... är väl rätt ord.
.
Här ställer man klockan på väckning... går upp sätter på TV:n... pulsen ökar när Mauler går in i ringen... det här är ju idrottshistoria... största matchen sedan Ingos dagar... inget jag vill missa... han ser vass ut motståndaren... smack bom bang... Mauler knockad i första ronden... och när jag ser han stå och gråta i ringen så känner jag med honom... så mycket träning, så mycket uppladdning... och utslagen efter mindre än tre minuter... på hemmaplan inför utsålda läktare... det måste kännas för jävligt... jag känner mest tomhet... antiklimax.
.
Det är tufft att förlora...
.
För mig är det kudden som gäller igen... fast först så måste jag nog varva ner några minuter innan jag lägger mig... det är ju inte utan att jag hann gå upp lite i varv på den korta tiden matchen varade... och det var ju inte jag som blev knockad.