åska... samtidigt.

... att jag kan blogga i framtiden redan nu.

.

Bland alla nya funktioner så har jag hittat en klocka på min blogg... en klocka där jag kan ställa in när detta jag skriver ska hamna ute på nätet... vilket ju faktiskt innebär att jag skulle kunna sitta här och blogga för en hel vecka i förväg om jag ville... fast å andra sidan så hade det ju inte funkat... för hur ska jag kunna blogga om i morgon redan idag?

.

Fast egentligen så finns det ju vissa flippade fördelar med en tidsinställd blogg... jag skulle ju kunna skämta lite med min omgivning när jag dör... tänk att ha en blogg som fortsätter efter att jag kilat vidare... den idén är onekligen lite lockande tycker jag... alltid hade det väl varit någon som reagerat... helst så skulle den ju publiceras samma dag som man begravdes... men... vad skulle jag skriva i den... vad skriver en död bloggare om?

.

Nu ska jag då bestämma när denna bloggen ska visas... herregud... jag vill ju helst att den ska vara ute på nätet igår... men nä... hur länge pallar jag att vänta... öhh... några timmar får räcka... fyra minuter över fem i morgon bitti... det är lagom långt in i framtiden tycker jag... och jag har gott hopp om att överleva natten så att jag kan läsa vad jag skrev i morgon bitti.

... det tar sig.
.
Dra på trissor... jag har lyckats med att ändra bilderna högst upp på sidan... visserligen fick jag inte riktigt kläm på storleken... men men... jag är faktiskt rätt nöjd ändå.
.

... med min nyagamla blogg.

.

Det strular för mig... och jag hade ett litet helvete bara att komma in och skriva detta inlägg just nu... jag kom helt enkelt inte in via min blogg som jag brukar göra utan fick ta en omväg som jag redan glömt bort... det är oftast så med mig och datorer... jag knappar och trixar tills det funkar men jag har nästan aldrig en blekaste aning om hur det gick till... och att upprepa samma sak är ju då helt omöjligt... eftersom jag ju inte vet hur jag bar mig åt... det finns människor i min omgivning som tror at jag fattar det här med datorer... och jag måste tyvärr meddela er att det inte är sant... jag har helt enkelt bara en väldigt stor portion tur när jag får det att funka.

.

.

Jag vet hur jag vill att min "nya" blogg ska se ut... men jag har ingen aning om hur det ska gå till när jag ska byta ut bilderna högst upp på min blogg... jag vet bara att jag vill ha mina egna personliga bilder där... och att jag kommer att trixa och fixa för att det ska bli som jag vill... det är bara att hålla tummarna för att jag inte sabbar hela sidan på kuppen... fast å andra sidan kan det vara värt att ta risken... eller hur?

 

... och en ny outfit på min blogg.

.

Hoppas att ni gillar det nya utseendet på min blogg... jag har nämligen betalt en massa stålar för att bli av med reklamen och för att kunna få just denna design... visserligen så fattar jag inte hur jag ska kunna lägga in mina egna bilder för att göra sidan lite mer personlig... men va fan... långsamt kommer man ju ganska långt.

.

... dokumentär.

.

Jag hade väl inga större förväntningar när jag satte mig vid TV:n igår för att kolla på en dokumentär... tror att den hette "Fotbollens sista proletärer" och jag blev himla glad när jag omedelbart insåg att den skulle handla om IFK Göteborgs hwelt makalöst fantastiska resa när de vann UEFA-cupen 1982... och vilken film... inte bara för att den berättade en saga som är i det närmaste helt overklig... hur detta fotbollslag bestående av glada amatörer som hade jobb som rörläggare, kockar, fritidledare etc... vid sidan om fotbollen.

.

Jag var själv med vid denna tiden... vi var ett gäng som hade följt Blåvitt i några år när de gick från att vara ett ganska dåligt lag i div.2 till att bli hela sveriges kelgrisar detta fantastiska år 1982... och såg ni inte dokumentären igår så gå för fan omedelbums in på SVT play och njut av en helt underbar tidsresa... och sök på Fotbollens sista proletärer... 

.

.

Denna film handlar om ett Sverige innan Palme mördades... en tid då ett gäng amatörer fortfarande kunde vinna över superproffsen... en tid då drömmar gick i uppfyllelse... och jag är så himla glad över att jag fortfarande år 2012 vågar tro på mirakel... och att jag lever min dröm... kanske lärde mig jag mig detta när Blåvitt vann UEFA-cupen... för dessa grabbar visade mig att vad som helst är möjligt när vi gör det tillsammans.

.

 

.

Läste precis i blaskan att Jan Guillou hade pratat skit om Zlatan... och pratar man skit om Zlatan så pratar man skit om mig... jag hade redan innan vissa svårigheter med lilla Janne... och även om jag är medveten om att det säkert ligger hos mig så kan jag störa mig på hans raljerande och bezzerwisserstil... det fanns en tid då jag gillade denna snubben och satt som klistrad framför hans TV-program... jag har för mig att det hette "rekordmagasinet" men jag kan ha fel... han fick i alla fall en snubbe frikänd från ett brott som han tydligen inte begått... att killen kanske hade hittat på en hel del annat bus spelade mindre roll... men man kan väl ändå utan att överdriva säga att snubben som Guillou fick frikänd inte riktigt visade sig vara guds bästa barn... vilket naturligtvis Guillou och Henning Sjöström (en fd. väldigt känd advokat) sket fullständigt i när de skålade i champagne över sin seger... att de samtidigt struntade i killen som de hämtade på kåken kom väl senare att visa sig med all önskvärd tydlighet... för var fanns de när allt lite senare gick åt helvete för honom?

.

Nu hade han suttit på sin feta röv och tyck och tänkt om Zlatans roll i landslaget... vilket han i.o.f.s. inte är ensam om att göra... och jag kan inte låta bli att undra vad dessa människor tänker på... fast... så tittar jag mig själv i spegeln och känner efter på de känslor som jag känner inför Jan Guillou... och ser likheterna... jag tycker ju att han är en väldigt dryg bezzerwisser... och det gör jag utan att ha träffat honom en enda sekund... så jag är egentligen inte ett endaste dugg bättre... fan... hade jag träffat honom här och nu så vet jag helt helt plötsligt vad jag borde gjort... det enda rätta... nämligen att ge honom en kram.

.

Fast helt ärligt... jag är kanske inte riktigt där än... så jag nöjer mig att le åt Zlatans kommentar... "– Jag vet inte ens vem det är om jag ska vara ärlig, sa den svenske landslagskaptenen."... den kommentaren måste svida rätt mycket för en snubbe som Guillou... för är det något som han nog inte vill vara så är det... osynlig... så kanske är han egentligen bara avundsjuk... för en sak måste han ju fatta... och det är att Zlatan syns fan så mycket mer än vad han någonsin kommer att göra... och då är ju ändå lille Jan ett linslus utan dess like.

.

Kom just att tänka på att det är sommar just nu... någonting som jag faktiskt kan glömma bort när vädret ser ut som det gör just nu... så det är väl tur att det alldeles strax är dax för årets upplaga av "VågaVa go beach"... för då om inte förr så är det sommar... om lite mindre än två veckor hänger vi på stranden... i alla väder.

.

Jag tycker att tiden bara flyger fram och hänger inte riktigt med i svängarna... kanske har det med min ålder att göra annars så är tiden ju helt ur led för så här snabbt har livet aldrig snurrat på... det är midsommar i helgen och sedan så gäller det väl att hålla i hatten när resten av sommaren blåser förbi... precis som vanligt så gäller det att ta vara på tiden... göra det bästa av varje dag och leva i nuet... och det är en gåva att få tillbringa några veckor på en strand som Tylösand... det har så otroligt många skepnader och är alltid värd ett besök... och idag är jag tacksam över att bara tanken på Tylösand fick mig att inse att det faktiskt redan är sommar... här och nu.

.

Lite lagom gillar inte jag... att vara lite lagom är liksom något som förföljt mig genom livet... och jag har alltid hatat det... och verkligen gjort mitt allra bästa för att vara allt annat än... lagom... om mitt "lagomskap" gjorde så att jag inte kunde vara bäst... ja då kämpade jag för att vara sämst... jag sökte mig hela tiden till ytterligheterna... allt för att slippa vara... lagom.

.

I dag så kan jag förstå drivkraften jag hade... varför jag så intensivt kämpade mot att vara lagom... egentligen så var det inte så konstigt när jag tänker på hur jag mådde som människa... min självkänsla var väldigt låg och jag var helt övertygad om att jag var en helt värdelös kille... att det inte var någon i hela världen som kunde tycka om mig... men om jag bara kunde vara lite mer av allt så kanske det var någon som skulle tycka om mig... killen som sprang fortast i klassen var ju populär... och han som slogs mest på rasterna hade ju sin egen fanclub... men jag som inte var tillräckligt stark eller snabb utan bara så där jävla löjligt lagom... jag kände mig bara utanför.

.

Och fortfarande har jag vissa problem med att vara lagom... som idag då jag är "lite lagom förkyld"... jag bara hatar det... att ha "lite lagom feber" är fruktansvärt... det känns som om jag hellre ligger för döden än är "lite lagom sjuk"... vilket naturligtvis inte är sant eftersom jag ju gillar att leva... men det där "mittemellan" kan vara svårt för mig att tackla.

.

Nu ska jag inte sticka under stol med att det blivit betydligt mycket bättre de senaste åren... för precis som det står på min blogg har jag då äntligen förlikat mig med att jag är en helt vanlig människa... som duger precis som den jag är... och att vara vanlig innebär ju samtidigt att jag inte är annorlunda... och när jag inte känner mig annorlunda så känner jag mig inte heller utanför... och när jag inte känner mig utanför så är jag ju... precis där jag alltid velat vara... en av alla... och när jag nu är en av alla... ja då är jag kanske trots allt ganska... lagom.

.

Så även om jag inte gillar att vara lite lagom förkyld så är jag himla tacksam över att vara en av oss.

.

Så sa han... Zlatan... och han berättade också att han är mer laddad än någonsin på att spela i landslaget... att han tror på spelsystemet och att det finns ett liv efter EM för vårt stolta fotbollslag... det kanske inte riktigt var hans exakta ord men det är i alla fall min tolkning... men en sak har jag jag citerat rätt... och det är överskriften till denna blogg... "helt ärligt så skiter jag i vem som vinner"... och de orden kommer säkert en och annan att klaga på... men det är ju precis som vanligt när det gäller Zlatan... han är ju en kille som väcker känslor.

.

Det är inte utan att jag är lite förvånad över att jag har bröt ihop helt och hållet när Sverige åkte ut ur EM... men helt ärligt så skiter jag inte i vem som vinner på tisdag när vi möter Frankrike... och det tror jag inte att Zlatan gör heller... och jag tror inte att jag jublat för sista gången när det gäller vårt fotbollslandslag... för det är väl med fotboll som det är i det "vanliga" livet... fyllt med överaskningar och mirakel... så jag är helt övertygad om att mer kommer att visa sig... både när det gäller fotbollen och livet i sig.

.

Igår så spelade vårt svenska landslag en fantastisk match mot England... och förlorade... trots att de hämtade upp ett underläge och vände så stod de till slut där... utslagna ur EM... kan väl inte påstå att jag var så himla glad men om jag ska jämföra med känslan som jag hade efter Ukraina-matchen så är det stor skillnad... och det beror på vilket sätt vårt stolta landslag förlorade... för denna gången så var det verkligen med flaggan i topp... och jag ser faktiskt fram emot en helt betydelselös match mot Frankrike... bara för att vi var så himla bra i går... och inte bara det... jag ser också fram emot... VM i Brasilien 2014.

.

Innan matchen igår så passade vi på at ta en tur till Tylösand... och kiosken var öppen och det kändes som sommar vilket lovar gott eftersom vi om två veckor kör igång med 2012 år upplaga av "VågaVa go beach"... det var minsann riktigt skönt att gå omkring barfota i sanden längst stranden... och även om jag kanske önskar mig några graden varmare ser jag fram emot att tillbringa fem veckor där i juli... ja... det och mycket annat ser jag också fram emot... här och nu.

.

Jag brukar säga till mina vänner (och alla andra som vill lyssna) att för att kunna känna på en kontrollförlust så krävs det att man har ett visst kontrollbehov... utan kontrollbehov ingen kontrollförlust... och om jag ska vara helt ärligt så har mitt eget kontrollbehov aldrig gett mig någon annan känsla av... ja just det... kontrollförlust.

.

Jag skulle i detta inlägg precis som vanligt klistra in en bild från min dator... jag har ett program (iPhoto) där jag för att kunna ha en viss kontroll över alla mina bilder lagt in de i lite olika mappar... och då är det ju enkelt att hitta bilder att klistra in på min blogg... nu har jag uppdaterat iPhoto och det funkar inte längre som jag vill... jag kan helt enkelt inte komma åt bilderna på samma sätt som jag alltid har gjort... jag flippar naturligtvis nästan över... blir skitsne och känner hur jag alltmer tappar kontrollen... vilket naturligtvis inte hjälper mig ett endaste dugg... ännu en gång har mitt behov att få känna kontroll gett mig en känsla av... total kontrollförlust.

.

Jag stannade upp... öppnade programet (iPhoto) och hittade ett kort på snubben som tappat kontrollen... höll muspilen över bilden och tryckte på min styrplatta (min mac är fantastisk) och drog ut bilden på skrivbordet... gick tillbaka till sidan där jag hämtar bilder till min blogg... letade fram skrivbordet... och hämtade min bild... och som genom ett trolleri ligger den nu på min blogg... det blev inte som jag ville... men det löste sig ändå... och jag får väl släppa taget och acceptera det jag inte kan förändra... ta till mig modet att förändra det som jag kan genom att göra på ett annat sätt... och inse skillnaden.

.

Om en liten stund så ska jag och Leffe dra iväg till arbetsförmedlingen i Ljungby och informera... eller kanske ska jag säga föreläsa eftersom det är lite av planen... det bästa sättet att beskriva vad vi gör är nog trots allt vår föreläsning... VågaVa handlar ju om personlig utveckling... att tillsammans utveckla oss själva... känslomässigt.

.

Det bästa med att prata om känslor är att alla förstår... vi är ju så himla lika varandra när det handlar om just känslor... rädd känns likadant för oss alla... ledsen likaså... och är det någonting som de flesta av oss människor tyvärr har gemensamt så är det strategier för att slippa känna på vissa av våra känslor... som nu t.ex... för just nu är jag skitnervös och vet inte riktigt vad jag ska prata om på arbetsförmedlingen... en inte alltför bekväm känsla.

.

Igår så var vi då på ytterliggare en begravning... ännu en vän till oss hade dött av sitt missbruk... och även om begravningen var väldigt fin i sig så kan jag bli lite förbannad på... eller rättare sagt väldigt mycket förbannad på drogerna som tar mina vänners liv... samtidigt som jag är hur tacksam som helst över att jag lyckats bryta mitt eget missbruk... och slippa hålla på att dö hela jävla tiden.

.

När jag var aktiv narkoman så trodde jag att jag var odödlig... att mina polare dog till höger och vänster skrämde inte mig en enda sekund... det kunde inte hända mig... jag var annorlunda... jag trodde på fullt allvar att jag hade kontroll över mitt liv... ja herregud... droger är luriga grejer som får mig att inbilla mig saker och ting som inte har ett endaste dugg med verkligheten att göra... idag vet jag att jag är en vanlig dödlig människa... och jag kan känna tacksamhet över att ha överlevt mitt missbruk... tacksamhet är en känsla som inte fanns när jag missbrukade... nu däremot är det någonting som jag kan känna varje ny dag... jag är tacksam över att jag kan sitta här och skriva just nu... jag är tacksam över att det inte var jag som låg i kistan igår... jag är tacksam över att vara drogfri...

.

... jag är tacksam över att leva.

.

Det är kanske inte så enkelt att vinna över England på fredag... men... det är inte omöjligt... kanske kan vi lära oss någonting av Ukrainas inställning mot oss... för hur mycket jag än kan sörja förlusten så måste jag erkänna att jag riktigt kunde känna hur mycket hjärta de hade med in i matchen... vi svenskar verkade mest vara rädda i första halvlek... och jag måste också ärligt erkänna att det inte ser så där riktigt 100% tryggt ut i vårt försvar... men... det är en ny match på fredag... en match där vi kan slå ur underläge... en match där vi har allt att vinna och inget att förlora... eller nja... allt att vinna har vi i alla fall.

.

När Sverige vinner är det alltid VI som vinner... något som inte är lika självklart efter en förlust... då kan det lätt glida över till DE förlorade... vilket väl är ganska intressant i sig... men summa summarium så är jag själv lite fascinerad över hur känslomässigt engagerad jag är när det är match... alla känslor mellan hopp och förtvivlan bubblar omkring i min kropp under matchen... fotboll är så himla mycket mer än några killar som springer omkring och jagar efter en boll... fotboll är... ja... så himla mycket mer för mig.

.

Idag så är det blandade känslor... men jag kan känna hur hoppet spirar i mig... vi har fortfarande chansen att vinna alltihop... det är långt ifrån hopplöst... heja, heja friskt humör.

.

Jaha... det känns rätt tomt nu efter matchen... vi förlorade och det är väl inte så mycket att säga om just det... Ukraina var helt enkelt bättre än oss idag... men ändå... känslan just nu... så himla tom... precis tvärtemot den helt underbara känsla jag kände när jag stod upp och skrek för någon timme sedan sedan... Zlatan hade precis gjort 1-0... ojojoj... några minuter senare var jag nere i kolkällaren... chockad... Ukraina hade inte bara kvitterat... nä... de hade vänt matchen och tagit ledningen... hoppet fanns kvar men till slut så satt jag då där... med tom blick.

.

Men fan... jag är en optimist... vi har fortfarande chansen... heja, heja friskt humör.

.

Konventet hann inte sluta förrän jag började tänka på nästa stora upplevelse... EM i fotboll... turneringen har redan börjat och idag så spelar Sverige sin första match... jag känner hur det börjar pirra av spänning i kroppen på mig bara jag skriver om det här... detta har jag sett fram emot hur länge som helst... och nu är det då äntligen dax.

.

Konventet hette "Här & Nu"... och jag blir nästan lite förvånad över hur bra jag har blivit på att vara just... här och nu... under själva konventet så ägnade jag knappt en enda sekunds tanke på att det pågick ett EM i fotboll... någonting som helt och hållet styr mitt liv idag... kanske har jag då äntligen (eller åtminstonde just nu) fattat det här med att ta "en dag i taget"... och just idag så innebär det att jag kan hänge mig fullständigt åt Zlatan och grabbarna i vårt landslag... och att när jag tittar i backspegeln ser att det också innebar att jag levde mig in fullständigt i vårt konvent... och att jag verkligen lyckades med att leva... ja just det... Här och Nu.

.

Kanske kan en av anledningarna till att jag lyckas så bra med att leva i "nuet" vara yogan... eftersom jag fick den stora förmånen att även i år att praktisera yoga på stranden med ett gäng helt underbara människor så fick jag ju inte bara en fantastisk start på dagen (både lördag och söndag)... utan även en timmes fysisk och psykisk träning på att befinna mig här och nu... en dunderinvestering för att få en bra dag som jag verkligen kan rekomendera... som vanligt tyckte jag att klockan ringde mitt i natten när jag skulle gå upp... men gudarna ska veta att jag tyckte det var skönt att väcka min sömniga kropp på stranden i Gullbranna... ett helt underbart sätt att vakna på.

.

.

Jag har faktiskt inte hunnit med att blogga på några dagar... har helt enkelt inte haft tid till det för det har nämligen varit konvent... och jag har haft den stora äran att få göra service så det har stått härliga till... plus... att jag hunnit med ett snack med min helt fantastiska och underbra sponsor... och jag står helt klart fast vid att det lönar sig att ha världens bästa sponsor... allt annat är helt otänkbart för mig... och har ni inte världens bästa sponsor så är mitt råd till er... byt!

.

Alla är värda en världens bästa sponsor... och ingen ska nöja sig med mindre.

.

.

Jaha... så var det då dax igen för vårt årliga Gullbrannakonvent... och det ska ju bli hur skoj som helst... det ser ut att bli lite annorlunda än vanligt... det är nämligen ett regn på väg... och regn är inget som vi är vana vid på våra konvent... fast å andra sidan så verkar regnet faktiskt ha blåst förbi oss redan till kvällen... och sen kanske det blir en och annan regndroppen men ändå mest övervägande sommarväder... eller som vi säger här nere i Halmstad... konventväder.

.

Jag har tagit med mig ett paraply utifall det skulle bli regn i morgon bitti (vilket det inte ser ut att bli)... och i så fall kommer jag att köra paraply-yoga på stranden... för en sak ska ni veta... jag kommer att befinna mig på stranden både lördag och söndag morgon... oavsett väder... för jag har nämligen blivit en kille som man kan lita på... har jag sagt att jag ska köra yoga på stranden så kommer jag ta mig fan att göra det... kanske inte så mycket för att jag vill utan mer för att kunna fortsätta att känna tillit till mig själv... och tillit... det är en himla skön känsla.

.

Vi snackar utbldning på jobbet idag... det är nämligen på det sättet att vi på VågaVa har fått ett fint erbjudande från Lunds Universitet om en kurs i social mobilisering och förändringsarbete... och förra året så skickade vi iväg en kille på denna kursen... han fick minst sagt blodad tand av det här med utbildning och har fortsatt på den linjen... han slutade på VågaVa och började plugga på heltid... och rekomenderade oss att gå den här utbildningen.

.

De som går denna utbildningen får poäng... 7,5 universitetspoäng... men man behöver inte att ha någon gymnasiekompetens för att få vara med de fem veckor som det handlar om... här räcker det med "livets hårda skola" för att få vara med... och hör och häpna... här får vi lära oss "skriva ansökningar till finasiering av verksamhet, socialt entreprenörskap och socialt företagande"... när jag läser detta så ler jag... tänker på att det måste ju finnas någon form av högre makt som kommer med detta till oss just nu... detta är precis den kunskap som vi behöver i VågaVa just nu när vi håller på med att bygga upp ett socialt företagande... ja jävlar... Gud är god.

.

Jag är glad över att få bo i ett land som Sverige... och idag är det vår nationaldag... kanske på sin plats för mig att påminna mig själv om hur bra jag egentligen har det som bor här... i ett land där jag inte blir fängslad för mina åsikter... någonting som jag tar lika mycket för givet som det faktum att jag kan dricka vatten direkt ur kranen i mitt kök... en sak som jag efter min Indien-resa lärt mig uppskatta på ett helt nytt sätt... för att bli smittad av smutsigt vatten är fan inte skoj... bara att inse vilken gåva det är att ha rent dricksvatten direkt ur kranen gör Sverige till ett helt fantastiskt land.

.

Det finns naturligtvis hur mycket som helst att vara tacksam över när man bor i Sverige... inte då bara saker som att vi har ett fotbollslag som är med i EM eller har fyra olika årstider... visst är det väl helt underbart att få uppleva en kort och intensiv sommar... eller en alltför lång vinter... dessa kontraster som får mig att uppskatta alla livets skiftningar.

.

Sverige är också ett land där jag som narkoman kan få en ny chans att ta del av livet på livets villkor... för mig är detta väldigt tydligt när jag tänker på min resa med VågaVa... tänk att få betalt för att jobba med mig själv och utvecklas som människa... jag är otroligt tacksam över att ha fått den chansen.

.

När jag tittar ut genom mitt fönster så ser jag också hur vackert det är i vårt avlånga land... en bonus som är väl värd att njuta av... något som vi som svenskar dessutom har laglig rätt till eftersom vi har en allemansrätt... bara en sån grej är ju värd en nationaldag... eller hur?

.

Det är inte direkt något badväder i Halmstad... än... visserligen så finns det säkert en och annan som badar även om det är iskallt i vattnet... och inte bryr sig så mycket om vad det är för väder... vinterbadare har jag ju hört talas om... själv hör jag definitivt inte till den skaran... varför hoppa frivilligt i en isvak?

.

Att jag skulle komma på idén att bada under vårt konvent till helgen ser jag som helt uteslutet... däremot så kommer jag att befinna mig nera på stranden klockan 08.00... inte så mycket för att jag vill utan mest för att jag känner ett visst ansvar för att leverera det som jag lovar... nämligen att det ska vara yoga på stranden... oavsett väder... så det är med viss spänning jag ser fram emot hur det här kommer att sluta... en sak vet jag... och det är det kommer att bli precis som det är tänkt att bli... att jag inte har en endaste anoing om vad det innebär är en helt annan sak.

.

Det värsta som kan hända skulle väl vara att jag får sitta ensam på stranden... att jag inte får dela denna (hur den än nu blir) upplevelse med någon annan levande varelse... för att det kommer att bli en upplevelse som jag inte hade velat vara utan är jag helt övertygad om... att få starta sin dag på en sandstrand vid havet är ju helt fantastiskt... oavsett väder.

.

Känner ett litet, litet stygn av stress inom mig när jag tittar på min agenda... det är mycket nu... eller egentligen så är det väl inte så farligt men jag stressar ändå upp mig en liten smula... nu när jag skriver om det här så får jag den nödvändiga distansen och omedelbart känns det lite bättre... det som jag egentligen stressar upp mig för är att jag ska försöka få ihop ett bildspel med musik att spela upp mellan mötena i Gullbranna... och i skrivande stund så ser jag en betydligt enklare lösning än vad jag tänkte på i bilen på väg till jobbet... distans är tunga grejer... med lite distans till tillvaron så kan de flesta av våra problem förvandlas till lösningar... det är nästan som trolleri.

.

Det kan vara enkelt att "låsa" sig i ett sätt att tänka när man har ett problem... men om vi tar ett steg tillbaka och gör någonting annat ett litet tag så kan det öppna våra ögon och öron för en helt annat sätt att se problemet... och har vi tur så har vi fått ett förslag till en lösning på vårt problem... att be om hjälp kan vara väldigt svårt för många av oss... konstigt egentligen om vi tänker efter på hur det känns för oss själva om vi får hälpa någon annan att lösa ett problem.

.

Igår så var vi nere på Gullbrannagården för att ha ett sista konventkommitémöte innan konventet nästa helg... och det är en gåva att få hjälpa till att rodda ihop detta fantastiska sommarkonvent... vi är inte så himla många men vi är väldigt strukturerade och effektiva... vilket inte minst märktes på detta sista möte... bitarna liksom bara föll på plats och det känns som om vi har full koll på grejerna... en sak är i alla fall säker... det blir ett Gullbrannakonvent i år också... och när vi pratar med Gullbrannagården om bokningarna så verkar det som om det kommer att komma minst lika många människor som förra året... vilket inte förvånar oss ett enda dugg... sommarkonventet i Halmstad är ett populärt konvent och jag kan verkligen rekomendera ett besök i Halmstad nästa helg.

.

Det var med ett stort leende på mina läppar som jag åkte hem från Gullbranna... bara att få tillbringa några timmar med så fiNA och kärleksfulla vänner är helt underbart... att det sedan kommer in en människa utanför vår gemenskap och berättar för oss hur fantastiska vi är får oss bara att rekflektera över detta fakta... och ja... VI är ta mig fan helt fantastiska... och jag ger mig själv en klapp på axeln eftersom jag har valt att tillhöra detta VI.

VI är ett vinnande koncept.

.

Idag så ska vi (Konventkommitén) träffas på Gullbrannagården för att fila ihop de sista förberedelserna innan konventet nästa helg... och det märks att det börjar dra ihop sig... det är som vanligt en hel del saker som ska fixas de sista dagarna innan vi kör igång... i vår kommité (programkommitén) hade vi ett litet möte redan igår eftermiddags där vi listade upp de saker som vi behöver bli färdiga med... och det blev allt en liten lista... men jag kännar mig inte så himla stressad nu längre... "min" programkommité har ju blivit "vår" programkommité och då blev ju allting så himla mycket enklare... ännu en gång har livet med en förbluffande klarhet visat mig att ensam inte är stark.. att VI är ett vinnande koncept.

.

Just nu så skiner solen utanför mitt fönster och även om det är lite svalt så är det en massa väder... och just vädret är naturligtvis ett hett ämne inför konventhelgen... jag har kollat prognosen och den visar på att det kan bli en hel del väder även nästa helg... så det kan vara en god idé att packa ner både ett paraply (just nu ser det ut som att det kan bli paraply-yoga på lördagsmorgonen) och badkläder (för prognosen visar även sol och värme lite senare på dan)... men det viktigaste är väl som vanligt ett öppet sinnelag och ett par positiva glasögon... vädret är ju trots allt inget som vi råder över... men med hjälp av ett par positiva glasögon så fixar vi att göra det bästa av situationen oavsett vilket väder det blir... och det mina vänner... det är de riktigt goda nyheterna.

.

Idag så tänker jag ta ansvar för mitt eget liv och göra denna dagen till en toppendag... för jag känner att jag faktiskt har det valet... och det är ju ta mig fan helt fantastiskt.

.

Telefonen ringde mitt under torsdagsmötet... det var socialchefen som ville träffa oss... några minuter senare sitter vi runt ett bord och diskuterar VågaBo... och jag vill påstå att det ser väldigt ljust ut... tror faktiskt att vi lyckades komma överens om ett upplägg som kommer att passa oss alla... lite kompromissande hit och dit och vi kunde lämna mötet med en kram och känslan av att vara överens i sak... "peppar, peppar"... men det känns som om det "bara" är några formaliteter som ska fixas innan vi kör igång nu.

.

Den 14 juni ska vi ha ett nytt möte och sen hoppas jag att allt ska vara klart... och förhoppningsvis så har vår första boende flyttat in på VågaBo innan vi har slagit upp vårt parasoll på stranden i Tylösand... men nu ska jag inte gå händelserna i förväg... var sak har sin tid och att se ljuset i tunneln är inte alltid samma sak som att vara framme vid målet... det har ju faktiskt hänt tidigare att ljuset visat sig vara lamporna på ett mötande tåg... men visst är det på sin plats att se ljust på tillvaron och ha tillit till att allt blir som det ska bli... eller som jag brukar säga...

.

... "allting är perfekt, har alltid varit perfekt och kommer alltid att vara perfekt".