PETERS BLOGG

... tider.

.

Sitter på vår trappa här ute i skogen och funderar... tänker tillbaka på hur det var när jag bodde här ute utan vare sig telefon eller bil... ja under en kort period även helt utan ström eftersom jag inte betalat räkningen och strömen stängdes av... detta var under mitt aktiva liv som missbrukare och jag minns hur jag efter en vecka kom in i ett liv som inte existerar längre för mig... helt isolerad utan någon som helst kontakt med omvärlden... ville jag ta mig till "civilisationen" var det ett projekt som hette duga... för här ute i skogen sätter man sig inte på en buss så där utan vidare... visserligen så går det bussar någon kilometer härifrån... två gånger om dagen... en tidigt på morgonen och en sent på eftermiddagen... vardagar... på helgen går det inga bussar överhuvudtaget.

.

För det mesta blev det till att lifta... och det var inte alltid så himla lätt att få lift av de få bilarna som passerade... så några "spontanresor" till stan när man kände för det blev det sällan... man kan säga att det var relativt enkelt att bli något av en skogsmulle mellan varven... jag minns fortfarande känslan när jag lyckades tjuvkoppla in lite el i huset... då hängde jag på strömkablar direkt på luftledningen som passerade intill huset... vilken lyx det var att få strömen tillbaks... en vattenpump som fungerade och kontakt med yttervärlden i form av en TV.

.

... och verkligheten..

.

Jag kan ju tycka att det är helt fantastiskt med facebook... på nätet träffar vi gamla kompisar, släkt och vänner som vi tappat kontakten med för massa år sedan... vilket jag kan tycka är himla skoj... men det finns naturligtvis en "baksida"... som jag ser det så har FB en liten tendens att ibland bli som en lite egen verklighet i verkligheten... skvaller och skitsnack har förvisso alltid funnits men sällan tidigare har väl sådant kunnat få en sån genomslagskraft... och jag behöver nog akta mig så att inte "jag såg det på fejan" blir det samma som sanningen för mig... för allt som skrivs där är nog inte riktigt sant... vissa profiler är ju inte ens sanna... och jag behöver påminna mig om att FB inte är på riktigt... att det faktiskt är en låtsasvärld och att verkligheten inte finns i min telefon eller dator... jag gillar FB... men jag får inte glömma bort mina "vanliga" vänner... de som jag träffar och kan ta på... ge en kram... eller rent av blinka på "riktigt" med ögat mot.

.

... dagen.

.

Detta är dagen då jag varje år blir sugen på att börja flyga igen... Hammars backar nere i Skåne lockar och jag drömmer om att sväva fritt uppe i det blå... men så tänker jag vidare... på när jag tog ett beslut om att återigen tog ett beslut på att prova mina vingar... och jag var verkligen seriös... tog kontakt med några snubbar som hade en kurs och började om från början igen... visst... det är som att cykla... har du en gång lärt dig grunderna så sitter det där... men... och det här var jag inte beredd på... jag hade blivit räddare med åren... och varje gång jag övervann min rädsla och kastade mig utför backen så kunde jag visserligen flyga... starta och landa... men jag fick inte samma belöning som förr i tiden... jag var fortfarande rädd och den glädje jag hade känt efter varje flyg tidigare infann sig inte... jag hade liksom redan gjort den grejen... 

.

... 2015.

.

Vi sitter och planerar en resa till världskonventet i Rio 2015... kollar flygpriser samtidigt som vi inser att vi kommer att missa nästa års Gullbrannakonvent... men det får det vara värt... att åka till Brasilien kostar visserligen en hel del pengar och det blir till att öppna ett sparkonto typ omedelbart... för så är det... så länge jag håller mig drogfri har jag möjligheter att planera för en resa... nästa år... någonting som naturligtvis var helt otänkbart när jag var en aktiv missbrukare... inte själva planerandet... det är ju enkelt och någonting som jag var bra på även när jag missbrukade... grejen var väl bara att mina planer väldigt sällan gick i lås... det hände liksom grejer hela tiden som gjorde att mina planer ständigt gick i kras.

.

... i livet.

.

Det är stor skillnad på att vakna upp i Berlin eller Brännebassalt... snacka om kontraster... det är stor skillnad på fågelsång och en bullrande stad... och det är också en oerhörd skillnad att leva med eller utan en fungerande vattenpump... och det är helt fantastiskt att ha en vän som kunde hjälpa mig att instalera en nya pumpen och få oss här hemma att känna tacksamhet över att återigen ha vatten i våra kranar... rinnande färskt vatten är ofta underskattat och någonting som jag tar för givet... det är först när man varit utan i några dagar som jag förstår hur viktig denna "lilla" detalj är i mitt liv... kontrasten fick mig ännu en gång att inse att detta är sannerligen någonting att vara tacksam över... att sitta på trappan med en kopp kaffe och reflektera över detta faktum får mig att inse hur lyckligt lottad jag är.

.

... är bra att ha.

.

Att bo i ett eget hus kan ha sina sidor... t.ex. att det inte finns en hyresvärd att ringa om någonting går sönder... jag kan ju bara tänka mig hur telefonen hade ringt hemma hos honom/henne om vattenpumpen pajat... men nu är det inte så... jag bor i ett eget hus och har inga hyresgäster... frånsett en och annan mus som ändå inte betalar någon hyra... och då får man fixa trasiga vattenpumpar själv... ett äventyr i sig... det första att göra är att köpa en ny... och sedan få den på plats... och det är här jag tänker be om hjälp... fråga någon som kan så att det inte blir fel... och min förhoppning är att vi ska ha vatten i huset redan ikväll.

.

... Berlin.

.

Vi har haft en lugn och trevlig liten tripp till Berlin men nu är det dax att åka hem... och det ska bli skönt att komma hem till vardagsbekymmerna igen... det första vi kommer att få tya tag i är att fixa en ny vattenpump eftersom det sista som hände på hemmaplanen var att pumpen pajade och vi stod utan vatten hemma i Brännebassalt... så det blir att fylla alla tomflaskor i bilen (det ligger tack och lov några stycken i bilen) med vatten så att vi får vårt morgonkaffe i morgon bitti... men innan dess så har vi en resa genom Tyskland och en båtresa framför oss.

.

... glasögonen.

.

Tänkte på det nu när jag nyss skrev en blogg om den dåliga frukosten på hotellet... behovet av att ta på de positiva glasögonen efter en negativ upplevelse... vill ju gärna inte låta denna upplevelse förstöra min dag här i Berlin... och det hade varit lätt att fortsätta i samma hjulspår... ta bara konventet... vi är bortskämda i Sverige när det gäller konvent... massor av människor och allt det där... här i Berlin har vi en gemenskap som inte alls ser ut som i Sverige... för även om det är en stor stad så innebär det inte att det att det blir ett stort konvent... tvärtom... igår så kanske de var ca. 25 personer på konventet... och när vi lite senare på uppmaning av en av de tyska besökarna besökte ett engelspråkigt AA-möte så kunde jag inte låta bli att bli positivt överraskad... inte bara för att jag för första gången besökte ett talarmöte i den "andra gemenskapen" med en helt fantastisk talare... utan också för att det var betydligt fler människor på det mötet och att det var så mycket unga människor där... och även om jag är en NA-kille så hade jag stor behållning av det mötet och kunde känna igen mig mycket i vad som sades där... kanske har jag under alla dessa år lärt mig att focusera på likheterna istället för skillnaderna.

.

... sig ur en uppförsbacke.

.

Hotellfrukost... hade tyvärr vissa förväntningar efter gårdagens magnefika frukostbuffé... och när vi då hade bytt hotell till det till synes rätt flådiga haket precis intill konventen blev besvikelsen stor när vi kom ner till frukosten... inte för att jag brukar klaga... men... låt oss säga att det var en liten smula problematiskt att hitta det positiva i den här upplevelsen... det skulle i så fall vara den helt otroligt fjompiga hovmästarens förklaring till hur vi skulle närma oss denna ganska minimala frukostbuffé och hur han lyckades med konsstycket att beskriva den som helt fantastisk i sin målande beskrivning av hur den var upplagd... bara det en upplevelse i sig... men helt ärligt... om ett hotell vill ha mig som gäst så är det inte frukosten man ska dra ner på... för som jag skrev först... en sak som fastande från en TV-serie för några år sedan... "man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke".

.

... i Berlin.

.

Vi vaknar upp och käkar frukost i Berlin denna norgon... och det känns minst sagt helt okej... roligt att vara turist i ett sommarvarmt och soligt Berlin... vi har unnat oss att bo på ett bra hotell några hundra meter från konventet som startar lite senare idag... för så är det... vi ska gå på konvent och just nu planerar vi för en dags turistande... det lutar åt att gå på judiska museet och få oss lite kunskap... Berlin är en flippad stad och vi ser fram emot att få strosa omkring och ta dagen som den kommer... skönt tycker jag.

.

... väntar på oss.

.

Tidig morgon i Brännebassalt för några timmar sedan... vi ville ha oss en kopp kaffe innan vi gav oss iväg... tji... för vattenpumpen har beslutat sig för att dra sin sista suck... vilket innebär att vi inte har något vatten i Brännebassalt när vi kommer hem från vår resa till Berlin... men vi tog ett snabbt beslut om att släppa taget om det lilla problemet och sätta oss i bilen för att som planerat åka på en liten tripp till Berlin... så just nu sitter vi och väntar på att båten ska lämna Trelleborg och ta oss till Tyskland... landet med fungerande vattenpumpar... hoppas jag.

.

... i en rättegång.

.

Idag är jag på väg till Göteborg för att agera karraktärsvittne i en rättegång... sist jag var på rättegång i den staden var det minsann inte som ett karraktärsvittne utan som åtalad... och den gången åkte jag direkt i fängelse utan att passera gå... det är tur att man kan förändras... sen jag blev drogfri har jag inte mycket att vara rädd för... och det är inget annat än ett mirakel att jag är kallad till rätten av helt andra anledningar än förr i tiden... karraktärsvittne... tänka sig.

.

... och tiga är guld.

.

När jag läser vad jag skriver i mitt förra inlägg så skäms jag... nästan... men istället för att bara plocka bort det så väljer jag att skriva om det här och nu... visst fattar jag att det inte är hela världen och att det inte spelar så himla stor roll vad jag skriver om på min blogg... världen snurrar ju inte direkt runt mig även om jag precis som så många andra tycks tro det ibland... och det är väl inte mer än mänskligt kan jag tycka... men ibland så kan jag nog ändå tycka att det hade varit bättre att inte skriva någonting överhuvudtaget... fast... då frångår jag ju min princip och mitt löfte till mig själv om att skriva varje dag oavsett... inte för att jag har så himla mycket klokt att säga utan mer för att ha en rutin att följa... men ibland så undrar jag... om inte tiga är guld trots allt.

.

... är starka grejer.

.

Om jag någonsin har haft problem med att hitta en kraft starkare än mig själv så behöver jag inte leta längre än vad näsan räcker... det räcker ju att konstatera att vädret inte är någonting som jag kan kontrollera... och att vädret är en kraft att räkna med... inte bara för att vi fick sitta i mörker utan ström i några timmar när vi kom hem igår... eller har fått såga oss ut till vägen efter att det blåst ner några träd utanför huset när en storm dragit förbi... utan kanske också för hur vädret har en förmåga att påverka mitt dagliga mående... för så är det ju... en solig varm och skön sommardag kan få mig att le... och det är stort... väder är verkligen en stark kraft... på många sätt.

.

... är ofta bra.

.

Tänker ibland på hur rädd jag kan vara för förändringar... trots min erfarenhet som säger mig att de allra flesta av mina tidigare förändringar har bidragit positivt till mitt liv... ta bara det här med drogfriheten... ALLT... precis ALLT har blivit bättre i mitt liv sedan jag la av med drogerna... ändå tvekade jag så länge... tänkte att "bara en gång till"... "imorgon"... "sen"... "jag ska bara"... ja herregud... fattar egentligen inte riktigt varför jag fortfarande kan vara rädd för att förändras när jag tänker tillbaka på hur det har varit i mitt liv.

.

... koncept.

.

Vi har tolv steg... tolv traditioner... och hör och häpna... tolv koncept... stegen och traditionerna är jag ganska väl bekant med men koncepten är ingenting som jag studerat så himla mycket... trots att det är ett fantastiskt redskap som vi kan använda oss av när vi gör service i anonyma narkomaner... förra året så satte vi klorna i koncept 9 och 10... idag så blir det koncept 3 och 8... intressant... och med all säkerhet lärorikt... och jag lär mig fortfarande något nytt varje dag.

.

... igen.

.

Det kan vara rätt skoj att upprepa saker... som idag t.e.x... jag befinner mig för andra gången i Husqvarna för att umgås och jobba tillsammans med mina vänner i den admistrativa kommitén för NA Sverige... denna gången ska vi kika lite extra på våra riktlinjer samt studera två av våra koncept... men bland det viktigaste vi gör är att vi skapar en fungerande grupp som förhoppningsvis ska kunna admistratera att som alla våra medlemmar beslutar om att vi ska göra... och då är det bra att ha riktlinjer och koncept att luta sig mot... annars... och här vill jag poäntera att jag talar för mig själv... är det ju rätt lätt att jag kan få för mig att vi hellre borde göra på "mitt sätt"... och jag menar inte att "mitt sätt" behöver vara dåligt utan mer att det inte funkar så när vi gör service i NA... för där är det viktigt att vi gör på "vårt" sätt... något som jag personligen behöver träna lite på då och då.

.

 

... i Husqvarna.

.

På väg igen... denna gången ska jag på ett NA-uppdrag i Husqvarna... och jag har för avsikt att som en extra bonus klara av hela helgen rökfri... vilket inte behöver vara alltför svårt om jag bara kommer ihåg att göra det enkelt... som att låta bli att tända nästa cigg... svårare än så är det ju faktiskt inte... det är bara jag som har en närmast magisk förmåga att krånga till saker och ting mellan varven... mellan mina öron kan nämligen det allra enklaste göras hur komplicerat som helst.

.

... jag om?

.

Herregud... igår var en helt fruktansvärd dag när jag la alldeles för mycket focus på hur jobbigt det var att fortsätta leva utan mina cigg... röksugen attakerade mig med förnyad kraft och jag kände mig alltmer desperat... att påstå att jag var väldigt nära att ge upp och börja röka igen är en underdrift... jag hade helt och hållet glömt bort hur jobbigt jag faktiskt tyckte det var när jag blev rökfri första gången... visserligen så var det väldigt enkelt eftersom det ju "bara" handlar om att strunta i at tända en cigg... men för den delen känns det inte helt lätt hela tiden... allra helt inte då jag börjar självömka och gnälla över mina egna röksug.

.

...(substantiv, härleds ur lat abstinere, verb i neutrum) betyder i sin översättning 'avhållsamhet'.

.

Nu har det gått några dagar... och jag är fortfarande rökfri... någonting som jag kan känna mig riktigt stolt över eftersom jag ju samtidigt är himla röksugen... i alla fall just nu då hela mitt väsen bara skriker efter att tända en cigg... och det är väl egentligen inte så konstigt... är man rökare så är man... och som rökare vill jag naturligtvis röka... kruxet med mig som rökare är att jag aldrig får nog... jag vill bara ha mer och mer hela tiden... och då blir det ohållbart... inte bara för att det kostar mig en massa pengar utan mest för att ciggen helt enkelt inte fixar att ge mig det jag vill ha... det var helt underbart att röka de första ciggen för några veckor sedan... men mycket snabbt så blev det mest bara jobbigt och det spelade ingen roll hur många cigg jag tryckte i mig i ett sträck... jag ville bara ha mer... och resultatet rent känslomässigt var... otillfredställd... och frustrerad.

.

... tar tid.

.

Jag firade drogfri tid inne i stan igår... och då menar jag inte tiden då jag varit rökfri utan tiden som jag nu levt utan att peta i mig knark och sprit... 16 år är en himla lång tid och väl värt att fira... och det är ju på en sådan dag som man passar på att med sina vänners hjälp kolla lite i backspegeln... och se att miraklet fortsätter... för så är det... precis tvärt emot hur det var när jag fortfarande var en aktiv missbrukare då livet föll samman och allting bara blev sämre och sämre hela tiden... nu för tiden så blir det liksom bara bättre hela tiden... resan tar inte slut... livet fortsätter att vara... fantastiskt.

.

... från nikotinet.

.

Tror ju knappt att det är sant... men helt klart så reagerar min kropp och jag upplever just nu en avtändning från nikotinet... det är i alla fall vad jag tror när jag vaknar till på natten badande i svett... nu är det ju inte hela världen och jag har fortfarande överlevt trots några riktigt ordentliga röksug... då jag kastat lystna blickar på brinnande cigaretter... men, men... i det stora hela så tycker jag nog att det går över förväntan med mitt "sluta röka" projekt... det är liksom inte hela världen och mina röksug försvinner i stort sett lika snabbt som de kommer över mig... vilket är bra för mig att veta... för när jag betraktar och känner på ett av mina röksug så slås jag över med vilken styrka de "anfaller"... både fysiskt och psykiskt... och då mest psykiskt.

.

... utan cigg.

.

Att plocka bort nikotinet gick betydligt lättare än vad jag hade vågat drömma om... och jag förstår inte riktigt hur jag kunde skapa ett så stort problem av typ... ingenting... visst har jag fått några ordentliga körare när röksuget pockat på sin uppmärksamhet... men helt ärligt... större delen av dagen så tänkte jag inte så mycket på det... livet på livets villkor rullar liksom på ändå... och det finns andra saker som känns mer angeläget än att gå omkring och vara röksugen.

.

... så klart.

.

Idag är det då min första rökfria dag... igen... och naturligtvis så är jag just nu mer röksugen än någonsin... min kropp protesterar högljutt... "bara en cigg till"... men jag har bestämt mig... som rökare är jag fruktansvärd och röker i stort sett precis hela tiden... en cigg blir för det mesta tre cigg på raken och jag förstår ju att jag inte har någon som helst kontroll på mitt rökande... snacka om allt eller inget... och efter "bara" två veckors rökande så er jag till min fasa att rökning även kostar pengar... att mitt konto blöder när jag röker.

.

... i morgon.

.

Jag hör själv hur vansinnigt det låter... lite som i missbruket... ni vet... "sen"... jag "ska bara"..."i morgon"... att bli en rökfri rökare var relativt enkelt då det begav sig förra gången jag la cigaretterna på hyllan... då blev jag rökfri mer eller mindre av en slump... denna gången är det annorlunda... för nu har jag planerat hela äventyret genom att bestämma ett datum... och jag tyckte att den 10 maj  passade så himla bra eftersom det är samma dag som jag firar min första drogfria dag.

.

... och jag,

.

Vi hänger med våra vänner på behandlingsenheterna i Halmstad, Kalmar, Karlskrona och Kristianstad i dagarna två... det är ett litet projekt där brukorganisationerna och behandlingsenheten i Halmstad får presentera sig och berätta lite om våra verksamheter och hur vi samarbetar... ett mycket lovärt projekt som visar på vinsterna av att använda sig av brukarorganisationer i missbruksvården... Igår så var vi på en rundvandring och besökte UAE (utrednings och akutenheten) de två länkorganisationerna och VågaVa... det hela avslutades med en middag på Svea och det var där som jag och min kollega tog ett beslut om att klä upp oss i kavaj och slips... ett mycket intressant och minst sagt roligt beslut... och tro mig när jag säger att vi gjorde succé.

.

VågaVa.

.

Vi var ute och letade efter en lokal igår... och efter att ha besökt hyresvärdar så slås jag över hur enkelt det är att reprensentera VågaVa... visst har jag fortfarande en hel del att lära över hur man presenterar vår verksamhet på bästa sätt... men... och det är väl ändå det viktigaste av allt... jag har verkligen någonting helt unikt att presentera... VågaVa har vuxit till någonting helt fantastiskt och det känns som en ära att få vara denna fina organisations repensentant... jag är mycket stolt över vad vi tillsammans lyckats åstakomma.

.

... sökes.

.

Vi söker med ljus och lyckta efter en ny lokal till Vågava i Halmstad... helst skulle vi vilja ha en stor lokal centralt med möjlighet att kombinera ett boende med vår övriga verksamhet... boendet vill vi ha av två anledningar... dels för att finansiera den större lokal vi är i ett akut behov av... lokalen på timmermansgatan är minst sagt trång... dels för att nå vårt mål att tillsammans med soc, kunna erbjuda en missbrukare hela vårdkedjan till ett väl fungerande liv... du ska kunna komma direkt från gatan och få den hjälp du behöver från första dagen... boende... vård... sysselsättning... och inte minst en gemenskap bestående av andra drogfria människor som har funnit ett nytt sätt att leva... med rätt lokaler i Halmstad och ett tätt samarbete med de sociala myndigheterna så skulle vi på VågaVa kunna erbjuda den hjälpen.

.

... är bra.

.

Den stora eken hade under många år hotat vårt hus... och för några år sedan så brakade det till ordentligt när en gigantisk gren brakade ner på baksidan... då hade vi tur eftersom den "bara" snuddade vid huset och skadade en liten bit av taket... ingen katastrof men tillräckligt för att man skulle förstå att den stora eken var ett hot att räkna med... och länge hade vi gått och funderat över hur den skulle kunna tas bort... en sak var från början helt självklar... och det var att jag inte klarade av att göra det själv... så jag var tvungen att be om hjälp... och det tog ett tag innan vi fick hit ett riktigt proffs... som skickligt och med hjälp av sin traktor till slut kunde dra omkull den stora eken utan att skada vårt hus... ett ganska avanserat uppdrag eftersom trädet lutade mot huset med all sin vikt... och det var ett minst sagt tungt träd.

.

.

Idag så kom trädfällarproffsen på besök... Med traktor och massor av motorsågar... Den STORA eken som växt lutad mot huset och närmast varit en omöjlig uppgift att få bort fick se sina dagar räknade... 

.

... vid köksbordet.

.

Politik är ett känsligt ämne... och rätt intressant... jag personligen vill gärna vara med och påverka min egen situation... men helt ärligt... jag blir mest bara trött efter ett tag... glömmer bort den enkla sanningen där jag alltid kan komma tillbaka till att mitt sätt inte alltid är rätt sätt utan bara mitt sätt... missförstå mig rätt... jag gillar olika åsikter av den enkla anledningen att det ger mig ett helt smörgåsbord av mångfald... men... jag fastnar tyvärr alltför ofta i mina egna åsikter och blir efter ett tag mest intresserad av att "vinna" diskussionen och istället för att låta mitt förstånd berikas med nya friska idéer... känslorna tar över och jag blir mest bara enkelspårig och låst vid mina egna åsikter.

.

 

 

 

... var fullständig.

.

Det fälldes träd i Brännebassalt igår igen... en nya motorsågen invigdes i ett klang och jubel drama... träd föll till höger och vänster och spänningen var olidlig... bilar flyttades efter att nästan hamnat i skottlinjen... huset klarade sig precis när ett träd trillade åt "fel" håll... men mest spännande var det när vi fick binda ett rep runt ett träd som inte ville göra riktigt som jag ville... och efter stor dramatik så lyckades vi med gemensamma krafter få ner trädet åt rätt håll utan att någon skadade sig... motorsågen som hade kilat fast sig i trädet klarade sig också utan skador.

.

... igen.

.

Jag har tagit ett beslut om att bli en rökfri rökare igen... sen... imorgon... jag ska bara röka upp de sista ciggen... och ja...  jag hör hur själv hur vansinnigt det låter... och att ett beslut inte betyder någonting om det inte följs upp av en aktiv handling... visst borde jag kanske börja denna dagen med att strunta i att tända den där första ciggen... men så blir det inte... denna gången så ska jag testa med att krångla till det en liten smula genom att vänta ett litet tag till... och passa på att njuta riktigt ordentligt av de sista ciggen.

.