Gammal kärlek...

... rostar aldrig.

Ja så heter det väl... har jag för mig... och jag kan väl hålla med om att den första STORA kärleken är speciell... det är iallafall min upplevelse... första gången är ju alltid första gången oavsett vad det gäller... och när man väl provat på något för första gången så har man gjort det... och det ska vara en jävligt bra film om jag ska vilja se om den... min första STORA kärlek var ett minne som jag tänker på med glädje... och kanske ska jag tacka den för att jag i typ hela mitt liv velat återuppleva den känslan...

 
... så visst... gammal kärlek rostar inte...

... men nu var det inte det som jag tänkte på när jag började skriva... nä nu tänkte jag lite mer på det där med åldern... jag har ju tydligen blivit äldre... äldre än jag trodde var möjligt för 100 år sedan... när jag var ung... och upplevde min första stora kärlek... det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess... ja vissa broar har t.o.m. rasat (tänkte på Tjörnbron)... men jag är kvar... och tro det eller ej... kan fortfarande känna hur jag tror på den STORA kärleken... om och om igen...

... jag trodde ett tag att jag var "färdig" med det... men nä... visserligen så trivs jag ypperligt med mitt självboliv men jag vet att jag utan att tveka kommer att kasta mig rakt in i armarna på den STORA kärleken igen... fullständigt övertygad om att det kommer att vara för evigt (det känns ju ALLTID så)... och jag vet inte hur många gånger som jag sagt att... "denna gången blir det annorlunda"...

... konstigt nog...

... eftersom det aldrig kommer att bli annorlunda... jag vill ju inte ens att det ska bli annorlunda... för när jag tänker efter lite närmare så har jag förstått att jag aldrig någonsin kommer att glömma den första STORA kärleken... och att det är fullt möjligt att uppleva den... igen... om och om och om och om igen...


... för den gamla kärleken är alltid ny... och den kan ju såklart inte rosta... någonsin...

Här och nu...

... är allt som finns.

Idag så ska jag göra så gott jag kan för att inte längta bort från verkligheten... att acceptera dagen som den är... och njuta av vintervädret... mest genom att hålla mig inomhus faktiskt *L*... och för att riktigt förstå hur häftigt det är att befinna mig i ett varmt hus så tänkte jag utnyttja den fantastiska möjlighet som denna dagen ger mig... på ett väldigt enkelt sätt... nämligen genom min vaaaaanliga springrunda i skogen.

Idag så är det -12 grader i Brännebassalt... så jag tänker definitivt ha på mig långkalsongerna under mina träningsbrallor... ta på mig både mössa, halsduk och vantar... sen är det bara att öppna dörren och springa rakt in i den snöklädda skogen... känna efter hur det känns i min kropp idag... andas in den friska vinterluften... koppla på mina sinnen... genom att känna vinterkylan mot mitt ansikte... våga dra in luft genom näsan för att känna lukten av vinterskogen (jag brukar faktiskt mest reagera på lukten av att grannen eldar med ved i slutet på min runda)... smaka på vinden... lyssna på tystnaden... och titta mig omkring för att se hur världen där jag bor och befinner mig ser ut nu... här och nu.

När jag lyckas med detta så är livet väldigt enkelt... här och nu finns ingen rädsla... bara kärlek... och rent praktiskt så är det en ljuvlig känsla att komma tillbaka från min springrunda och bli medveten om hur varmt och skönt jag har det i mitt hus... och att det är genom att uppleva verkligheten genom alla mina sinnen som jag kan förvandla... denna dagen till en upplevelse som jag kan njuta av... i fulla drag... här och nu...


... så varför skulle jag längta till sommaren idag?

Jag älskar årstiderna... och är tacksam för att jag har förmågan att uppleva skiftningarna... det får mig att känna mig levande och som en varelse som förmår att uppleva omgivningen runt omkring mig... och det är när jag gör det fullt ut som jag känner mig som en del av... någonting mycket större än mig själv.

Jag bor ensam...

... mitt ute i skogen.

Efter ett telefonsamtal igår så blev det aktuellt för mig att tänka över hur mitt liv ser ut... jag tillbringar en hel del timmar ensam hemma här ute i skogen... och jag älskar det.


Det är sååååå jävla skönt att ha denna oas där jag kan umgås med... mig själv.

Jag gillar mitt eget sällskap... ibland nästan lite väl mycket och det finns en viss risk för att jag skulle kunna isolera mig här ute i skogen... jag tror att jag lätt... mycket lätt... skulle kunna stanna här ute i flera månader utan att träffa en enda människa... och trivas med det.

Naturligtvis så hade det varit förödande för mig... jag är ju en beroende och en ensam beroende är i dåligt sällskap... jag kan känna det när jag varit hemma i några dagar... hur jag ibland kan tycka att det är lite jobbigt att träffa människor... och då förstår jag hur viktigt det är för mig med balans i tillvaron... tid med mina vänner och tid med mig själv... båda delarna.

Jag fick en förfrågan som innebär att jag inte längre skulle bo ensam i mitt hus (nu pratar vi inte om att bilda familj eller något sådant... nä jag är fortfarande självbo *L*)... tanken på att inte kunna ligga och pilla mig i naveln (eller var jag nu kan tänkas pilla någonstans *L*)... och att inte kunna göra precis som jag vill när jag vill och hur jag vill i mitt eget hus... fick mig att förstå att det är ett högt pris som jag får betala för sällskapet... nu finns det naturligtvis faktorer som ligger i den andra vågskålen och som gör att jag lovade att tänka i några dagar... snacka med min sponsor och få lite distans till mig själv innan jag fattar ett slutgiltigt beslut...

... men jag kan redan nu säga att min ensamtid här ute i skogen väger tungt... mycket tungt... jag är en oerhört priviligerad kille som har möjligheten att kunna välja mellan att vara bland vänner eller ensam i mitt eget sällskap... kanske är det därför som jag aldrig känner mig ensam... eller är det som jag hört talas om???... sant...


... att Gud (som jag nu valt att uppfatta en kraft starkare än mig själv) alltid är med mig?

Då är jag ju aldrig ensam... aldrig mer... och det får mig att minnas... jag hade varit drogfri i över 2 år... tyckte inte att det gav mig riktigt det jag ville... kände mig annorlunda... utanför... på ett NA-konvent i Göteborg... hade planer på att skita i hela grejen... dra ut på stan supa mig full och fixa droger... men innan jag hann göra det så fann jag mig själv stående på en scen där jag berättade att jag kände mig som den mest ensamma människa i universum... efter jag sagt det så kom det fram en kille till mig... han gav mig en nyckelring som har kommit att betyda väldigt mycket för mig... för det var denna dagen då jag tog ett av mina bästa steg... någonsin... steget in i NA... fullt ut... jag fixade en sponsor... började jobba i stegen... ja allt "det där" som vi NA-nördar tjatar så jävla mycket om... "det där" som fått mig att trivas i mitt eget sällskap och tycka att livet är värt att leva... ja "det där" ni vet...

... vad det stod på nyckelringen? 

Never alone,
never again.

Galenskap...

... kan man kanske kalla det för.

Men jag är ta mig fan på väg ut för att springa en runda i minst 30 centimeter djup snö... det är förvisso hur vackert som helst denna soliga kalla gnistrande dag... men om jag ska vara ärlig...


... så är nog fan längdskidor det naturliga sättet att ta sig fram i skogen just nu...

... men jag har inga skidor... så jag tar mina gympadojor... heja,heja friska tag *L*...

Telefonkö...

... är en sann prövning för tålamodet.

"-Tack för att du väntar, vi gör vårt bästa för att ta emot ditt samtal så fort som möjligt".

Just nu så sitter jag och skriver med luren tryckt mellan örat och axeln... lyssnandes på en övertrevlig telefonröst (var hittar man dessa människor med sådana fruktansvärt irriterande trevliga röster)...

"-Tack för att du väntar, vi gör vårt bästa för att ta emot ditt samtal så fort som möjligt".

Grrrr... efter 10 minuter så känner jag stark ilska mot denna rösten... hon som låter sååååå trevlig... och absolut inte gjort mig någonting...


... dö Telenor... dööööö...

"-Tack för att du väntar, vi gör vårt bästa för att ta emot ditt samtal så fort som möjligt".

Längre hann jag inte skriva... jag kom fram... pratade med en trevlig tjej som hette Siv (det var INTE hennes röst jag hade lyssnat på i vad jag tyckte flera timmar nu)... och nu ska ni få höra... jag var inne i Telenorbutiken för ett litet tag sedan... min mobil strular lite med mig... och i butiken så tyckte man att jag skulle byta SIM-kort... det fanns en möjlighet för att det skulle få min mobil att funka som jag ville... nu gjorde det ingen skillnad men det spelar inte så stor roll för det jag vill säga... grejen var att när jag idag öppnar fakturan så har jag blivit debiterad en kostnad för SIM-kortet på 200 kronor... och det var det ingen som sa något om... så jag ringde till Telenor... ni vet...

"-Tack för att du väntar, vi gör vårt bästa för att ta emot ditt samtal så fort som möjligt".

... och efter en lååååång, lååååång tid så kom jag då äntligen fram... till den trevliga och serviceinriktade Siv... jag gillar verkligen serviceinriktade människor... och jag gillar verkligen Siv på Telenor... hon tog snabbt ett beslut om att jag skulle slippa betala för SIM-kortet eftersom jag inte hade fått information om att det kostade extra... inte en massa snack och knussel... hon lyssnade på min åsikt och tog ett beslut... att jag gillade beslutet gör mig för tillfället en aning med vänligt inställd till Telenor...


... så va fan... jag ber om ursäkt Telenor för att jag ville att ni skulle dö... förlåt...

Ondska...

... handlade föreläsningen om.

Och jag åkte många extra mil för att lyssna idag... naturligtvis lockad av ett spännande ämne... ondska... hur helt vanliga människor kan begå helt horribla hemskheter... och nu skulle experten förklara hur det kunde komma sig att människor som du och jag kan förvandlas till onda monster...

... det var fullsatt i den stora salen... tydligen var det fler än jag som tyckte att det var ett intressant ämne (tack och lov... tänk om jag var den enda som var intresserad av ondska... hemska tanke *L*)... och så började han prata... och va fan... det var inga nyheter... och han var skittråkig att lyssna på... och mitt största problem blev att hålla mig vaken... en inte alltför lätt uppgift... för föreläsningen var inte bara sömnig och alldeles för lååååång... nä den behandlade rätt själklara saker som de flesta som sätter sig ner och tar en funderare kan lista ut...

 
... det hade varit lättare om ondska var det jag trodde när jag var ett litet barn...

... men det är ju klart... det mesta var ju lite enklare då...


... när inte ens spökena var så särskilt läskiga...

... nu när jag blivit betydligt äldre så VET jag att ondska inte har ett skit med spöken att göra... att den enda riktiga ondska som finns tyvärr ALLTID är...

... mänsklig.

Glada nyheter...

... kom jag att tänka på.

Har för mig att jag snubblade på en sida på nätet (eller i något annat samanhang... minns inte så noga) som handlade om "glada nyheter"... och medans jag skriver här så sökte jag på nätet... "glada nyheter"... träff direkt... visst är internet helt jävla fantastiskt...


... här ser ni själva... tidningen med glada nyheter... www.tillit.info ...

... och bland det första jag får syn på är en bild på...


... Ronnie Hellström (vår fantastiska landslagsmålvakt från förr i tiden)... kommer du ihåg?

Kan man bli annat än glad... hurra för "Glada nyheter"...

Insnöad...

... ute i skogen.

Jo så är det... jag var ute och startade bilen alldeles nyss... tänkte att jag trots allt skulle ta mig till vårt NA-möte i Lidhult... det är ju "bara" en mil att köra... men fan... det har kommit rätt mycket snö och risken att fastna innan jag kommer ut till "stora vägen" (det heter nog alla vägar som har asfalt här ute på landet) är uppenbar... så jag kapitulerar...


... jag är insnöad... och får vänta på att grannen plogar min väg innan jag lämnar huset.



Vuxenpoäng...

... vill jag påstå att jag tar idag.

Jag skiter nämligen i att åka till jobbet i stan... och tar ett beslut här och nu att jobba hemifrån idag... håller ju som bekant på att fixa och trixa med vår nya hemsida... och när jag ser ut genom mitt köksfönster och samtidigt lyssnar på TV 4:s väderleksrapport så fattar jag...


... att det kan bli rackarns besvärligt att ta sig fram med bil på vägarna idag.

... så jag gick faktiskt ut till bilen och stängde av den (jag är nämligen en miljöbov som startar upp bilen så att den är varm innan jag kör hemifrån)... ändrade mina planer och bestämde mig för att jobba hemifrån idag istället för att halka omkring med min bil i ett snöoväder... och... jag tycker att det är vuxenpoäng på det beslutet.

Tid tar tid...

... sa han på ett möte för länge sedan.

Och det är inte utan att tiden springer iväg när jag håller på att fixa och trixa med vår nya hemsida... grundkonceptet är ju bra... tjejerna på högskolan har gjort ett bra jobb... men det hindrar ju inte mig från att göra mitt bästa för att få in mitt personliga stuk... och jag får nog hålla i hatten så att jag inte flippar ut helt och hållet... än så länge har jag lyckats med att få ihop två sidor som jag... nästan... bara nästan börjar bli lite smånöjd med...

... men mest handlar det faktiskt för mig om att få kläm på ett helt nytt program att bygga hemsidor i... och hitta mina egna vägar till det resultat jag eftersträvar... inte alltid så enkelt som det kan låta... och jag har en tendens att bli rätt manisk när jag håller på med datorer... men som han sa... tid tar tid...


... och till slut så ska det nog bli hur bra som helst... med vår nya jätteseriösa hemsida.

Långkalsonger...

... har jag bara på mig när jag springer i skogen.

Idag så är det 12 minusgrader i Halmstad... men inte fan har jag på mig långkalsonger för det... eller mössa... nänä... tacka fan för att jag fryser när det är kallt ute... och jag läste häromdagen i blaskan att jag levt i en lögn typ hela mitt liv... lögnen om att det skulle vara kallare när det var kallt när man bodde så här långt söderut som jag gör... det var ju inte sant...

... nä det berodde tydligen på att jag som bor här nere...


... inte är så bra på att ta på mig de rätta kläderna... typ långkalsongerna...

... och jag tror att det kan stämma... för jag fryser ju inte när jag springer i skogen... i mina långkalsonger som jag fick av min mormor för ganska länge sedan... tack mormor som nu bor i himlen... du förstod det där med att man kan klä sig varm... att det inte finns några dåliga väder... bara dåliga kläder...

... och nu ska jag gå genom staden... utan långkalsonger... skit...

Helt maniskt...

... fortsätter jag att utveckla min besatthet.

Vi snackar om ett intensivt (minst sagt) knapprande på tangenterna... och att sätta mig här och skriva om det är ett sätt för mig att få den nödvändiga distansen så att jag kan slita mig från datorn... det är mycket ska bara... sen... och imorgon... nu... för jag hinner inte riktigt äta... eller ens sätta på en balja kaffe (då är det illa)... och hur i helvete ska jag hinna sova?

Jag vill så jävla mycket... och kan så jävla lite.

Det försöker jag kompensera med en dåres envishet... helt jävla besatt och med en total hängivenhet... och någonstans i all denna frustration så älskar jag intensiteten... hur det vibbrerar i hela kroppen... och jag nästan hyperventilerar... helt vansinnigt... men nu ska jag stänga av datorn... lägga mig... för att komma upp i tid till möjligheten att få uppleva detta tillstånds totala motsats... imorgon bitti är det dax för tisdagens morgonyoga... relalalaxa och meditera...

... jag bara ÄLSKAR dessa ytterligheter... allt eller inget... helst samtidigt...

... livet är fyllt av möjligheter... det är bara att ta för sig och uppleva det med alla mina sinnen... intensivt och intimt... samtidigt... vilken gåva det är att leva drogfritt och få uppleva livet på livets villkor... jag är verkligen en rik kille som har denna möjlighet... och när jag tänker på det känner jag en sån stor tacksamhet över att få vara en nykter narkoman... att jag vågade välja ett helt nytt sätt att leva...

... idag kan jag säga att jag älskar livet... på riktigt.

Att lära sig nya saker...

... tar sin lilla tid.

Håller på att trixa och fixa med vår nya hemsida... i ett för mig helt nytt program... tur att jag inte är gift eller sambo just nu... för då hade jag säkert på något underligt sätt kunnat skylla på henne... fråga mig inte hur men vis av erfarenhet så vet jag att det funkar.

Nu sitter jag här hemma alldeles själv och har ingen alls att skylla på... kan bara konstatera att inlärningssystemet blir inte bättre med åldern... möjligtvis så kan åldern ge den visdom som behövs för att inte visa omgivningen hur jävla dum jag känner mig... jag klickar och klickar... klistrar och sparar... gör om och trixar... och inte fan lär jag mig någonting... när jag av en ren slump lyckas få det nästan som jag vill... då vet jag aldrig hur jag gjorde... och ändå är det jag själv som kan säga att...


... det är spännande att lära sig något nytt... jo pyttsan... vilket skitsnack.

Doktorn...

... får bestämma.

Jag har fortfarande inte riktigt blivit kvitt min allergiska reaktion... och min medicin är slut... visserligen så är jag betydligt bättre men jag är inte helt bra... så mitt beslut blir att hälsa på hos doktorn ytterligare en gång...


... och låta experterna bestämma vad jag ska göra åt min allergi...

... det känns som ett mycket förnuftigt beslut... för helt ärligt så är jag skitdålig på att vara doktor åt mig själv... jag blir mest bara förbannad om min kropp och jag inte är överens... och en sak fattar t.o.m. jag... och det är att det inte gör saken ett endaste dugg bättre om jag blir på pissigt humör.

Jag var med om en allvarlig olycka för en herrans massa år sedan... och hade tur som klarade mig såpass bra som jag gjorde (läs överlevde)... jag kunde verkligen känna att jag fick "en chans till"... och med den positiva inställningen så la jag grunden till min rehablitering... och läkarna skakade på huvudet och förbluffades över hur snabbt mina skador läkte... de var precis som jag övertygade om att det var min positiva inställning...


... att skratt är medicin som funkar på många olika sätt... även fysiskt.

Jag kollade runt lite på nätet och upptäckte att det finns en hel del som handlade om hur nyttigt det är för oss att skratta... på alla möjliga sätt... det är verkligen sant när det påstås att... ett gott skratt förlänger livet.



Forskare har konstaterat att skratt
· stärker vårt immunförsvar
· löser spänningar och stress
· reducerar konflikter
· ökar välbefinnandet
· ger naturlig smärtlindring
· gör att vi verkar yngre
· gör att lungkapaciteten förbättras
· skapar samhörighet
· gör oss kreativa
· ger oss inre jogging



...*suck*...

Ordning och reda...

... har jag minsann också.

Jag fick nyss ett mail från snubben som vi köpt vår webbadress av... kontaktade honom för att peka om till vår nya hemsida som ligger på en ny server (tror jag att det heter *L*)... och det fixade han både snabbt och smidigt... snabbare än vad jag trodde och nu pekar han på en temporär adress som mest bestod av en massa siffror... men jag tror nog att det ska gå och lösa... kan ju alltid använda mig av det lilla stora ordet...

... hjälp.

I mailet så skrev han att han inte kunde se om vi hade betalt för de 10 år som vi beställde av honom... och kunde tänka sig att skicka en faktura till mig... tack och lov så har jag ordning på debit och kredit i vår förening... och kunde med hjälp av det datum han hänvisade till med bestämdhet via ett telefonsamtal... minsann berätta för honom att vi redan hade betalat den räkningen... och efter lite koll hit och dit så var vi helt överens om detta... och jag kunde konstatera att jag hade ordning och reda på mina prylar... visst kan det vara jobbigt med alla papper när jag ska bokföra allt... men idag så betalade det sig... 
                              
                                                                                                                                


... så nu hittar du vår nya hemsida på vår "gamla" adress www.vagava.nu

Vill inte...

... men gör det ändå.

Jag "känner" inte för att springa men gör det ändå... och det är befriande att det inte är mina känslor som bestämmer hur mitt liv ska se ut längre... för så var det ju i missbruket... och om jag ska vara ärlig en bra bit in i mitt drogfria liv också... det har tagit ett bra tag att komma dit jag är idag... tid tar tid.

Brukar säga att jag har gått ifrån att vara rädd... till att vara rädd... känslomässigt har det inte hänt någonting... nada... skillnaden är att jag inte längre är rädd för att vara rädd... jag är inte längre rädd för att känna på mina känslor... och det är en STOR skillnad.

Att inte vara styrd av mina känslor längre betyder inte att jag slutat att känna... nä det är precis tvärtom... jag är betydligt närmare mina känslor än jag någonsin varit... och jag känner mycket mer... och reagerar mycket snabbare med mina känslor... men skillnaden är att jag kan ge mig tid att reagera... och inte behöver aggera direkt på mina känslor... det ger mig massor av valmöjligheter... jag är inte längre fånge i mig själv och mina känslor...


... jag är fri... fri att leva livet på livets villkor...

... att jag inte känner för att dammsuga idag innebär inte längre att jag slipper... men fan... det är smällar jag kan ta... jag behöver inte ens tända en cigg bara för att jag är röksugen... eller ta den där första drogen... det är inte längre känslorna som bestämmer... det är mitt förstånd... och att jag lärt mig att lita på det förståndet... är faktiskt ganska... förståndigt... och ingenting jag hade fixat själv... nä fan... jag är en modig kille och vågar vara sååååå himla förståndig att jag tagit emot hjälp... av mina drogfria vänner... mitt stegarbete... sponsorn...


... och en kraft starkare än mig själv... Gud (som jag har upplevt att uppfatta honom).


Oj, vad nära...

... det var igår.

Det var inte många centimetrar som saknades för att det skulle bli närkontakt av tredje graden med...


... inte mindre än TVÅ älgar på vägen hem från staden.

Jag har krockat med älgar förut... och haft en oerhörd tur... en gång lyckades vi sakta ner till ca. 15 km/tim innan vi körde på älgen... ändå gled den över huven... tryckte in hela framrutan och la sig nästan i knät på oss i framsätet... bilen var som gjord av papper när den tunga älgen kom glidande...

... en annan gång lyckades jag styra ut en bit i vägen och älgen träffade "bara" sidan på bilen... det blev ändå omfattande plåtskador... älgar är skittunga... och definitivt inte någonting som jag vill köra på... så visst blev jag rädd igår när det från ingenstans hoppade upp inte mindre än två älgar på vägen framför mig... tack och lov så var det snorhalt i just den kurvan så jag körde betydligt långsammare än vanligt... och hann med någon centimeter till goda undvika att krocka med dessa jättestora djur...


... det finns en anledning till varför man sätter upp dessa skyltar...

... som människorna från ett annat land (jag vill inte nämna av risk för att jag då skulle hetsa mot en folkgrupp... vilket men igår vann de handbollen mot oss) gärna monterar ner och plockar med sig hem... och då ska ni veta att i deras land finns det ju inte ens några älgar... så jag undrar vad ska de med skyltarna till?

Nä nu är det bråttom... jag är på väg in till stan och vill hinna med en springerirunda... och vem vet... kanske springer jag på älgarna... för jag bor ju i en älgskog... eller fan kan man säga så... att man "bor i en älgskog"?

Älgskog kan ju betyda mer än en skog fylld av älgar...

Morgonpasset...

... gillar jag.

Och nu menar jag inte när jag springer ut i skogen på mornarna... vilket också är en helt magisk upplevelse... det kommer jag ihåg även om det nu har gått lite mer än en månad sedan jag hade det som rutin... nu går det mot ljusare tider och det ska väl inte dröja så länge innan jag kan starta mina dagar med en springrunda i skogen igen...

... men det var inte det jag skulle skriva om nu... det var ju morgonpasset... radioprogrammet som sänds i P 3 varje vardagsmorgon... jag älskar det programmet... och lyssnar på det varje morgon på väg till jobbet...


... och jag har en personlig favorit i Hanna... jag gillar hennes humor...

... och det var med en viss tvekan som jag surfade in på deras hemsida nu på morgonen... ville jag verkligen se hur hon såg ut?

Jag hade ju byggt upp en inre bild av att bara höra rösterna... och var kanske lite rädd för att något skulle gå förlorat om jag såg bilderna på de medverkande... men nä... istället så upptäcker jag att radio passar väldigt bra ihop med internet... hur vi som lyssnar är med och bygger detta program... och kanske är det där styrkan i morgonpasset ligger... att lyssnarna medverkar på ett märkbart sätt...

... jag rekomenderar er att lyssna på morgonpasset... radio när den är som bäst. 

Jag kapitulerar...

... för mitt nya hälsothé.

Det kan dels bero på att jag vet att en kille som jag har stor respekt för använder sig av samma produkt... eller av den mycket enkla anledningen att det smakar bra... men om jag ska vara ärlig så tror jag att killen som använder sig av produkten har en tanke bakom det mesta han sysslar med...


... att Zlatan inte vill spela träningslandskamper med landslaget kan jag förstå...

... och jag tror inte att det beror på att han är divig eller något sådant... nä jag tror att han tackar nej för att han spelar himla massa fotboll och väldigt många matcher i Barcelona... jag tror helt enkelt att han gör sitt bästa med att hitta en modell som kommer att göra honom till världens bästa fotbollsspelare...


... och dricker Zlatan detta hälsothé... ja då är det säkert inte helt fel...

... för jag tror att Ibrakadabra har rätt bra koll på vad han sysslar med... det är iallafall vad jag tror...

Skeptisk...

... kan jag vara.

Jag fick ett thé hemskickat till mig (tack!!!)... det ska vara bra mot det mesta om jag fattar det hela rätt... och när det gäller hälsoprodukter så slår den till direkt... min skeptiska sida... och jag läser innehållsförteckningen... maltodextrin, fruktos, apelsin-pekoe-extrakt, grönt te -extrakt, citronskalextrakt, kardemummaextrakt, rödmalvaextrakt och sist men inte minst... hibiskusblommapulver...


... är jag fortfarande drogfri när jag druckit en kopp av innehållet i denna burk?

I vilket fall som helst så tog jag chansen... och jag blev förvånad... det var gott... smakade nyttigt och min skeptiska min förbyttes till ett ganska belåtet leende... och fan vet... jag blir lite osäker *L*... är hibiskus en drog?

Det kliar...

... fortfarande.

Inte så mycket... men det kliar fortfarande lite... och idag så är det första dagen utan medicinen som doktorn gav mig... och jag vet inte om det bara är att det tar lite tid innan det går över helt och hållet... att jag "bara" ska ha lite tålamod... för nu har jag tvättat en hel del av mina kläder och snart så är min garderob fylld av kläder som är tvättade utan sköljmedel och parfym.

Jag håller alla tummar jag har för att det är tvättmedlet som jag reagerat på... så jag väntar några dagar till... och blir det inte helt bra så får jag väl gå till doktorn igen... och testa vad det kan vara som jag reagerar på... men idag... bara för idag... så ska jag ha tålamod och inte göra någonting mer än att...


... göra det enkelt..."ta en sak i taget"... och fortsätta med mitt tvättprojekt...

Mitt stegarbete...

... fortsätter.

Och det är inget lätt steg jag håller med... det kanske är enkelt... men fan inte lätt... steg 8... "Vi gjorde en förteckning över alla personer vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla."... herregud... vem fan vill rota runt i den skiten?

Jag har gjort många saker som jag skulle vilja ha ogjorda... och helst skulle jag nog allt vilja lägga locket på flertalet av dem... för att inte säga alla... eller nä föresten, det är på något sätt ganska skönt att slippa vara perfekt... att vara mänsklig...


... slippa vara Gud (som jag har valt att uppfatta honom).

Min Gud är kärleksfull och förlåtande... och nu när jag skriver i mitt åttonde steg kan jag känna att jag behöver tillgång till en kärleksfull och förlåtande kraft som är starkare än mig själv... för det är fan inte roligt att titta på mig själv ibland... hur jag har varit och vad jag gjort... tack och lov så är jag inte längre den människa som jag var i missbruket... hoppas att jag någon gång i framtiden klarar av det som min Gud redan fixar...

... att förlåta mig själv för allt vad jag ställt till med...

Oparfymerad...

... har jag väl alltid varit.

Nu är kläderna jag har på kroppen också det... och eftersom jag nu är en kille med luktsinne (vi rökfria snubbar får ju faktiskt våra luktsinne tebax) så kan jag bara säga att det känns... helt okej... parfymfritt betydde inte att det luktade illa om mina kläder... det betydde mer att... det inte luktade någonting... alls.

Jag är en kille som aldrig har använt mig av deoderanter i högre grad... typ aldrig... kanske beror det på en dispyt jag och en gammal vän hade när vi bodde tillsammans i en lägenhet i vår ungdom... jag kommer inte ihåg vem av oss som hade fått presenten... men jag kommer ihåg att det var både rakvatten och deoderant...


... grejen var att en av oss hade rakvattnet under armarna...

... och vi kom aldrig överens om vem av oss som hade tagit fel... jag är fortfarande övertygad om att jag hade rätt vid det tillfället... men jag tog det säkra framför det osäkra... när jag rakade mig så använde jag mig av hembränt som rakvatten (jag tyckte att det var väääääldigt manligt) och nöjde mig med tvål och vatten under mina armar...och i alla dessa år har jag inbillat mig att det är därför jag inte luktar illa under armarna... att deoderanten liksom gör dig beroende av den... jag blev väldigt förvånad när jag blev rökfri och upptäckte dofter från mig själv som jag inte trodde fanns...

... men va fan... det är smällar jag kan ta... oparfymerad...

Sensitive...

... stod det på paketet.

I min jakt efter orsaken till min allergi (nässelfeber) så har jag bytt tvättmedel och slängt sköljmedlet... igår så knallade jag in på apoteket och frågade om råd... sensitive var svaret jag fick av tanten på apoteket... sagt och gjort... jag kastade mig in på hemköp och handlade nytt tvättmedel...


... nu är det allergitestat och parfymfritt som gäller... sensitive...

... sen får jag väl se om min tvätt blir ren... men det är ju en helt annan sak... det jag tvättar nu blir iallafall väääääldigt rent... för nu tvättar jag redan tvättad tvätt... allt... precis allt, åkte ut ur min garderob... och är på väg in i tvättmaskinen (som jag för övrigt skurade ren efter konstens alla regler igår)... jag tvättar kuddar... täcken... allt ska tvättas rent... eller ska jag säga renare... fritt från parfym... och sköljmedel... så jag har inte så mycket kläder att välja mellan... än...


... för min garderob är faktiskt ganska tom för tillfället...

... men jag håller alla tummar jag har för att jag ska vara allergisk mot sköljmedlet... för det kan jag faktiskt klara mig utan... mina kläder behöver inte lukta parfym... det räcker att de är rena... och helt fria från klåda... såklart...

... sensitive... hehe... ja jävlar...

Bokföring...

... är dagens tema.

Jag älskar väl inte den sidan av jobbet... och det finns få saker som kan mäta sig med bokföringen när det gäller att bygga upp en inre stress hos mig... kanske beror det på att bokföringen verkligen är ett av områdena där mina "favoriter" vinner mest mark... ni vet... sen... ska bara... och imorgon.

Samtidigt så är det en gåva av stort format de gånger om året då jag sätter mig ner och gör klart med papperna... och varje gång så lovar jag mig själv... nu ska det bli annorlunda... nu ska jag fixa bokföringen minst en gång i veckan... och det har aldrig hänt... nä nu sitter jag här igen med en hel bunt med papper som behöver sorteras in i en pärm för vidare transport till vår revisor...


... och precis som vanligt så är jag ute i sista sekunden... med bokföringen...

... men fan det kunde ha varit värre... jag har ett system och faktiskt ordning och reda på debit och kredit... det är bara det att jag väntar tills det brinner i knutarna innan jag får in det i "revisorpärmen"... och detta trots att jag vet hur skönt det är när jag väl lämnat över papperna... gjort klart min del...

Inga stålar...

... på kontot.

Den verkligheten blev alldeles ohyggligt verklig idag när jag skulle köra ut från parkeringsgaraget i stan... i vår stad har de hittat på ett nytt parkeringsystem som funkar som så att... man helt enkelt drar sitt kontokort när man kör in i garaget... en bom öppnas och det är bara att ställa sig på en ledig plats... enkelt och bekvämt... och jag har gillat detta system...


... och utan att klaga åkt ut från garaget genom att dra mitt bankkort i utfarts-automaten...

... väntat tills den bestämt sig för rätt pris och tagit pengarna från mitt konto... tills idag... för just idag så hade min bank bestämt sig för att jag skulle betala tillbaka det jag fick ut för mycket när jag var i Barcelona... jag fick ju vid ett tillfälle en snuskigt bra växelkurs och lyckades få ut ungefär 4000 kronor mer än vad jag skulle ha i euro... och för några veckor sedan så fick jag en förfrågan från banken... de berättade att den Spanska banken ångrade den växelkurs som de gav mig och ville ha tillbaka pengarna som de tyckte att jag fick för mycket... och jag ringde banken... och sa åt dem att ta pengarna från mitt konto... och det gjorde de... idag...

... när jag parkerat... så när jag skulle köra ut så hade jag inga stålar eftersom mitt konto var övertrakaserat... och då kommer man inte ut... då står man vid bommen som inte fälls upp... och bilarna som står bakom blir irriterade... allra helst när man försöker backa tillbaka och ställer till med ett mindre kaos... samtidigt som man vill sjunka genom jorden... för det är skitjobbigt att inte ha stålar på kortet när man vill öppna en bom på parkeringsgaraget...

... tack och lov så fanns det ett telefonnummer som jag kunde ringa... till securitas... som kunde trycka på en knapp och fälla upp bommen... tur... så att jag slapp att gå hem idag... men en sak lärde jag mig...


... det går att parkera på torggaraget i Halmstad utan att betala...

... men det är inget jag rekomenderar...

Allergisk...

... mot någonting.

Jag äter ju medicin mot min nässelfeber... och den är ett resultat av att jag är allergisk mot... någonting.

Vad detta någonting är vet jag inte... än... men jag märker att min nässelfeber vill komma tillbaka på besök... att min medicin funkar... men att jag är tvungen att ta den... min slutsats är att det som orsakat min allergiska reaktion finns kvar i min omedelbara närhet... och att jag behöver ta reda på vad någonting är för något.

Jag misstänker mitt tvättmedel eller sköljmedel...


... det hade jag gillat... för då kan jag ju enkelt tvätta bort mina problem...

Kaffe...

... kan smaka riktigt illa.

Jag brukar säga att jag dricker kaffe utan att tycka så vidare mycket om kaffe egentligen... och har väl inte tänkt så där överdrivet mycket på olika kaffesorter...

... tills idag...

... för det hade köpts in billigt kaffe till jobbet... och jag måste tyvärr erkänna att det kan vara riktigt, riktigt stor skillnad på olika sorters kaffe... dagens första kopp kaffe tog jag hemma vid mitt köksbord... tänkte väl inte så mycket på det... åkte till jobbet... hällde upp en kopp kaffe... och höll på att sätta den första klunken i halsen... vidrigt... hemskt... rävgift...

... att bara kaffe kunde smaka så illa... vedervärdigt... tack och lov så kom precis janne in genom dörren nu... med nytt kaffe...


... bra då kan jag hälla ut detta vidriga diselkaffe och ge denna dagen en ny chans...

"Mer kommer att visa sig"...

... är namnet på året sommarkonvent i Halmstad.

Ja det var en av sakerna vi kom överens om på dagens konventkommitémöte... ett namn på konventet... och de flesta posterna är tillsatta... en budget godkänd... och mycket, mycket mer... vi är sååååå jävla effektiva... det kan verka som om vi pladdrar och håller på... men till slut så tar vi beslut och går till handling... och vi är rackarns duktiga på att rodda ihop vårt konvent...


... jag är helt trygg i min övertygelse om att det kommer att bli hur bra som helst... igen.

Konvent...

... i Halmstad.

Ja idag så börjar arbetet med att fixa ihop sommarens konvent i Halmstad... första helgen i Juni ska vi vara färdiga att ta emot de första besökarna som kommer till Gullbranna för att fira sitt tillfrisknande... och träffa andra drogfria narkomaner från hela landet.

Det är en hel del prylar som ska fixas för att det ska kunna bli ett konvent... och i år är det tänkt att jag ska göra lite mer service än vad har varit fallet de senaste två åren... då har jag nöjt mig med att ha hand om ett tidigt yogapass på stranden... för övrigt någonting som jag kan rekomendera... det har varit helt ljuvliga att starta dagen med yoga på en sandstrand vid havet... lite som...


... i Indien där jag praktiserade detta för första gången... med min yogamaster.

I år ska jag vara med i en kommité... programkommitén... och vår uppgift är precis som det låter... att sätta ihop programet... fixa talare... tider... aktiviteter... ja få ihop ett program helt enkelt... och vi har smygstartat lite i våran kommité... och vi har faktiskt redan bokat in en talare... och har några till på gång... hur det nu än går med alltihop så är iallafall tanken att yogan på stranden ska vara en del i ett... konvent fyllt av kärlek och gemenskap...


... och naturligtvis ska vi som vanligt tillsammans måla den årliga konventtavlan.

Svettig...

... efter en springrunda i skogen.

Lördagen är den dagen då jag bestämt mig för att springa så fort jag kan... min "tävlingsdag"... och jag kubbade för allt vad tygen höll idag... och det är lite "besvärliga" förhållande... mitt springspår är egentligen lite bättre anpassat för skidåkning just nu... som tur är så jagas det vildsvin i skogen där jag bor... vilket innebär att en jägare har lyckats köra sin bil genom snötäcket där jag springer (en gång)... så jag har ett mycket smalt och väldigt halt bilspår att springa i...


... när jag likt en gasell flyter fram genom vinterskogen... det är som poesi *L*.

Nä det är inte riktigt sant... mer likt en flodhäst stapplade jag in genom dörren efter min runda idag... ännu en "nära döden" upplevelse... helt slut... genomsvettig sjönk jag ihop som en hög på trappan... och jag ser denna rundan som en seger för den mentala biten i springeriet... jag tackar yogan för den träningen... yoga är använtbart på väldigt många områden i mitt liv...

... precis som mitt stegarbete...

Löparbandet...

... väntar på mig.

Efter ett litet uppehåll i mitt springeri på bandet så är det då dax för att se och känna om jag fortfarande klarar av att springa 5 kilometer utan att andas... eller hur var det nu???


Jag kommer knappt ihåg hur det funkade... det ska bli spännande... tror jag.

Stegarbete...

... en praktisk handling.

Vi pratar mycket om att "jobba i stegen" i vår gemenskap... och jag måste vara den första att erkänna att jag tillhör den skaran som har lite lättare för att prata... än för att faktiskt "jobba i stegen"... vilket ju innebär att jag sätter mig ner och öppnar upp min stegarbetsguide... och skriver... jag personligen föredrar att knappra (heter det så?) på datorns tangentbord...


... men det går naturligtvis lika bra med penna och papper...

... huvudsaken är ju att man gör själva handlingen... d.v.s. skriver... för det blir inte gjort genom att jag pratar om att jobba i stegen... berättar för alla hur "bra" jag mår av att jobba i stegen... nä... att arbeta i stegen är precis som det låter som... ett praktiskt arbete... Anonyma Narkomaners program är ingen flum... det är mycket praktiskt och genomtänkt... använtbart på alla möjliga sätt i livet... men jag kan inte bara sitta ner och vänta på att mirakel ska ske... jag måste göra det praktiska arbetet... gå på mina möte... snacka med min sponsor... service... och SKRIVA i mina steg... för NA:s program är ett handlingsprogram.

Utslagna...

... ur den Spanska cupen.

Jaha... det var ju spännande iallafall... men det var ju ingen av Zlatans bästa matcher precis... men att säga att han borde göra mål och missade öppet mål... på en retur efter ett stolpskott av Messi var inte riktigt sant...


... bara nästan... så snabb reaktion har inte ens Zlatan...



... det är nog bara Gud (som jag valt att uppfatta honom) som hade hunnit träffa mål där.

Jaja... det var ju tråkigt att Barcelona blev utslagna ur den Spanska cupen... men å andra sidan är de ju fortfarande kvar i en annan cup... Champions Leage... men ska de gå vidare där så behöver de nog lite bättre flyt... det går lite trögt för Barca för tillfället... kanske ville Zlatan åka mer pulka med ungarna?

Frihet...

... från några av mina "borde".

Och även om jag visste hur det skulle kännas så känns det ändå... skönt *L*.

Det är inga större prylar... men som hon sa den mycket kloka teraputen... "STORA FÖRÄNDRINGAR börjar nästan alltid med några små förändringar"... och jag kan bara skriva under på det... eftersom ett av mina "borde" var att gå på vårt NA-möte som vi håller i lilla Lidhult (det är byn som är liten... mötet är ganska välbefolkat faktiskt) så blev det ju som det brukar bli... ett möte och en påminnelse om att det händer mirakel i mitt liv när jag inte knarkar... vi snackar faktiskt om riktigt stora förändringar här.

Av bara farten så blev det diskat hemma också... och idag så har jag även hunnit med att springa en runda i skogen... och jag mår som jag förtjänar... nöjd och belåten... ja livet är toppen just nu... det kliar knappt ens en gång... woow... och då "glömde" jag nästan bort att jag påbörjat mitt stegarbete igen... för jag vill ha mer tillfrisknande...


... och tror att jag kan få det i steg 8 och 9... ännu mera frihet...

Borde...

... göra en massa grejor.

Men jag tror ta mig fan att jag skiter i det idag... också.

Mina borde växer... de blir fler och fler... och jag VET att det bästa sättet att skapa stress är att skjuta upp mina borden... att använda mig av mina gamla vanliga förklaringar... sen... ska bara... och imorgon... och naturligtvis så händer det något nu när jag sitter här och skriver dessa rader...


... det blir helt enkelt helt omöjligt att blunda för faktum... detta är ju dagens sanning...fan.

Ja att skriva funkar... det är ofta ett bra sätt för mig att få lite kontakt med mitt förstånd... inte för att jag direkt känner mer för att göra något av mina "borde"... som det här med springeriet... jag vet att det är skitbra för mig... och det finns ingentingt som hindrar mig från att ta en runda... typ nu direkt.

Det får räcka för idag... en sak i taget.


Smutsigt...

... med klåda?

Frågan är berättigad... för efter att ha gjort/gör mina egna praktiska studier av fenomenet klåda så är det första som slår mig och faktiskt ett genomgående tema för hela den här kliprylen... att jag känner mig smutsig när jag har klåda... och jag är den första att erkänna att jag vill inte känna mig smutsig... det är skämmigt att vara smutsig...


... förutom när det är befogat av någon speciell anledning såklart...

... smuts som syns är för det mesta tydligen inte lika illa som osynlig smuts... som ger klåda... som ju syns på ett mer abstrakt sätt eftersom det ger ett större spektra för en individuell tolkning... detta är min iaktagelse... och kanske har jag fel... men jag tror inte det... när jag började prata om mina tänder fick jag ta emot ett och annat förtroende om just tänder... det pratas inte så öppet om vad vi har gjort i vår mun... det är väääääldigt privat... och jag får uppfattningen om att klåda också är något vi har lite svårt att prata om...

... denna gången så visade det sig att jag hade drabbats av nässelfeber... troligtvis en form av allergisk reaktion mot något som jag inte vet vad det är... än... och det är med en stor lättnad jag fick den diagnosen... för helt ärligt hade jag vågat skriva om... t.ex. skabb, flatlöss, kvalsterallergi eller någon annan av alla de där lite mindre roliga anledninarna till varför man kan drabbas av klåda... nu menar jag inte att nässelfeber är roligt... nä fy fan... men jag tror att ni hajar vad det är jag vill säga...

... vissa saker är lite roligare att prata om än andra mer pinsamma prylar... klåda är en sak som på ett sätt verkligen har fått upp ögonen på mig... om vikten att ha någon att prata med... och hur min skam lätt skulle kunna få mig att isolera mig... från det som jag så gärna vill ha... och som håller mig vid liv... nämligen...


... kärlek och gemenskap... (bilden är från ett NA-konvent i Grekland)

Det blir spännande...

... att gå och lägga sig idag.

Efter en hel del nätter med klåda så har ju min sömn blivit drabbad... min dygnsrythm är slagen i spillror... och jag har tagit ledigt fram till torsdag med tanke på att komma i fas igen... jag vill inte sitta på mitt jobb och vara på pissigt humör bara för att det kliar och jag inte har kunnat sova ordentligt... nä jag vill ju vara frisk... fri från klåda och med en bra nattsömn i bagaget... när jag var jättemycket yngre än vad jag är idag så spelade det inte så stor hur mycket jag sov om nätterna...


... jag hoppade alltid upp ur min säng pigg och glad varje dag...

... la mig sist och var alltid först uppe på morgnarna... jag var väl rädd att gå miste om något om jag sov *L*... och det ville jag ju inte... nä, hemska tanke... idag så är mitt liv annorlunda... jag behöver inte längre jaga för att hitta det jag söker... nu för tiden så gör jag precis tvärtom... stannar upp...


... och låter livet komma till mig... funkar alldeles utmärkt... för allting är ju perfekt...

...har alltid varit perfekt,
kommer alltid att vara perfekt
och det är ju skönt...

... att veta...

... helst när det kliar på natten *L*...

Nässelfeber...

... var min diagnos.

Det känns bra att ha fått en diagnos tycker jag... och doktorn... som inte alls såg ut som doktorn i 91:an utan visade sig vara en polsk kvinna som gav ett mycket proffsigt intryck... hon var klar och tydlig och gav mig omedelbart medicin och förklarade för mig vad det var jag hade drabbats av... att det är mycket sällan som man hittar orsaken till nässelfeber... men att det inte var någonting som jag behövde oroa mig för... även om hon tyckte att jag skulle vara lite observant om jag hade något nytt i min närhet... mat... tvättmedel... ja lite av varje... men vanligaste orsaken brukade vara någonting vi ätit...


... sa hon och skrev ut ett recept på Tavegyl...

... som jag omedelbums åkte till apoteket i Unnaryd och hämtade ut... såklart... så nu har jag påbörjat min kur som förhoppningsvis ska göra mig frisk... och som en extra liten bonus så fick jag även medicin mot min "vanliga" eksem som bryter ut i min hårbotten när jag är stressad... vilket jag naturligtvis blev av min klåda.

Det är en stor befrielse att slippa oroa mig för vad det är för "fel" på mig längre... att kunna välja tillit till en doktor och sedan släppa taget är en gåva... jag ska inte försöka vara min egen doktor... det vet jag ju hur det brukar gå... den erfarenheten har jag ju redan... jag är ju narkoman... och det är viktigt för mig att "släppa taget" om det som jag inte vet så mycket om... i detta fallet gå till doktorn och be om hjälp... och med den befrielse och tacksamhet jag kan känna just nu så är det inte utan att jag tycker... att det är konstigt att det finns en destruktiv sida i mig som gör det lilla, lilla ordet sååååå himla svårt att säga... detta lilla, lilla ord som kan ge mig så mycket...

... hjälp...

Sanningens minut...

... närmar sig.

Snart så åker jag in till vårdcentralen i Lidhult för att kolla upp vad det är som händer med min kropp... och jag håller alla tummarna jag har för att doktorn ska kunna hjälpa mig... jag var ju inne på apoteket igår och handlade "mirakelmediciner" som visade sig inte vara sååååå himla mycket av just... mirakel.

Nä jag har inte fått sova min skönhetssömn (hoppet är det sista som överger en sann kämpe *L*) inatt heller... nä det blir en och annan timme innan jag vaknar om och om igen... och när jag vaknade imorse var det värre än någonsin med... javaddetnuärförnågot... och jag är väldigt tacksam för att alldeles strax få träffa en doktor... annars vet jag faktiskt inte riktigt vad jag hade tagit mig till... för det börjar bli lite väl jobbigt med denna JÄVLA klåda nu...


... så snälla, snälla doktorn... laga mig så jag blir hel igen.

Strömavbrott...

... hör till vardagen i Brännebassalt.

Snö och blåst = strömavbrott... jo så är det... och idag så handlar det inte om det kommer att bli ett strömavbrott idag, nä frågan jag ställer mig är... hur länge kommer det att vara strömlöst idag?


... så jag ligger på TV-soffan startberedd med både tändare och stearinljus.

Mirakelmedicin...

... ville jag ha.

Så jag styrde kosan mot apoteket... bad på mina bara knä om hjälp av expediten... hon tittade lite underligt på mig... men jag tror att hon förstod... när hon såg in i mina närmast desperata ögon, att det handlade om liv eller död för mig... jag hade fått lite tips på vägen och med hennes hjälp så har jag nu laddat upp med...


... apotekets mirakelmediciner... som ska få mig att överleva ännu en natt.

Jag sätter mitt hopp till cetirizindihydroklorid... en pytteliten tablett som jag fick tips om... ja det är flera stycken som hört av sig till mig och pratat om klåda, eksem och allergier... jag är inte ensam om detta heller... förvisso vet jag fortfarande inte riktigt vad det är som ger mig dessa symtom... men jag håller tummarna för att doktorn ska hjälpa mig med den biten...

... och förhoppningsvis ska det väl finnas någon form av behandling.

Apoteket...

... är min sista livlina.

Så somnade jag då till slut... en timme... innan jag vaknade av att jag hade rivit sönder mina armar... trots detta så lyckades jag somna om och få några timmars sömn... och redan nu så tänker jag på nästa natt... den sista innan jag ska på besök hos doktorn i Lidhult... och jag tror nog att det är läge för ett besök på apoteket... de måste ju ha någonting som lindrar klådan.

Klåda är jobbigt... jag känner mig smutsig när det kliar... och även om jag märkt att det inte hjälper ett endaste dugg med att duscha så är det ändå det jag går upp och gör mitt i natten när jag inte kan sova (just inatt lite extra spännande eftersom strömmen gick när jag stod i duschen... becksvart med scampo i ögonen)... och egentligen så kan själva duschandet vara en orsak eftersom det torkar ut huden... men fan... klåda känns smutsigt... och smutsigt känns skämmigt... och skämmigt är jobbigt rent psykiskt... och psykiskt jobbigt skapar stress... och stress kan resultera i... klåda... jag börjar så smått förstå uttrycket som jag hört så länge... att...


... ibland har man rumpan bak hur man än vänder sig...

Dödstrött...

... mitt i natten och kan inte sova.

Jag brukar lägga huvudet på kudden och somna direkt... så det är en aning frustrerande att inte kunna somna nu... det kliar... och kliar... och kliar... så att jag håller på att bryta ihop...

... fy fan...

Tidigt ute...

... är nog det minsta man kan kalla det.

Jag var ute på en liten promenad promenad bort till min soptunna idag (det var lagom långt i kylan) och passade på att ta några bilder med mobilen...


... det är ju sååååå mysigt med vinterbilder på mitt hus.

Och när jag gick där och kollade så la jag märke till ett projekt där jag med stor framgång använt mig av mina favoriter... sen... ska bara... och imorgon... och nu är det ju snart ingen mening med att ta bort... dem... för då är ju risken uppenbar att det hinner bli vinter igen... och sanningen är ju att det blir lite ljusare för varje dag... att det snart är vår... och då är det ju bra att ha dem framme... så jag är inte sen med att plocka bort dem...


... bara ovanligt tidig med att plocka fram mina trädgårdsmöbler.

Paniken...

... är inte långt borta.

Ännu en natt där jag balanserat på gränsen till ett sammanbrott... jag vet att jag inte kommer att få mer än vad jag klarar av men...


... det här jävla kliandet över hela kroppen är på gränsen till vad jag klarar av.

Två nätter till sen så har jag en tid hos doktorn på vårdcentralen här i Lidhult... och förhoppningsvis så har jag väl inte tagit livet av mig innan dess... för känslan av att vakna mitt i natten av att det kliar är fan vidrig... jag vet inte vad som är värst... att inte veta vad det är som är fel... eller bara det faktum att det är så jävla irriterande med klåda...

... jag hade mardrömmar i natt... och jag har drömt samma drömmar bägge dessa nätter... och jag har vaknat av att jag legat och rivit mig på armar och ben... jag drömmer om... hör och häpna... att mitt kliande är en del i ett... TV-spel... *suck*...

Lets Dance...

... skulle jag vilja vara med i.

Fan vad skoj det skulle vara att få vara med och lära sig dansa i det programmet... och jag är grymt imponerad av alla de som vågar ställa upp i "Lets Dance"... och hur duktiga de är...

... kanske är det "vuxenpoäng" för mig att våga tycka om att titta på programmet... men jag tycker helt ärligt att de som medverkar verkligen förtjänar beröm... det är fan inte enkelt att dansa som de gör... och idag så förstod jag att hon har förmågan att välja sina tillfälle i rutan... för...


... Gudrun Shyman kommer att plocka hem en och annan poäng i folkhemmet...

... säga vad man vill men hon har en näsa för att göra bra reklam för sin person... det var ju inte utan att hon charmade mig för en liten sekund... men va fan... "Lets Dance" må vara ett festligt påkostat kostymkalas... men jag tycker nog allt att det vilar någonting varmt mänskligt över hela spektaklet... eller så är jag i klimateriet... och då har jag nog fått förklarat varför det kliar så förbannat på mig kropp också... fan... kan killar komma i klimateriet... ?...

... jag har ju hört talas om skengravid...

Eksem...

... är min egen diagnos.

Ja jag har nu läst allt jag hittar på nätet om sånt som kliar och ger utslag på kroppen...


... och jag är ganska övertygad om att jag har eksem av något slag.

Höll på att få fullständigt krupp inatt när jag drabbades av en fruktansvärd klåda lite här och där... hårbotten... ansiktet... bröstet... armarna... stora delar av min kropp kliade så att jag flippade över... och inte fan hjälpte det mer än högst tillfälligt att gå upp och duscha mitt i natten... jag baddade mitt ansikte med handsprit också... ja kort sagt... jag hade lätt för att hålla mig för skratt.

Jag har ringt till min vårdcentral och ska prata med en doktor på måndag... så här kan jag ju inte ha det... och efter att ha läst typ allt jag kunde hitta på nätet om mina symtom så ska det bli lite intressant att se om min diagnos (eksem) stämmer med doktorns... jag håller tummarna... för att det ska kunna gå att "laga"... för det är jobbigt när det kliar tycker jag...

Fortfarande...

... helt tomt mellan mina öron.

Ska jag bli orolig?


... eller har Gud (som jag nu valt att uppfatta honom) en plan?

Öhhhhh...

... rätt tomt mellan mina öron nu.

Undrar om det är bra eller dåligt att inte komma på någonting att skriva om...


... det känns rätt bra... lite extra lugnt liksom... shysst som omväxling.

Ny domän...

... till våran nya hemsida.

Jag är fortfarande lite rädd för att köpa grejer på nätet... att inte ha möjligheten att kunna prata med någon i telefon... men jag gick nyss emot den rädslan och beställde en ny domän till VågaVa... en som är helt utan reklam... och jag håller alla tummar jag har för att det ska funka...


... så att vi snart har en sprillans ny hemsida färdig...

... jaja... på ett eller annat sätt kommer det att lösa sig... de gör det ju alltid...

Om Anna Anka...

... är ute efter att tjäna pengar så är hon nog rätt smart.

Läste i blaskan att hon skrivit något avtal med TV3 som tydligen ger henne en massa stålar... och att det var ganska många som tyckte att det inte var riktigt bra... de tyckte nog inte om henne... och gillar inte alls att hon tar riktigt bra betalt för sina tjänster... men visst ligger det något i hennes åsikt om att hon är ett varumärke som säljer rätt bra... TV3 gör ju ingen dålig affär... jag har aldrig sett Anna Anka på TV:n... men jag hör talas om henne nästan varje dag... hon är verkligen en "snackis"... och det är ju inte utan att jag blir nyfiken på en brud som det skvallras så mycket om...

... allra helst när jag läser vad hon svarar kritikerna...


– "Jag är värd varenda spänn, jag är ett varumärke och jag tjänar pengar för kanalen".

Att hon har bott i Bjuv är också något som kittlar min nyfikenhet... jag trodde länge att Bjuv var ondskans hemvisst på denna planet... idag så förstår jag att det var min upplevelse av det samhället som skrämde mig...

... undrar om Anna Anka gick i samma skola som mig?

Drogfri...

... idag också.

Det rullar på... lite på rutin... och det är inte alla dagar som jag tänker på att jag är något så ovanligt som en drogfri narkoman som inte längre är drogsugen... att jag tar det för givet och glömmer bort vilket mirakel jag faktiskt är... varje drogfri knarkare är ett mirakel... varken mer eller mindre.

Och då kan faktiskt vem som helst bli och förbli drogfri... det finns inga "hopplösa fall"... ALLA som har en önskan om att leva drogfritt kan göra det... att vi är så få som väljer drogfriheten beror ju oftast på att det är först när vi blir drogfria som våra problem kommer fram i ljuset... jag vet att det är väldigt många (kanske t.o.m. de flesta) som tror att det är drogerna som är en narkomans problem... men nä... för mig var drogerna lösningen på mina problem...

... missförstå mig rätt nu... men har du taskit självförtroende så kan jag rekomendera...


... sprit... alkohol som gjorde mig både snygg, smart... och självsäker väldigt snabbt.

Idag så har jag... hör och häpna... varit drogfri i exakt 4259 dagar... det är 11 år 7 månader och 27 dagar... och jag är drogfri för att jag vill vara det... idag så är det jag som bestämmer över mitt eget liv... jag är fri... för hur mycket självförtroende eller vad fan det nu var jag fick ut av drogerna så är det ingenting jämfört med känslan av att vara fri... på riktigt...

... jag är inte rädd för att vara rädd längre... jag är fri...

Insnöad...

... kan man ju vara på lite olika sätt.

Just nu så gör vintervädret sitt bästa för att jag ska bli insnöad i mitt hus... snön faller och det är vitt och väldigt vackert... det är mysigt med snö... och jag är ju ledig imorgon... har fortfarande ström och det är varmt i huset... och med mat i kylen kan det ju vara rätt okej att vara...


... insnöad här hemma i Brännebassalt...

... möjligtvis finns det en viss risk för att jag fortsätter att snöa in på Zelda... ska bara... sen... imorgon... ja ni förstår... insnöad är bara förnamnet... *suck*...

En strut...

... ska jag egentligen bära på huvudet just nu.

Jo så är det... förlorar man med över 100 poäng i mulle (ett kortspel) så får man bära strut... det kallas för att man hamnar i 100-klubben... och det är förnedring i den högre skolan...


... och denna bilden vill jag ju inte visa er...

... men men... jag är ju inte bara en kille som vill ha stuktur och rutiner... nä jag har ju till råga på allt helvete blivit en hyfsat ärlig snubbe också... och om jag nu då ska vara riktigt ärlig så lägger jag ut denna bilden för att kunna få lägga ut mina mullepolare (läs janne) med strut på sitt huvud vid ett senare tillfälle...

... det är bara en tidsfråga...

Struktur...

... och rutiner ska göra mig fri.

Jag är helt övertygad... till skillnad mot hur jag fungerade i mitt liv som alkolist och narkoman så har jag kommit till insikt om att...


... frihet är ett resultatet jag får när jag tagit mitt ansvar och fullföljt mina rutiner.

Dalai Lama...

... har sagt många kloka saker.

Och eftersom jag är inne i en period av total avsaknad av ord att skriva på min blogg så kan jag kanske ta och "sno" lite av hans ord (och jag tror inte att han har ett endaste dugg emot det)... här har ni ett citat som jag gillar skarpt.

"Jag älskar leenden och skratt.
Om man önskar fler leenden i livet,
måste man skapa
de rätta möjligheterna för dem...
Och hur kan man åstakomma det?
Verkligen inte genom ilska, avundsjuka,
extrem girighet eller hat
utan genom verklig kärlek,
ett öppet sinne och uppriktighet."
                                 DALAI LAMA F.1935


Och det känns ganska bra att kunna ha vissa saker gemensamt med denna kloka man...


Plugga...

... är en del av mitt arbete.

Jo jag håller ju på att utbilda mig till addiktolog... som en del i mitt arbete på VågaVa...


...vilket just nu innebär att jag ska läsa på Engelska... ja herregud...

På jobbet...

... igen efter lite ledighet.

Ja nu är det vardag igen... ett nytt år och en vaaaaanlig arbetsvecka... ja det var iallafall var det vardag i flera minuter innan vi kom på att det var en röd dag i denna veckan också... så det ser ut som om jag...


... kan fortsätta vara hjälten i mitt Zelda-äventyr på onsdag...

... för på jobbet finns det inget Zelda... tack och lov... här finns det riktiga människor... som man kan ta på... prata med och allt sånt där man bara kan göra med riktiga människor... lite skrämmande nu när jag varit ensam hema så länge... men det går över... för att snabba på min sociala status så ska jag springa 5 kilometer på löparbandet innan jag...


... går på mitt vaaaaanliga yoga-pass...

... fan det är faktiskt ganska skönt att vara tillbaka i verkligheten... inte längre behöva vara en hjälte som dödar massor av monster och kämpar mot de mörka krafterna... utan "bara" en vaaaaanlig vacker och värdefull...

... vardagshjälte...

Hemlösa...

... handlade ett reportage i blaskan om idag.

Och jag blev mycket positivt överraskad av ett både vackert och respektfullt reportage... nu är väl inte hemlöshet något vackert i sig men reportaget var gjort med ett stort hjärta och bilderna var av en helt annan klass än vad jag brukar se i den blaskan... jag kan verkligen rekomendera att ni tar del av det reportaget genom att...


... klicka på bilden av matkön för gratismat från kyrkan och ta del av bildspelet.



Årstider...

... är häftigt tycker jag.

Förvisso så gillar jag värmen och soliga stränder... men det är inte helt fel med snö och slalombackar... varm choklad och prickekorvmackor... ja det är en viss charm i dessa ytterligheter... och här hemma där jag bor så är det inte så mycket lördag eller tisdag... helger eller vardag... nä det är mest årstider... och eftersom jag nu blivit en springerikille så upplever jag årstiderna väldigt mycket...


... det var minst sagt uppfriskande att ta del av vintern en kall och klar dag som idag...

... och medans jag sprang min runda idag så snöade jag på det där med årstiderna... hur lyckligt lottad jag är som får och kan uppleva dessa skiftningar vi har i vårt land... och njuta av dem... det klara friska en kall vinterdag... regnets piskande i ansiktet en regning höstdag... för att inte prata om en disig höstmorgon när jag kan komma i kontakt med en sorg över att sommaren precis tagit slut... eller sommaren... det var i sommras jag började springa ut i min skog och samla på min upplevelse av årstiderna...


... på samma runda... en varm skön sommarmorgon i prunkande grönska...

... och jag har en årstid kvar att uppleva... snart... om några få månader är det ju... vår.


En arg...

... Zlatan på TV:n idag.

Zlatan var arg idag...


... riktigt arg mellan varven... och det kan man väl vara i stridens hetta...

... för fotboll kan vara krig... vackert ibland... men det är likförbannat ett krig... och det var förvisso ett gäng år sedan då det startades ett riktigt krig efter en fotbollsmatch... och då kan jag väl hålla med om att det har gått till överdrift... fotboll är ju trots allt en sport... och någonting som förenar människor över hela jordklotet... att spelarna (läs Zlatan) blir arga är ju någonting som kan tillhöra sporten... det är ju en kamp som sätter känslorna i svängning...

... men om jag ska vara ärlig så ser det inte så snyggt ut när man går över gränsen som Zlatan gjorde idag... hans stämpling var faktiskt riktigt ful och skulle nog fan gett rött kort... det måste jag tyvärr erkänna...

Premiär...

... för mitt springeri 2010.

Ja idag så var det dax för årets första skogsrunda... och det är inte utan att jag kände av att jag bara sprungit en dag på 13 dagar (på juldagen så halkade jag omkring i en ganska blöt ishalka och höll på att bryta benen av mig)... det var lite av "nära döden-upplevelse" igen... inte som i början av mitt springeri men det kändes att det var några dagar sedan jag sprang... Zelda är inte bra för kroppen.


Det var skönt att komma ut i skogen och andas in den kalla och klara vinterluften.

En snabbis...

... till Halmstad.

Inte för att jag har någon större lust att avsluta mitt TV-spelande...


... det är ju oerhört spännande och kraftigt vanebildande med Zelda...

... men som jag ju vet så är det bra att göra saker jag inte vill göra... grejer som är bra för mig... så jag blåser ner till stan och är lite social med mina barn, barnbarn och mamma någon timme... och om allt stämmer så blir det ett möte också... och det ser jag fram emot.

Men rackarns vad svårt det var att sluta spela TV-spel... besatt jag??? näääää...

Zelda...

... är ett TV-spel.

Och jag tillbringade min nyårsafton hysteriskt spelandes detta spel... jo så är det... jag satt och försökte slå mig fram och letade efter grejer till halv fem imorse... vilket naturligtvis är helt sinnessjukt... men jag börjar förstå varför det finns människor som fastnar i dessa spel... och jag vill ju inte skylla på att jag är en beroende... men detta spelet är som skräddarsytt för mina vanligaste bortförklaringar... sen... ska bara... och imorgon...


... är det "normalt" att spela detta spel i min ålder?

Nä nu "hinner" jag inte skriva mer... jag har ett uppdrag att fixa... i morgonrock... framför TV:n... herregud... när ska jag hinna käka?

Hurra...

... jag klarade det.

Nu har jag fan varit rökfri i mer än ett år... med råge... jag rökte min sista cigg år 2008... å nu är det 2010... hipp hipp hurra... det gjorde jag bra.

Kanske är det det som grannen firar med ett fyrverkeri som slår det mesta som skådats i Brännebassalt... herrejävlar... han gillar verkligen fyrverkeri... eftersom jag ju inte har varit hemma sen han flyttade hit så blev jag en liten aning förvånad... fan det är ju ett fyrverkeri som slår det mesta... möjligtvis så var det något värre för ett gäng år sedan i Helsingborg... vi var där på en nyårsfest och då samlades halva stan i centrum och blåste a det ena fyrverkeriet värre än det andra... det var stora lådor med jätteraketer...

... en sådan välte när en snubbe redan tänt på och raketerna flög rakt in i folkmassan... det började brinna i byxben... människor skadade sig och panik utbröt... det var en nyårsafton att minnas... jag är osäker på om alla som var där har hämtat sig än...

... men det är inte långt ifrån att grannen matchar det fyverkeriet...


... det fattas bara folksamlingen... jaja... 2010... fan jag glömde ju bort... nyårslöfte...