PETERS BLOGG

Varningssignaler

Det finns flera varningssignaler som kan betyda att man är stressad på ett sätt som inte är bra. Tecken på att man är stressad kan till exempel vara att man

• sover dåligt på nätterna
• känner sig trött trots att man har sovit
• ofta får ont i huvudet eller magen
• spänner sig och får ont i nacken eller axlarna
• får hjärtklappning
• känner sig nedstämd eller får ångest
• känner sig likgiltig och ointresserad av det som händer omkring en
• lätt blir irriterad och arg över småsaker
• har svårare att koncentrera sig och glömmer bort saker
• känner sig rastlös och har svårt att koppla av
• inte längre har lust att ha sex.

... men helt ärligt... det som jag behöver göra för att min stress ska försvinna är en plan för denna dagen... fundera ut vad jag behöver göra... idag... ta bort det som inte är viktigt... focusera på det som jag bör göra idag... och... helt enkelt...

... just do it...

Allmänt

När man upplever något som otäckt eller jobbigt kan man reagera med ångest. Hjärtat börjar slå fortare och musklerna drar ihop sig. Man kan känna sig ängslig och orolig, svettas, må illa och få svårt att andas. Ångest är naturliga reaktioner från kroppen, och något som finns hos alla mer eller mindre intensivt. Det är ofarligt, men kan kännas skrämmande

Ångest betyder trånghet

Ordet ångest kommer från latinets angustia som betyder trånghet. När man har svår ångest kan det till exempel kännas trångt i bröstet, eller som om man ska kvävas. Känslan av trånghet beror bland annat på att musklerna spänns och att hjärtat slår fortare

En sak som jag tycker är rackarns shysst med att vara drogfri och att jobba med mitt tillfrisknande från mitt beroende är att känslorna inte styr mitt liv på samma sätt som de gjorde förut... då var jag ju helt och hållet styrd av mina känslor och tillståndet som jag upplever idag hade kunnat få mig att må hur jävla "dåligt" som helst... ja jag kan bara tänka mig hur mycket energi jag hade fått lägga på att lösa det med droger... för det var ju så när jag var aktiv narkoman...


... mina känslor styrde mitt liv och gjorde mig till en slav under mina droger...

... för jag visste inte hur jag annars skulle kunna hantera mina känslor... allt... ja hela mitt jävla liv var en doseringsfråga... fy fan vilket skitliv att vara slav... allra helst när jag inbillade mig att jag var fri... ja herregud vilken livslögn jag levde i... helt styrd av att "kontrollera" och manipulera mina känsloupplevelser med hjälp av de olika drogerna som styrde mig helt och hållet... det är en helt otrolig befrielse att inse...  

... att jag inte längre är rädd för att vara rädd.

... är ett sundhetstecken.

På något annat sätt kan jag inte tolka de komentarer som jag fått på ett tidigare inlägg här på min blogg... för när jag läser vad ni skriver och vilka ni är som skriver så fattar jag... om kloka människor som ni beter er lika galet som jag gör... ja då kan det galna inte vara annat än... sunt... och inte ett endaste dugg... galet.

Ibland så kan jag fortfarande få en känla av att vara annorlunda... trots att jag numera vet att så inte är fallet... men min känsla av utanförskap och att känna mig annorlunda sitter djupt...


... från det att jag var en liten pojke har jag vetat att jag varit annorlunda...

... och givetvis anpassat mig efter det... och alla dessa livstrategier som jag byggt på denna "sanning" försvinner ju inte i ett nafs... jag har ju byggt hela mitt liv efter de spelregler som jag skapat utifrån mitt utanförskap... och ni anar inte hur många "frikort" jag gett mig själv som "belöning" för att jag ändå inte passat in...

... det är inte alltid enkelt att vara vaaaaanlig... inte för mig... för det känns fortfarande lite ovanligt mellan varven med allt det här vanliga... befriande men samtidigt skrämmande att inte längre vara annorlunda... att vara som alla andra ger mig en gemenskap... men också ett ansvar... och visst vet jag att ansvar är vägen till verklig frihet... men det är inte alla dagar det känns så...

... och om jag fattar grejen rätt... så är inte ens den känslan ovanlig... och det händer att jag inte riktigt vet om jag ska sucka eller hurra... att jag saknar mitt ansvarsfria utanförskap... men jag börjar fatta att det ofta handlar om ett uttryck för att jag fortfarande har ett litet barn i mig som vill ta lite plats... krypa upp i ett knä och få en klapp på kinden och kanske lite omtanke... kanske lite tröst för att jag inte längre är annorlunda *L*...

... och tryggare.

Jo det stämmer nog... det händer grejer med mig... och idag så sa min vän att hon märker min förändring... det gjorde mig glad för det är inte alltid som jag själv tänker på om jag utvecklas... eller invecklas *L*...

... nu är det väl som så att det var lite extra roligt eftersom hon inte för en enda sekund menade min outfit... å då hade jag ändå varit nyfiken på hur hon skulle reagera på min yttre förändring... tänder och sånt... men jag märkte till min stora glädje att det hon reagerade mest på var min inre förändring... och det värmde ska ni veta... den bekräftelsen som jag kände av att bli sedd för den jag är på insidan var viktig på många sätt... dels naturligtvis för att se att det finns människor som bryr sig... men också som ett bevis på att mitt stegarbete ger resultat... det händer prylar med mig när jag jobbar i NA:s steg.


... och visst borde det väl alltid vara insidan som räknas?

Att det händer prylar med mitt inre är intressant och hoppfullt... och det är ju också den vetskapen får mig ju att vilja jobba vidare... med mitt åttonde steg... "Vi gjorde en förteckning över alla personer vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla."... i den trygga förvissningen om att det kommer att bli hur bra som helst... och att mitt liv kommer att bli ännu behagligare och lättare att leva efter att ha jobbat igenom det steget... för så funkar det ju... 12-stegsprogrammet fungerar för den som är villig att göra sitt bästa med att jobba med sig själv...


... genom att använda sig av de 12 stegen... punkt slut.

Hupp det blev visst fel som ni såg... bilden ovanför är ju naturligtvis inte Anonyma Narkomaners 12 steg... utan de 12 traditionerna som håller vår gemenskap levande och fri... men det kunde ni ju själva läsa... eller hur?