Kapitulation...

... Är en seger.
.
För en herrans massa år sedan så kapitulerade jag inför mitt eget beroende av droger... Och det var utan tvekan den största segern i mitt liv... Idag är jag befriad från en önskan att använda mig av sinnesförändrande substanser och det har öppnat dörren till ett liv fyllt av äventyr och fantastiska upplevelser... Visst kan livet lite då och då jävlas med mig men jag har lärt mig att ta mig igenom de stunderna... Och viktigast av allt... Jag har lärt mig att be om hjälp... Som igår... Jag ringde till doktorn för att få hjälp med min kassa mage och matthet... Det tog en timme sen låg jag på sängen i mitt hotellrum och blev undersökt... 10 minuter senare så hade jag fått lite olika mediciner som ska göra mig frisk igen... Bara den upplevelsen gav mig lite ny energi och idag känner jag mig hoppfull och ser fram emot ännu en dag på Bali med min älskling.
.
 
Jag har kapitulerat och lever i kärlek.
.
Igår träffade vi även en vän som vi mötte när vi var här senast och tillsammans med henne åkte vi på ett möte på andra sidan ön... Så himla skönt det var att hamna i vår egen gemenskap och kunna sitta där och känna igen sig själv i de andras delningar... Att kapitulera innebär också att jag slipper vara ensam... Det finns alltid hjälp tillgänglig för mig om jag bara vågar be om den... Jag har i sanning ett rikt liv.

Kommentera inlägget här :