En vägledare...

... borde nog alla ha.
.
Det har varit en känslomässigt minst sagt hjändelserik vecka för mig... och speciellt när det gäller en sak som händer och fortfarande pågår i mitt liv... och jag är bara så himla tacksam över att jag har en sponsor... en snubbe som hjälper mig att få kontakt med mitt förstånd när mina känslor är på väg att ta över... han har den nödvändiga distansen för att se klart på saker och ting i mitt liv... jag hade inte haft en chans att klara det själv... hade jag inte haft denna vägledning så hade jag nog fan legat på psyket nu... för jag är helt övertygad om att mitt hade kännts helt ohanterligt utan denna hjälp.
.
Att sitta ensam och grubbla är ingenting som jag ska ägna mig åt... då känns allt bara snurrigt.
.
Med hjälp av den vägledning jag får av min sponsor så kan jag känna att jag gör vad jag ska göra och får förmågan att släppa taget om det jag inte kan förändra... ni vet... att acceptera det jag inte kan förändra... modet att förändra vad jag kan... och förståndet att inse skillnaden... och när jag gör det så kan jag fungera i min vardag... drömma mina drömmar... och ändå finnas till hands när det behövs.
 

Logga in...

... användare.
.
Är du någon annan?
.
... öhhh... nä.
 

Zlatan vann inte...

... guldbollen i år heller.
.
Han kom inte ens med bland de tre främsta... Lionel Messi, Cristiano Ronaldo och Andrés Iniesta tog de platserna... och det är kanske inte så mycket att säga om det... fast jag som en sann Zlatanist nog ändå tycker att han platsar i det gänget... men vi får väl vänta ett eller två år till innan vår svenska superstjärna blir utsedd till världens bästa fotbollsspelare... för enligt mig är det bara en tidsfråga... så klart.
.
Enligt mig är det bara en tidsfråga innan vår svenska superhjälte blir värdsbäst i fotboll.

Jag vill vara...

... en vinnare.
.
Och vill jag vara en vinnare så gäller det för mig att hänga med vinnarna... vilket jag naturligtvis gör... hänger med vinnarna alltså... i stort sett varje dag så har jag den stora glädjen att träffa massor av mirakel-människor... eller så är det så himla enkelt att jag väljer att se det vackra i andra människor som gör att det finns så många vinnare i mitt liv... för så är det faktiskt... min verklighet är övervägande vacker och kärleksfull.
.
Jag tror på fullt allvar att det är min egen inställning till livet som skapar min egen verklighet.
.
Faktum är att mitt liv säkert inte är så himla mycket annorlunda än någon annans liv... livet på livets villkor innebär ju både sorg och glädje... motgång och medgång... men jag tror på fullt allvar att jag är fullt kapabel till att skapa min egen uppfattning av min egen verklighet... och att jag har fått ett betydligt bättre liv sedan jag började med mitt lilla experiment om att leva efter övertygelsen att 99,8 % av mänskligheten är god och kärleksfull är ställt utom allt tvivel... och med den inställningen är det väldigt enkelt att känna sig som en vinnare.
 

Att hålla huvudet kallt...

... är inte alltid så lätt.
.
Jag befinner mig ju fortfarande i en situation av närmast total ovisshet... och naturligtvis så känns det... massor av känslor pockar på i mitt inre och det är ju bra... för även om jag är himla orolig just nu så hade jag haft ännu större anledning till oro om jag inte varit orolig... hänger ni med?
.
Att det ibland känns som om känlorna lever ett helt eget liv är väl inte så konstigt... bara mänskligt.
.
Tack och så har jag mina skyddsnät som jag kan använda mig av när det händer jobbiga grejer... och jag har lärt mig mycket genom åren... en av dessa saker som är viktig för mig är att prata... att prata om det jag inte vill prata om... att sätta ord på mina känslor... och att få ut alla dessa tankar som finns mellan mina öron... annars så tar ju känslorna över... och jag blir helt känslostyrd... ett för mig livsfarligt tillstånd... för om jag låter mina känslor styra över mina handlingar så blir resultatet därefter... och gäller det oro och rädsla så kan det för det mesta bara sluta i katastrof.
.
Med kärlek är det en helt annan sak... kärleken är en god kraft och ingenting som jag behöver vara rädd för... aldrig någonsin... och för mig är det väldigt viktigt att jag får ur mig all oro och rädsla och istället göra plats för ännu mer kärlek... för jag tror på kärleken och kärlekens kraft... det är i alla fall vad mitt förstånd säger till mig... när jag pallar att hålla huvudet kallt... och det litar jag på... för kärleken är stor... mycket större än vi vågar tro.

Oro...

... och ovisshet.
.
Jag befinner mig i en situation där jag av naturliga skäl är väldigt orolig... och det är en i allra högsta grad berättigad oro... det finns med andra ord sakliga skäl för min oro... men jag kan ändå inte låta bli att begrunda vad oro och rädsla gör med mig... att jag behöver hjälp att hålla kontakt med mitt förstånd är uppenbart... för oro i sig är en känsla som väldigt lätt tar med mig på en resa mellan mina egna öron... och då oftast en skräckresa fylld av katastroftankar... det jag inte har en aning om förvandlas till tankar om fullständiga katastrofer och jag  upplever dem som sanningar... vilket får mig att handla väldigt irrationellt och ologiskt... och jag har naturligtvis inte en chans att hejda dessa tankar ensam... och jag behöver hjälp utifrån för att få kontakt med förståndet.
.
När hjärtat slår några extra slag av oro och rädsla så är det lätt att drabbas av katastroftankar.
.
När oron griper tag i mig så får jag stora problem med att förstå att 90% av det jag oroar mig för aldrig händer... och att jag ofta hittar på saker helt i onödan som gör mig räddare än vad jag behöver vara... och den rädslan får mig att bli arg... en ilska som om den får råda och styra mina handlingar får mig att göra saker som jag skäms över... och den skammen gör att jag isolerar mig och flyttar in i huvudet på mig själv för att rättfärdiga mina handlingar... och så är cirkeln sluten... ännu mer oro... ännu mer rädsla... ännu mer utaggerande... ännu mer skam... ännu mer ren galenskap... vipps så har jag skapat mig en värld fylld av ondska och hemska människor... och det är natuligtvis inget som gör saker och ting bättre. 
.
Och vet ni vad... det smittar.

Känslig...

... eller förståndig.
.
Det händer saker i mitt liv som fyller mig med känslor... och idag så lät jag dessa känslor ta över och styra mitt liv ett litet tag... naturligtvis så blev resultatet därefter... som ett brev på posten så kom den inre oron och hälsade på... mina defekter poppade upp... och mitt liv kändes ganska snabbt helt ohanterligt... men... tack och lov så har jag ett program och en sponsor... så jag ringde min sponsor... fick några enkla direktiv... drog på ett möte och fick lagt ur mig mina känslor och kontakt med mitt förstånd... ringde min sponsor igen... gjorde upp en förnuftig handlingsplan och balanserade upp min tillvaro... och nu så känner jag mig relativt lugn igen.
.
Ibland så kan det vara en bra idé att stanna upp och låta känslorna ersättas med en gnutta förstånd.
.
Det är natuligtvis ingen fel i att känna på vilket sätt som helst... alla mina känslor är helt okej... men att låta känslorna styra mina handlingar är sällan så himla förnuftigt... och det kan väl hända att det finns tillfälle då jag gillar att låta känlorna ta över... som när jag blir förälskad eller så... då är jag gärna hur galen som helst och njuter i fulla drag av den känslan... men det finns känslor som jag absolut inte vill ska kontrollera mitt liv... som oro och rädsla... när de tar över och styr mitt liv brukar det inte bli så bra... tvärtom... inte för att det är något fel på att känna sig rädd och orolig... inte alls... det är ju "bara" känslor... jag får bara inte låta de känslorna ta över mitt förstånd och styra över mina handlingar.

En ny besatthet...

... har poppat upp.
.
I helgen som gick så fick jag lära mig ett nytt spel på min iPhone... och jag laddade så klart omedelbart ner en helt ny app... Quizkampen... och jag fastnade direkt... jag spelar fortfarande Wordfeud om än hyfsat sparsamt... det är ett ypperligt spel när man får lite tid över... typ när man sitter på dass, väntar på ett tåg eller något liknande... men till en början när jag hittar någonting som jag tycker är lite skoj så vill jag ofta göra det ofta... ofta ofta... och om och om igen... mest hela tiden om jag ska vara ärlig.
.
En annan av mina besattheter heter Zlatan... han vill jag se spela fotboll... om och om och om igen.
 

Underbar...

... och älskad av alla.
.
Jag känner mig uppfylld av kärlek... nästan lite av en underbar och älskad av alla känsla... troligtvis så beror mycket av den känslan på att jag har förstånd nog att omge mig med kärleksfulla och underbara människor... man blir ju som man umgås... eller hur?
.
Vi har stor makt över våra egna val här i livet... idag så ska jag välja... öhhh... kärlek.
.
Det är viktigt för mig hur jag väljer att se på livet... visst kan jag verkligen förstå att livet suger mellan varven... men för mig innebär det inte att det är en bra lösning att dra på sig offerkoftan så fort det kärvar lite... tvärtom så är det ju oftast just vid de tillfällena som det är extra viktigt för mig att omge mig med kärleksfulla människor och att våga se den kärlek som faktiskt finns tillgänglig för mig hela tiden... året runt... alla timmar på dygnet.
.
Om livet suger extra mycket så kan det vara en väldigt god idé att göra någonting snällt för någon annan än sig själv... kanske t.o.m. en god gärning i det fördolda... ni vet att göra en shysst grej för någon annan utan att berätta vem den kom ifrån... så om någon mår lite extra kass idag så är mitt råd att betala för en extra kanelbulle på ett fik i stan... be hon/han i kassan att ge bort den till nästa gäst... och sen gå därifrån... det kommer garanterat att göra livet lite enklare att leva.
 

Att åldras...

... är att bli äldre.
.
Idag så fyller jag år... och det är en dag då det blir så himla uppenbart att tiden gäller även mig... jag blir också äldre... ett i sig väldigt intressant fenomen när jag tänker på det... när jag var ung så trodde jag nog inte att det skulle kännas så här att bli äldre... att skillnaderna är av en helt annan karraktär än jag någonsin kunde ana... kanske trodde jag att det skulle innebära att jag blev vuxen... någonting som jag nu förstått att jag nog aldrig kommer att bli... att vara vuxen är tydligen någonting man föds som... för idag så förstår jag att jag redan som ett litet barn hade kompisar som var födda vuxna... att det skulle drabba mig ser jag som helt otänkbart... jag är inte riktigt typen som kommer att bli vuxen... någonsin... och vet ni vad... det kan jag leva med.
.
Hurra, hurra... idag är det ju min födelsedag... och jag har vunnit högsta vinsten... livet.
.
Alldeles nyss så fick jag ett förslag som jag tänker följa... idag så ska jag tycka om att fylla år... och jag måste nog säga att det känns himla konstigt... nästan lite skamfyllt faktiskt... för trots att jag tycker om att bli gratulerad så känns det ju samtidigt helt fruktansvärt... konstigt.

Middagsrast...

... i kärleksfabriken.
.
NA handlar om kärlek... och att få vara med och ta del av ett RSK-möte är en gåva som jag önskar att många, många fler i vår fiNA gemenskap väljer att göra... här sitter vi med ett enda syfte... nämligen att föra vårt budskap om att nå den beroende som fortfarande lider vidare... och det får mig att förstå hur jävla bra jag har fått det i mitt liv sedan jag slutade knarka... för som jag sagt förut... det finns inga lyckliga narkomaner... att knarka är ett jävla skitliv rent ut sagt... och i det perspektivet så kan jag inte se att det skulle finnas något bättre att göra denna helg än att tillsammans med mina kärleksfulla vänner hitta sätt och medel så att fler människor ska kunna hitta ett nytt sätt att leva... ett liv utan droger och missär... ett liv fyllt av kärlek och tacksamhet... det livet som jag har fått.
.
Alla människor är värda kärlek och kunna känna sig älskade... vi behöver alla varandra.
 

Att harmas...

... är inte skoj.
.
Att gå omkring och känna harm mot både det ena och det andra är ju bara så himla tråkigt... ändå så finns det allternativet i de flestas liv... och inte nog med det... massor av människor jag känner väljer att harmas... och jag fattar inte riktigt varför... för harm är fan ingen skön känsla... inte en enda sekund.
.
Att vara arg lite då och då är väl inte helt fel... men att gå omkring och harmas... öhhh???.
.
Tur att jag kan välja om jag vill harmas eller inte... och jag väljer nog att fortsätta att leva ett liv med så lite harm som möjligt i mitt liv... kanske för att jag är lite rädd för att harmas... för jag kan inte undå att lägga märke till att de av mina vänner som väljer harm väldigt ofta får en följdsjukdom av sin harm... nämligen bitterhet... och bitterhet... hua hua... vem fan vill dö bitter?
.
Inte jag i alla fall... så därför så väljer jag att fortsätta med mitt experiment... att leva som om att 99,8 % av mänskligheten är genuint god och kärleksfull... vilket är oerhört enkelt en dag som idag då jag råkar befinna mig bland mina fiNA vänner på ett RSK-möte i Stockholm... det enda jag behöver göra är att lyfta min blick och titta mig omkring... bara kärlek... jag är omgiven av kärleksfulla människor... och det gör mitt liv väldigt behagligt att leva... skönt... och så vill jag fortsätta att ha det i mitt liv... det är jag fan värd.

Att lägga sig i tid...

... är ju inte min grej.
.
Sitter just nu på mitt lilla hotellrum och begrundar livet på livets villkor... och helt ärligt... jag kunde haft roligare en kväll uppe i Stockholm... men det är en dag i morgon att tänka på... och det är nästan så att jag får nypa mig i armen när jag ser vad jag själv skriver... jag är ju inte direkt killen som tänker på det sättet... idag är ju den enda dag som finns... morgondagen vet jag ingenting om och igår är redan ett passerat kapitel... ändå så sitter jag här just nu och skriver några rader innan det är dax för mig att lägga mig och sova för att vara en utvilad kille i morgon... och det värsta är nog trots allt att det känns rätt bra... ja jävlar... är detta verkligen jag?
.
Jag förvånar mig själv när jag lägger mig i god tid en fredagskväll i Stockholm för att vakna utvilad.

I Stockholm...

... för att göra NA-service.
.
Landade precis på ett hotell i Stockholm där jag ska tillbringa helgen tillsammans med mina fiNA vänner... två dagar där vi på regional nivå tillsammans ska kolla upp vår budget så att vi lägger våra pengar på rätt saker... och rätt saker kan ju bara vara en sak... att föra budskapet vidare till den beroende som fortfarande lider.
.
Jag är väldigt priviligerad som har en gemenskap som NA... den har faktiskt gett mig ett helt nytt liv.
.
Det händer att jag tar min drogfrihet för givet... att jag "glömmer bort" hur mycket NA har betytt för mig och min drogfrihet... jag kan helt ärligt säga att jag fått ett helt nytt liv p.g.a. Anonyma Narkomaner... ett drogfritt liv fanns inte på kartan innan jag kom i kontakt med NA... och idag är jag inte ens drogsugen längre... helt fantastiskt... så det var faktiskt sant det jag hörde på mitt första möte... att en narkoman kan bli drogfri... på riktigt.
.
Det är en ära att få ge tillbaka någonting till den som kommer efter mig... och bara vetskapen om att jag har någonting att ge bort fyller mig med tacksamhet... jag är ett mirakel bland andra mirakel... och vårt program fungerar... överallt och alltid... och vårt enda huvudsyfte är att ge bort det till den som vill ha det.

Vinnare...

... är vi allihopa.
.
I livets lotteri så måste väl ändå högsta vinsten vara... livet... och då är ju alla vinnare... och måste kanske fråga oss själva hur vi förvaltar vår vinst... känner du dig som en vinnare idag?
.
Här ligger en vinnare och solar sig i glansen av detta underbara tillstånd som kallas för livet.
.
Idag så ska jag göra mitt allra bästa för att njuta av livet på livets villkor... en inte alltid helt enkel uppgift... men jag kan ju alltid mata in lite praktiska trix för att underlätta... som att t.ex. utgå från att mänskligheten till sin natur egentligen är både kärleksfull och god... åtminstonde till 99,8 %... och när jag lägger focus på det faktumet så blir det omedelbart betydligt enklare att leva livet på livets villkor... som en vinnare.

Julstöket...

... är igång.
.
Jag kan inte undgå att lägga märke till att julstöket redan har börjat... det är ju rätt stort det här med julen för många... det är dukar, granar, gardiner, tomtar, stjärnor, adventsljustakar och en miljard andra prylar som ska plockas fram... och helt ärligt så fattar jag faktiskt inte riktigt grejen... okej det här med julafton och barn kan jag förstå... men allt det här runt omkring... i flera månader... hur orkar folk... jag är imponerad.
.
Förra årets julgran liknade inte riktigt min barndoms julgranar... och det blir samma visa i år.
.
Jag ser inget fel i att ha julen som hobby... tvärtom så är det väl bara skoj att det är så många som delar på detta intresse... jag som själv har egna intresse vet hur skoj det är att snacka om dessa med likasinnade... för min del handlar det inte så mycket om tomten längre... han har ersatts av Zlatan... en kille som också har som vana att leverera fina presenter till mig.
.
Det blir inget julbord, julgranar eller så mycket julfirande för mig i år heller... för precis som förra året så kommer jag att vara bortrest över jul och nyår... men jag erkänner att jag har lite julpynt här hemma ändå... en adventsljusstake som står framme året runt... den har stått i mitt köksfönster i många år nu... och är alltid tänd... året runt.

STORA förändringar...

... börjar ofta med små förändringar.
.
Hon var himla klok... min terapeft... och även om det har hunnit rinna en herrans massa vatten under broarna sedan jag träffade henne så sitter vissa saker som hon sa till mig stenhårt... visserligen så befann jag mig "bara" i några få veckor på Resurs (som det hette på den tiden) i Väckelsång men henne lär jag aldrig glömma bort... hon sa också saker som "det är bra att det inte alltid är så jävla bra"... och hur rätt är inte det?
.
Att våga lyssna på en annan månniskas klokskap kan öppna nya dörrar i våra egna liv.
.
Jag hade visserligen varit drogfri i några år när jag fick tillbringa några veckor på Resurs i Väckelsång... jag hade den stora turen att bli bjuden på en månads behandling av den dåvarande chefen på det bahandlingshemmet... och det var där som jag stötte på min terapeft... som jag måste erkänna att jag dömde ut och totalsågade redan vid första anblicken... snacka om att jag hade fel... hon kom att komma mig mycket nära och blev en av de människor som betytt mest för mig i min drogfrihet... och det går inte många dagar utan att jag använder mig av någonting som hon har lärt mig... som idag... då jag kunde ta till mig ett av hennes bevingade uttryck... att "STORA förändringar ofta börjar med små förändringar"... och självklart så funkade det precis lika bra idag som det någonsin gjort... jag tog tag i den ena småsaken efter den andra... och förändringen är total... från en ganska uppstressad tillvaro till en närmast total sinnesro.

Det är mycket...

... nu.
.
Vissa dagar så är det mer än andra dagar... och då kan det vara lite svårt att komma ihåg att ta det lugnt... allra helst om timmarna inte riktigt räcker till... då är det lätt att bli en smula stressad... för stress beror ju för det mesta på sakerna som jag inte får gjort... full fart i sig är inget som jag känner mig så stressad av... utan det är ju de där prylarna som jag skulle gjort men inte har hunnit med som får mig att gå igång... och passar jag mig inte så kommer jag att börja störa mig på folk... idioter kommer att börja poppa upp lite överallt... och mitt liv kommer att kännas betyligt mer besvärligt.
.
Var sak har sin tid och det är viktigt för mig med en smula struktur... en sak i taget.
.
Vad jag personligen har märkt funkar för mig är struktur... att jag gör en sak i taget och betar av mina "måsten" ett åt gången... försöker jag mig på att göra många saker samtidigt så brinner mitt huvud upp... och det blir bara allt rörigare mellan mina öron... och till slut så får jag ett bryt... och i värsta fall så flippar jag ut och skäller ut någon helt oskyldig människa på kuppen... och det hjälper ju inte... tvärtom... då fylls jag av skam över  mitt eget beteende och jag hamnar i ett för mig helt livsfarligt läge... en återfallsprocess... och går jag inte på ett möte... snackar med min sponsor... eller på något annat sätt ser till att återfå kontakten med mitt förstånd... ja då kan jag ju dö... för det är vad som händer om jag inte tar hand om en återfallsprocess... återfall kan ju vara dödliga.
.
Så jag tänker ta det lugnt nu... göra en sak i taget... för jag har inte riktigt tid att dö än.

Okej då...

... "bara" bra.
.
Jag vill ju gärna att Zlatan ska glänsa mer än idag... en dag på jobbet var ju inte riktigt lika skoj som sist mot England... en väldigt läcker assist räcker liksom inte riktigt längre... och kanske är det lite av nackdelen med att vara så där extra bra på någonting... när du väl har levererat så kan det vara lite svårt att göra om bedriften... om och om igen hela tiden... det kan vara svårt att känna sig nöjd med att "bara" vara bra... när man har varit bäst.
.
Det är inte utan att kraven på vår världsspelare har höjts ett snäpp efter hans match mot England.

Zlatan...

... assistkungen.
.
Inte tycker jag att det är någon sprakande fotboll som PSG bjuder på... men så blixtrar han till... Zlatan... passar fram till 1-0 precis innan pausvilan... en millimeterpassning mellan backarna på läppen... suveränt... vilken känsla han har i sina fötter... världens bästa fotbollsspelare är svensk.
.
Jag passar på att njuta när vår svenska superstjärna... Ibrakadabra... bjuder på fotbollsmagi.
.
En halvlek kvar... jag skulle bli förvånad om han inte hinner näta innan matchen är över... Zlatan är kung... och spelar som vanligt nästan i en helt egen dimension... vilken lirare... världsklass.

Besöksstatistik...

... är sinnessjukt.
.
Vem kom på att man kunde ha en flik på en blogg där man kunde se hur många som läste densamma... och vilken bloggare kan strunta i att börja tävla mot sig själv... det är fan helt sjukt... och det är lika bra att jag erkänner direkt... jag är inte en av dem som klarar av att strunta i att kolla in min besöksstatistik... och tror ni att jag någonsin blir nöjd... nej nej... inte en chans... jag är ju en beroende... jag vill hela tidan ha mer... och när jag fått massor av besökare på min blogg... då är jag ändå inte nöjd... för då vill jag ha fler... det är helt sinnessjukt.
.
Det är rätt många som tittar in på min blogg... och även om jag blir glad för det... så vill jag ha mer.
.
Kanske är det lite grabbigt... det här med tävlandet... jag vet inte... men jag vet att jag inte kan låta bli att tävla om jag får chansen... och att det alltid varit så... det verkar nästan som om det sitter i generna på mig... ibland hittar jag på tävlinger som bara jag själv känner till... det har hänt att jag simmat kapp i en simbassäng med någon som inte ens vetat om att jag tävlat mot honom eller henne... eller så tävlar jag för att hinna före någon som står i kön sidan om i affären... också naturligtvis utan att denne någon har den blekaste aning om det... och jag tror ta mig fan inte att jag är ensam om det heller... för hade jag varit det så hade det inte funnits någon besöksstatistik på min blogg... det är jag helt övertygad om.
.
Och sen är det ju faktiskt lite humoristiskt att det känns en smula skämmigt att prata om... att det liksom är lite skamfyllt att kolla hur många besökare jag har på min blogg... ja herregud... som det kan va.
 

Bättre sent...

... än aldrig.
.
Det blev en tidig morgon idag... full fart till Varberg för ett brukarrådsmöte... och det är ju alltid lika intressant... det är något visst med att ett gäng brukare samlas för att göra någonting för de som fortfarande lider där ute i kylan... det är fan inte skoj att vara missbrukare och alla ska åtminstonde få en chans att leva drogfritt... att man sen inte kan göra ett endaste dugg åt de som vill fortsätta att knarka är en helt annan sak... den människa som vill bli drogfri ska ges möjligheten att bli det... punkt slut.
.
Annars så är det då äntligen dax för Zlatan att spela fotboll igen... häftigt.
.
Men var sak har sin tid... och snart är det dax för de riktigt viktiga sakerna i mitt liv... som att slå sig ner i TV-soffan och kolla på Zlatan... och se om han lyckas sparka sitt PSG till 8-dels finalen i Champions League redan ikväll... han har ju redan lärt oss att vi kan vänta oss precis vad som helst när det gäller honom... och jag blev glad över att höra att han blivit utsedd till världens bästa fotbollsspelare förra veckan... överlägset.
.
Det blev en sen blogg idag... men som det är sagt... bättre sent än aldrig.

Att boka hotell...

... i ett helt nytt land.
.
Det är inte så himla enkelt att boka hotell på ett ställe där man aldrig varit förut... hur ska man veta att man hamnar rätt... eller så kan det kanske vara ett riktigt lyckat drag att bara ta "random"... då kan man ju hitta riktigt guldklimpar som man aldrig hade funnit annars... fast... å andra sidan så finns det ju då även en chans till den totala motsatsen... värsta sunkstället... men va fan... detta är ju faktiskt lite av charmen med att åka till ett nytt ställe... att inte ha en endaste aning om vad som väntar... rätt spännande faktiskt.
.
Jag har faktiskt inte en blekaste aning om vad som väntar mig... och det är ju spännande.
.
Jag kollar runt överallt och pratar med människor som varit eller känner någon som varit på Bali... det enda jag fattar är egentligen att jag inte har den blekaste aning om vad som väntar mig... och att jag någonstans gillar det... det blir ju lite mer av ett äventyr om man inte vet vad som väntar... och ändå... så har jag svårt att boka ett hotell just nu... bara för att jag inte har någon koll... herregud... att jag bara orkar... släpp taget VRÅLAR mitt förstånd till mig.

Rädsla...

... är inget att vara rädd för.
.
Jag brukar ibland lite småkaxigt berätta att jag inte längre är rädd för att vara rädd... och det stämmer väl för det mesta... fast jag måste nog erkänna att jag glömmer bort det lite då och då... och går omkring och är lite rädd utan att tänka på det... bara som ett tillstånd så där i största allmänhet... och det är en ganska olustig känsla tycker jag... som en klump i magen.
.
Att gå omkring med en klump i magen är inget som jag vill leva med... verkligen inte.
.
När jag var en liten kille och bodde nere i Skåne så var jag mobbad i rätt många år... och då gick jag omkring och var rädd dygnet runt... jag hade en konstant klump i magen och vågade nog aldrig helt slappna av... hade det varit nu så hade jag nog fått ett dussin diagnoser bara på den grejen... man är ju rätt snabb på att sätta diagnoser på folk nu för tiden... och det är nog inte bara av godo om ni frågar mig... många av dessa diagnoser kanske har en naturlig förklaring om man hade tagit sig tid att kolla upp det.
.
Idag så är jag lite mer kompis med min rädsla och har hittat ett ypperligt verktyg när det gäller att handskas med den... ett enkelt knep som jag tror de flesta hade kunna använda sig av... jag pratar helt enkelt om min rädsla... accepterar den och väldigt ofta... typ nästan alltid... så bleknar den bort ganska omedelbart... annars så kan jag ju alltid använda mig av en rädsla för att växa som människa... jag kan t.ex. vara livrädd för att dansa nykter... men om jag dansar ändå så går det över... och jag känner mig omedelbart som en vinnare... här kan vi verkligen snacka om "kung i baren"... på riktigt.
 

Det kommer att göra ont...

... i morgon.
.
Allt annat vore en stor överaskning... för Zumban var ingen barnlek utan snarare en "nära döden" upplevelse... och det var inte långt ifrån att jag fick ge upp... men eftersom jag stod längst bak i hörnet så hade det varit en väldigt lång och förnedrande promenad till utgången... den resan ville jag inte göra... så jag bet ihop... kämpade mig igenom hela passet... och jag hade säkert kunnat känna ett visst mått av stolthet om jag inte hade varit fullt upptagen med att överleva när jag stapplade ut från lokalen.
.
Det var armar i luften och en jävla massa konstiga stegsekvenser... zumba är... skoj.
.
Men jag skulle inte vilja vara utan denna upplevelsen... som vanligt när jag gör någonting som är bra för min kropp så mår jag toppen... och att dansa zumba är himla skoj... inte så enkelt för mig kanske men va fan... jag gör så gott jag kan... och även om jag inte riktigt hinner med i svängarna när det tas ut nya stegsekvenser och skumma (och skitjobbiga) rörelser med armarna så är det himla skoj... hur skoj som helst faktiskt... men... det kommer nog att göra ont i morgon.

Zumba...

... och dödstrött.
.
Jag sitter på mitt jobb och har fullt upp med att bara orka sitta upprätt just nu... och tänker på att jag lovat min äldsta dotter att komma ner till gymmet för ett zumbapass... det känns väl sådär... men eftersom jag lovat henne det så finns det ingen återvändo... dödstrött eller inte... jag ska dansa zumba om en dryg halvtimme... och jag skulle inte bli så himla förvånad om jag mår som en prins efteråt... det brukar ju vara så... att ett zumbapass på gymmet ger vissa belöningar i form av ett kanonmående efteråt... plus att det faktiskt är himla skoj under tiden också... skitjobbigt men skoj.
.
Full fart medvetslös... jag tänker minsann ge järnet på gymmet om en liten stund... tjoho.

Det är mycket Bali...

... mellan mina öron nu.
.
Internet är fantastiskt... och jag har surfat runt en hel del på sidor som handlar om Bali de senaste dagarna... det är ju inte så konstigt eftersom jag ju är på väg dit en månad över jul och nyår... och jag har redan lärt mig att jag kommer att åka dit under den värsta regnperioden... bara det låter ju spännande... och någonstans på nätet läste jag om kraftiga monsunregn på eftermiddagarna... låter lite som årets tylösandsommar... fast varmare.
.
Jag tror nog att det kommer att bli en och annan dag med sol och bad på stranden också.
.
Vidare så har jag förstått att det finns en riktigt turistfälla... Kuta... ett partyställe med massor av turister och allt som hör till ett semesterställe av den typen... men jag har samtidigt också läst om att det finns så himla mycket mer att uppleva och jag tänker nog ta en liten tripp till Giliöarna och tillbringa lite tid där... mycket mer har jag inte hunnit planera än... mer än att jag vill prova på att surfa... och att jag tänker gå på ett NA-möte så fort som möjlig.

Det blev Bali...

... i vinter för mig.
.
Inget avbeställningsskydd... bokat och klart... den 11 december så lyfter jag från Kastrup och flyger till Bali... för en månads semester... men jag höll på att göra bort mig lite nu när jag beställde resan... för jag vara bara ett litet klick från att boka en resa som hade inneburit att jag skulle flyga med SAS till Frankfurt för ett byte... och jag hade inte ens klickat i en ruta som hade skyddat mig från konkurser... det vågade inte ens jag... SAS verkar inte vara det bästa och tryggaste allternativet i dessa dagar... jag bytte resplan och reser nu istället med Qatar Airways... och det känns betydligt tryggare.
.
Bali verkar ju vara ett schysst ställe... om jag har tur så kanske jag kan lära mig surfa.
.
Det kändes himla skönt att klicka det där sista klicket... nu är jag på väg... en ensamresa till andra sidan jorden och ett helt nytt resmål för mig... och visst var jag på väg tillbaka till Indien även denna gång... men... någonting  min mage sa åt mig att jag skulle prova något nytt... och nu för tiden vågar jag faktiskt lita på min magkänsla... och Bali känns hur bra som helst... och jag vet redan att jag inte ska beställa svamp på pizzan när jag är där.

Mitt hus är...

... STORT.
.
Nu har jag sprungit runt i några timmar med min dammsugare och en skurhink... plockat och fejat... lyckats få till ett rent badrum... städat min TV-hörna och kök... dammsugit och skurat golven i nästan hela huset... och fan... jag har ett STORT hus... det känns lite som om jag är nöjd nu... jag har en tvätt på gång i min tvättmaskin som ska hängas upp... och kanske byter jag sängkläder nu när jag ändå är igång och slänger in en tvätt till... men sen får det fan vara bra för idag... nu räcker det... jag skulle kunna ge mig själv en klapp på axeln och sätta mig i TV-soffan utan dåligt samvete... men... jag har en grej kvar på min "just do it" lista... och det är att beställa en biljett till Bali... sen blir det TV-soffan... tror jag.
.
Ett stort hus är skönt att bo i... men det finns en nackdel... massor av kvadratmeter att städa.

Nu jävlar...

... ska det städas.
.
Om jag skriver här att jag bestämt mig för att städa lite här hemma idag så kan jag inte smita... det skrivna ordet har den uppenbara fördelen/nackdelen att jag inte kan förhandla bort en av mina måstegrejer genom att låtsas att den inte finns... och jag VET att det funkar... jag har ju kört med "15 minuter om dagen" som jag skrivit om här tidigare... och den taktiken var ju helt fantastisk... jag lever fortfarande i sviterna av ett ganska städat hus.
.
Men även om jag har diskat, tvättat och... öhhh... och... öhhh... ja det var väl allt som jag lyckats fixa den senaste tiden... och när jag ser mig omkring så ser jag att jag behöver dammsuga och torka golven... städa upp i badrummet... plocka ihop papper som ligger lite överallt... och så är det väl dax att packa upp och tömma mina resväskor från min senaste resa till Norge... det kan ju vara bra att göra om jag nu ska ut och resa snart igen... kort sagt... jag har lite städning att göra... dammsugaren behöver startas... igen.
.
Det gäller nog allt att jag röjer undan lite här hemma innan det är för sent... förfallet närmar sig.
.
Idag så har jag då alltså tagit ett beslut om att göra mitt bästa för att röja upp lite här hemma... inte minst för att jag snart ska åka iväg en månad... och då hade det varit himla skönt att komma hem till ett städat hus... så nu bär det iväg till affären för att handla lite frukost så jag orkar städa... och tvättmedlet var visst också slut... tror minsann att jag handlar lite godis också... så att jag kan sitta i min TV-soffa och njuta av mitt nystädade hus om några timmar och softa framför en film eller nåt.

Strax dax för kärleken...

... i "så mycket bättre".
.
Mitt favoritprogram (näst efter en match med Zlatan så klart) börjar snart... "så mycket bättre" är ju bara så himla bra tycker jag... och idag så är det dax för Uggla att få sina låtar tolkade av de andra artisterna... jag kommer att bänka mig framför TV:n och njuta i fulla drag... troligtvis så kommer jag att både gråta och skratta eftersom det snarare verkar vara regel än undantag då det gäller mig och detta program... fattar inte riktigt vad det är som griper mig så starkt... men jag har mina misstankar... för att se människor behandla varandra så kärleksfullt som artisterna i detta program... det rör mig långt in i roten på mitt härdade hjärta... för jag tycker att kärlek är det finaste som finns.
.
Kärlek vad det som fick detta kärleksfulla gäng att springa ett helt maraton... tillsammans.
.
Med kärlek så kan vi komma långt... jag och mina kärleksfulla vänner i VågaVa lyckades faktiskt med konsstycket att springa ett helt maraton... och när jag vågar lita på kärleken så kan den ta mig överallt... snart drar jag till Bali och det är ett resultat av att jag valt att lägga mitt liv i en kärleksfull gemenskap som hjälpt mig att bli och förbli drogfri... idag så vågar jag t.o.m. lita på att minst 99,8 % av mänskligheten i djupet av sitt hjärta är kärleksfulla... och då är det ju inte så farligt att ta del av livet på livets villkor... för egentligen så tror jag faktiskt att själva livet är... kärlek.
.
Och det är nog det som jag ser när jag kollar på "så mycket bättre"... och det gör mig så himla glad och rörd... livet är fan vackert.

Zlatan-hatet...

... lever kvar.
.
Helt otroligt... det finns fortfarande människor kvar som inte riktigt fattar det här med Zlatan... och jag kan bara inte låta bli att dra vissa slutsatser... en ganska intressant sak är att det i stort sett uteslutande är infödda svenskar som hatar Zlatan... och då kan det ju förklaras i att de kanske är Sverigedemokrater och hatar ALLA som inte är blonda och ser ut som killen på kalles kaviar... eller... vilket jag vill tro är en vanligare förklaring... att fotbollen inte är en lika stor sport i sverige som i de flesta andra länder... att det inte är lika okej i vårt land att gilla våra fotbollshjältar... att vår jantelag förbjuder oss att tycka att någon faktiskt kan vara mycket bättre än någon annan på någonting... som Zlatan... för ingen har väl undgått att förstå att han är ganska hyfsad när det gäller fotboll... jag förstod redan då han gjorde debut i Barcelona att han var betydligt större utomlands än vad han någonsin kommer att bli i Sverige... jag råkade befinna mig i Barcelona när han debuterade inför fullsatta läktare och tro mig när jag berättar för er att han var välkommen... det var nog först då som jag verkligen förstod hur stor han är egentligen... en av de absolut största världsartisterna i värdens största sport... ja, kanske t.o.m. den största... fatta hur stort det är.
.
Jag läser att människor på fullt allvar tycker att man ska ge guldbollen till någon annan... vem?
.
Möjligtvis så kan det vara vanlig avundsjuka som ligger bakom en del av hatet... att man själv inte riktigt är nöjd med sitt eget liv och istället för att acceptera det faktumet hittar fel på allt och alla runt omkring sig... jag får höra att det finns människor som på fullaste allvar menar att man borde ge guldbollen till någon annan... och jag bara undrar vem som skulle vilja ha den då... alla som vet det minsta lilla om fotboll vet ju att Zlatan är bäst... det skulle ju bara vara jobbigt att ta emot en guldboll som ett slags tröstpris... och hela idén med att dela ut ett pris till Sveriges bästa fotbollspelare hade ju gått om intet... och vilken idrottsman eller kvinna skulle vilja få ett pris för att man var näst bäst.
.
En sak som jag i alla fall har lärt mig det är att det aldrig kommer att spela någon som helst roll hur bra Zlatan någonsin kommer att kunna bli... för när inte ens uppvisningen som har frälst en hel värld räcker då är det nog kört... och det visar mig att ett Zlatanhat aldrig har haft någonting med fotboll att göra.
.
Jag tror inte heller på att Zlatan skulle vara en så odräglig och otrevlig person att en Zlatanhatare kan rättfärdiga sitt hat p.g.a. det... tvärtom så tror jag faktiskt att Zlatan är en ovanligt reko kille... och att de som är hans vänner har en riktig vän i Zlatan... men jag känner honom inte... det är bara en känsla som jag fått.
.
Nä... jag tror att Zlatanhatarna saknar något... kanske är det kärlek.

Mössen...

... och jag.
.
Jag bor ju i ett stort hus mitt ute i skogen... och det finns hur många fördelar som helst med att bo i ett hus på landet... lugnt och skönt... inga grannar... man klipper gräset när man känner för det (vilket för mig innebar två klippningar sommaren som gick) och sköter sig lite som man själv vill... men... det finns ett stort men... mina inneboende... gästerna som flyttat in utan att fråga mig... mössen.
.
Jag är inte mössens bästa vän... jag är killen som ligger i öppet krig med dessa små odjur.
.
Jag kan förstå att de flesta människor tycker att möss kan vara ganska söta... och kanske t.o.m. tycker att det är lite otäckt att mata ormar med dem... men jag kan nästan garantera att vi som lever ute på landet inte har det förhållandet till mössen... det gäller i alla fall inte mig... jag ligger i öppet krig mot mössen... och jag tycker mig inte kunna ha en katt som tar hand om problemet åt mig... en katt behöver ju skötas om och då jag är ute på resande fot lite då och då så funkar inte det så bra... så jag krigar med hjälp av musfällor... eller rättare sagt med hjälp av 1 (en) musfälla som jag fångar massor av möss i.
.
Mössen i sig är väl inget större problem... och hade de bara kunnat hålla sig lugna på nätterna och inte väckt mig med sitt springande och gnagande i taket ovanför min säng... struntat i att skräpa ner och hållt sig lite för sig själva så hade jag väl kunnat låta dem vara... men nä... de små odjuren verkar ha ställt in sig på att göra allt för att reta upp mig... och det har de lyckats bra med... jag har inga som helst planer på att trappa ner mitt krig mot dem... jag känner mig lite som Peter Barbaren här hemma i Brännebassalt.

Mmmmmm...

... det blev till att äta med pinnar.
.
Jag gillar att käka med pinnar... och nu när vi var ett ganska stort gäng som valde att gå ut och äta efter mötet så blev det mitt gamla favoritställe... thaikäk... och pinnar... kyckling i svartpeppar... mums... och jag är både mätt och belåten nu... inte bara över det goda käket utan minst lika nöjd och glad över det fina sällskapet... jag är verkligen en lyckligt lottad kille som har denna fiNA gemenskapen att falla tillbaka på... dessa vänner som tar emot mig med öppna armar hur jag än mår... överallt och alltid.
.
Vi är många fiNA vänner som hjälper varandra att leva ett drogfritt liv... det är vackert.

Ett viktigt...

... arbete.
.
Gick upp lite extra tidigt idag... vi skulle vara i Varberg klockan 09.00 för ett dialogmöte med en massa människor... läkare, sjuksyrror, tjänstemän, politiker, brukare och annat löst folk i en salig blandning... och vi samlades för att lyssna på varandra när vi berättade om hur det går med att få igång ett beroendecentrum i Halland... vi har ju kämpat länge nu för att få till stånd en tillnyktringsenhet värd namnet i vårt län... och jag ser fram emot fortsättningen med tillförsikt... för enigheten är påfallande... vi är många som vill ungefär samma sak... och även om det finns några hinder kvar innan vi kan slå upp portarna och berätta för ALLA invånare i Halland att det finns en möjlighetet att få hjälp med sitt missbruk... oavsett vilken drog du använder eller var du befinner dig i ditt missbruk... så är vi fan på väg dit nu.
.
Det ska inte spela någon roll vad du kommer ifrån... vem du varit och vad du gjort...
det enda som ska behöva betyda något är vart du är på väg... här och nu.
.
Att få vara med och påverka viktiga saker i vårt samhälle är fantastiskt... och det bemötandet som jag personligen kan känna att jag får gör mig varm i kroppen... jag är verkligen en medborgare i samhället och jag får vara med... inte bara får vara med... utan jag är mer än välkommen att medverka... och för mig är det stort... mycket stort... och att det till råga på allt handlar om att vi kan rädda ett och annat liv med vårt arbete gör ju inte saken sämre... vi gör ett viktigt arbete... på riktigt.

Dagen efter...

... kvällen före.
.
Vid denna tiden igår så hade jag lite förväntningar... visserligen så var det "bara" en vänskapsmatch men jag såg ändå fram emot att se Zlatan... precis som jag brukar göra när han ska spela en match... det kan ju alltid hända något spektakulärt när han är med... och inte vill jag väl missa det oväntade.
.
I mitt missbruk så betedde jag mig på ett liknande sätt... när jag väl hade fixat mina droger (oavsett vilka de nu råkade vara för stunden) så såg jag fram emot att använde dem... det spelade ingen roll om det "bara" var alkohol eller en bit brass som skulle göra min kväll... känslan var att det alltid kunde hända någonting spektakulärt när jag väl fått i mig drogerna... och jag ville verkligen inte missa det oväntade.
.
Sekunderna då Zlatan går upp för att cykelsparka bollen mot mål från långt håll stod tiden still.
.
Nu dagen efter den magiska uppvisningen av Zlatan som överträffade mina vildaste fantasier med råge så sitter jag fortfarande och ryser av välbehag... för jag fick ju uppleva det oväntade... en nästan helt overklig upplevelse som jag är glad över att jag fick se med mina egna ögon... helt sinnesjukt.
.
Dagen efter jag petat i min mina droger så kunde jag vara glad över om jag kom ihåg någonting överhuvudtaget... och även om jag hade minnet i behåll så hände det aldrig något oväntat... inte en enda gång... allt var alltid precis som vanligt... helt sinnesjukt.

Idag är en bra...

... dag.
.
Egentligen så är kanske de flesta dagar blir lite av vad vi gör dem till... visserligen så händer det saker som vi inte kan styra över mest hela tiden men... men... vi har för det mesta ett val över hur vi ställer oss till dessa omständigheter... om vi vill... för jag behöver bara gå till mig själv för att inse att det är rätt bekvämt att dra på sig offerkoftan många gånger... att det liksom krävs lite av mig själv för att plocka på mig de där positiva glasögonen som jag brukar tjata om... att se positivt på tillvaron kräver sin man.
.
Engelsmännen kändes faktiskt ganska bleka igår när Zlatan visade upp lite svensk fotbollsmagi.
.
Det kanske inte är så enkelt att se positivt på tillvaron om man är en engelsk landlagsman i fotboll idag... fast å andra sidan så kan de ju välja att njuta av Zlatans magi... fast de förlorade... om de har förmågan att ta på sig de positiva glasögonen... och jag tror att de flesta människor fixar det... visst kan det vara lite surt att förlora... men det tillhör ju livet på livets villkor... vissa dagar vinner man... andra dagar blir det förlust... och det är nog förlusterna som skiljer agnarna från vetet... vem som helst klarar ju av en vinst... en förlust är betydligt svårare att handskas med.
.
Men visst... idag är en underbar dag... inte minst för en zann Zlatanist som jag själv... jag ryser av välbehag när jag tänker på hans uppvisning i går... snacka om magi... fotbollsmagi... i yppersta världsklass.
 

Zlatanist,,,

... javisst.
.
Idag är det nära... jag får nästan bita mig i tungan... för visst hade det varit enkelt att plocka fram den gamla klychan... "Vad var det jag sa"... för jag har hela tiden trott på Zlatan... hela tiden... som den sanna Zlatanist som jag faktiskt är... och idag är det lika enkelt för mig som det måste vara svårt för de personer som fortfarande tycker att vi spelar bättre fotboll i landslaget utan Zlatan... och jag kan ju bara inte låta bli att undra lite vad det finns för argument att peta honom nu... nästan så att jag känner lite skadeglädje över de stackarna som lägger ner energi på att hata vår bästa fotbollsspelare genom tiderna.
.
Vilken världspelare vi har i vårt landslag... Zlatan är kungen... finns det någon kvar som inte fattar det?

De flesta knarkare...

... vill faktiskt knarka.
.
Ni kanske blir lite förvånade nu när jag skriver här och påstår att de flesta knarkare inte vill sluta knarka... men jag står för det påståendet... detta gäller naturligtvis inte bara narkomaner utan till minst lika stor del (om inte större faktiskt) för alkolisterna... och kanske är det därför som det kan tyckas som om mediciner funkar... för utan att ha någon åsikt om t.ex. subotex och metadon så menar jag att det mest handlar om att ersätta en sak med något annat... precis som alla dessa nikotinprylar... 
.
... för 50 år sedan var det betydligt enklare att sluta röka... och då ska ni veta att det gjordes hur mycket reklam som helst för cigg överallt... det var "känt folk röker Kent" och massor av liknande grejer... att röka cigg var glamoröst och skitfräckt helt enkelt... ändå slutade några att röka... utan alla dessa hjälpmedel som finns idag... för det fanns inga avvänjningskurer, nikotintuggummi, plåster eller något annat av den uppsjö av hjälpmedel som finns idag... den industrin fanns helt enkelt inte... de som slutade röka fick helt enkelt göra på ett lite annorlunda sätt... en klassiker för oss som är lite äldre... nämligen strunta i att tända nästa cigg... och det funkade faktiskt lika bra då som nu... man blir rökfri om man inte röker... och faktiskt... man blir drogfri om man inte petar i sig några droger... svårare än så är det inte.
.
Hade alla narkomaner verkligen velat bli drogfria så hade de blivit det... och det är inte så svårt heller.
.
Vi har en konstig bild av att det skulle vara så himla svårt att bli drogfri... det är inte sant... det är busenkelt att bli drogfri... vilket tomte som helst kan sluta knarka i stort sett när som helst... det är bara att sluta peta i sig droger... problemet är att det är mycket svårare att förbli drogfri... för det handlar nämligen inte så mycket om själva drogerna... det handlar betydligt mer om våra känslor... det är inte så behagligt att vakna upp i den verklighet som man ägnat hela sitt liv åt att fly från... och inte ha en blekaste aning om hur man lever livet på livets villkor utan droger... då är det är mycket enklare att peta i sig något som får mig att må bra för stunden och skjuta verkligheten på framtiden.
.
Vi som knarkar gör det för att droger funkar... inte för att vi är dumma i huvudet... jag brukar förklara det för människor på detta enkla sätt... de flesta dricker ju sprit... och förstår vad jag menar när jag påstår att sprit kan ta bort rädsla... för om du är rädd och inte vill vara rädd längre så kan du dricka sprit för då försvinner rädslan... är du fortfarande rädd när du druckit sprit så är det bara att dricka lite till... jag garanterar dig att din rädsla kommer att försvinna... ett litet tag.
.
Att bli drogfri handlar om att leva på riktigt... livet på livets villkor... och det är ju inte alltid så jävla skoj... men jag kan också garantera er att det är värt besväret... att livet på riktigt faktiskt är... ja... helt jävla verkligt... och på riktigt... och om jag får säga det... helt underbart... och då ska ni veta att jag har att jämföra med.
 

Vilka fantastiska människor...

... det finns.
.
Livet är ju bara för bra för att vara sant... idag så skulle jag träffa några tjejer från högskolan i Halmstad för att snacka lite om ett skolarbete som de höll på med... det blev inte så mycket pratat om skolarbetet... men en väldig massa om allt möjligt annat... och en av dessa saker var... hör och häpna... Bali... för livet ville att jag skulle springa på inte bara en av mina väldigt goda vänner utan även två fantastiska tjejer som av en händelse hade varit på Bali... som kunde tipsa mig om lite av varje på denna ö... livet är sannerligen helt fantastiskt... sedan jag bestämde mig för att åka till Bali så känns det som om nästan alla jag träffar har någonting att erbjuda mig när det gäller min resa dit... och konstigt nog så är jag knappt förvånad... för sen jag tog ett beslut om att 99,8 % av mänsligheten är genuint god och kärleksfull så har mitt liv sett ut så här... jag är omgiven av helt fantastiska och kärleksfulla människor... de finns överallt... det enda jag behövde göra var att lyfta på huvudet och öppna ögonen.
.
Livet är fantastiskt... om jag bara tar mig tid att titta mig omkring så kommer jag att upptäcka det.
 

Träningsnarkomani...

... är inte riktigt min grejj.
.
Jag vet inte hur många gånger jag sagt åt mig själv att börja träna regelbundet... den enda gång det har funkat till 100% är faktiskt när jag kör yoga på stranden i Tylösand... och det beror ju endast på att jag lovat någon annan det... hade det inte kommit ner någon till stranden och yogat tillsammans med mig så hade det runnit ut i sanden... det är jag helt övertygad om... jag försökte ju att köra lite yoga ensam när jag var i Indien senast... det gick sådär... första dagen gick bra... andra dagen så gick det så där... tredje dagen tröttnade jag och tog en promenad istället... vilket i.o.f.s. jag höll fast vi i några dagar... promenaden alltså.
.
Jag fixar att träna på utsatta tider om jag får hjälp av min omgivning... som här på Gullbrannakonventet.
.
Om en timme är jag på väg till mitt gym för att köra lite yoga... och det beror på att jag bestämt med några fina människor som jag ska träffa där idag... och jag behöver den hjälpen för att komma igång med min träning... jag är verkligen inte någon träningsnarkoman... och jag tror nog inte att jag kommer att bli det heller... kanske är jag för lat till min natur.

Bragden...

... i Berlin.
.
Det är fotbollsgala på TV... och man visar ett inslag om matchen i Berlin där vårt svenska landslag lyckades med den helt osannolika bragden i Berlin... då vi lyckades kvittera till 4-4 efter att ha legat under med 4-0... mot Tyskland... på deras hemmaplan... och jag kan fortfarande känna känslan som jag kände när jag stod upp och skrek rakt ut med mina vänner på krogen i halmstad där vi tillsammans kollade på matchen... några i sällskapet hade lite tidigare på kvällen gett upp och gått hem... förbannade... besvikna... och uppgivna.
.
Vi var några som skojade om att vi nu hade chansen att få uppleva ett mirakel... och skrattade lite åt våra egna skämt om den smått klassiska vändningen vi fantiserade om... för att vända på ett 0-4 underläge fanns ju inte på kartan... inte en enda dag i veckan... och ni kan ju bara tänka er hur vi reagerade när det hände... när miraklet skedde... när bragden i Berlin blev verklighet... det var och är stort... mycket stort.
.
Fotboll berör... engagerar... underhåller... och är så himla underbart... tycker jag.

Stegarbete...

... är riktig feta grejer.
.
På måndagar så har jag en möjlighet att åka lite tidigare till mötet och ta del av en "stegarbetargrupp"... och att jobba i stegen är någonting som jag helt ärligt kan säga har hjälpt mig att utvecklas som människa... massor... och jag måste väl också erkänna att det förvånade mig... mycket... för jag var ju killen som ville hitta min egen väg... och trodde att det var viktigt att göra det... men... jag har genom att jobba med stegen förstått att det hade med min relativt dåliga självkänsla att göra... jag liksom trodde att jag skulle få bekräftelse på att jag var lite extra duktig om jag hittade på ett eget sätt... att jag var tvungen att vara lite speciellt unik för att duga eftersom jag ju var så himla annorlunda... stegarbetet har visat mig att jag nog trots allt är som folk är mest... och det är ju skönt... för idag så kan jag känna att jag duger precis som det jag är.
.
Det är lätt att känna sig lite utanför... men när jag jobbar i mina steg så försvinner den känslan.

Surfa...

... låter skoj.
.
Jag har i princip bestämt mig för att åka till Bali istället för Kerala... en av fördelarna med att resa ensam är ju att jag kan ändra mig lite hur som helst... och vem vet... jag har ju inte beställt några biljetter än... men just i skrivande stund så känns det himla rätt med Bali... sommar, sol och sköna sandstränder... och det VET jag ju att jag gillar... bonus kan bli att jag lär mig att surfa... eller åtminstonde gör ett försök med att lära mig stå på en bräda i vattnet... jag kunde ju lära mig att åka snowboard så det finns ju en möjlighet.
.
Jag har väl inte så mycket emot den svenska vintern... men... om jag måste välja... 
.
Det är himla häftigt att leva drogfritt... att våga göra upp planer med lång framförhållning och faktiskt kunna genomföra dem... hur många gånger satt jag inte i mitt missbruk och planerade att göra flippade och häftiga resor... utan att komma iväg... nu för tiden så kan jag börja lägga undan pengar lååååångt i förväg och faktiskt skapa möjligheterna för att förverkliga mina drömmar... visserligen så var min dröm denna gång att åka till Kerala men nu håller den på att förändras... vilket inte är samma sak som förr i tiden då den förändringen hade varit samma sak som att inte komma iväg överhuvudtaget... den här gången så innebär förändringen bara att jag åker lite längre bort... men upplever samma sak som jag planerat... ett äventyr i ett varmt land.

Det blir kanske Bali...

... i vinter.
.
Var precis hemma hos min dotter och käkade lite... hon drar iväg till Indien i morgon... och det är när jag snackar med henne som jag bestämmer mig... jag ska fan dra till Bali och lära mig att surfa... vara en strandkille och njuta av värmen i en månad... jag tycker att det låter som en väldigt god idé.
.
Indien är ett fantastiskt land och jag älskar att vara där... men jag tror ändå att jag drar till Bali.

Indien...

... en månad i vinter.
.
Jag har ju bestämt mig för att åka till Indien en månad i vinter... ensam... men nu börjar jag tveka lite grann... inte över att åka iväg i vinter utan om det verkligen kommer att bli Indien... det finns ju många andra länder som skulle vara spännande att besöka... och ett av dem är Kambodja... det låter onekligen spännande och lockande... fast fortfarande så söker jag resor till Kerala... grejen är väl bara att det börjar bli lite bråttom med visumet om jag ska komma iväg om en månad... och nu måste jag ju vänta på mitt nya kontokort som banken lovade att skicka till mig efter att jag hade blivit av med och spärrat det gamla.
.
Resa i väg en månad till ett varmt land i vinter ska jag göra... men jag tvekar lite om vart jag ska åka.
.
En av de stora fördelarna med att åka ensam är ju att jag kan göra precis som jag vill... och att jag kan åka precis vart jag vill... paradoxalt nog är just det ett problem för mig just nu... ska jag verkligen åka till Kerala i Indien eller ska jag åka någon annanstans?

Hemma...

... igen.
.
Och nu sitter jag framför TV:n och ser Darin sjunga en Miss Li låt... jag häpnar... denna killen är ju helt fantastisk på att sjunga... jag blev grymt imponerad... och jag bara älskar detta program mer och mer för varje säsong... jag som tyckte att man skulle sluta efter den första säsongen för att det inte skulle bli patetiskt... jag är så himla glad över att jag hade fel... och inte lite fel heller... utan fetfel.
.
Så mycket bättre är ett fantastiskt program tycker jag... helt underbart att se på.

Just nu...

... Sitter jag på ett talarmöte.
.
Kalmar är långt bort... Många timmar i en bil... Men det är så häftigt att komma fram och träffa fina vänner som har samma intresse som mig... Nämligen att leva drogfritt ... Och vi är en salig blandning... Och jag gillar ju Mångfald ... Oj nu börjar det igen... Ännu en talare...

På väg...

... igen.
.
Det är mycket tid som jag spenderar i min bil... om några minuter så sätter jag mig i min bil igen för att köra till Kalmar... det är ju en talardag där idag som ni säkert redan vet om... kanske sitter ni i en bil på väg dit när ni läser detta... för vem vill missa en talardag?
.
Denna gången har jag sällskap i bilen... oftast så sitter jag ensam i min bil... och lyssnar på talarböcker eller så sitter jag och filofiserar över livet på livets villkor... bilen är ett himla bra ställa att filosifera på... där får tankarna strömma fritt... och det gör de... strömmar fritt... senast så strömmade de så himla fritt att jag glömde bort fartkameran på vägen mot Simlångsdalen (och där kör jag dagligen)... och för första gången så fick jag se att de visst var inkopplade... för blixten blixtrade och det togs ett foto på mig när jag satt i min bil och var olaglig... d.v.s. körde åt helvete för fort... jag vill minnas att jag faktiskt trots mitt filosiferande strax innan det blixtrade tryckte på bromsen... så förhoppningsvis så har jag fortfarande mitt körkort kvar... men jag räknar med dryga böter... det gick rätt fort.
.
Min bil använder jag mig av dagligen... det är väldigt praktisk när man bor som jag gör... på landet.
 
 

Talardag...

... i Kalmar.
.
I morgon klockan 11.00 så ska jag tala på en talardag i Kalmar... och jag skulle kanske ha kunnat förbereda mig mer... fast å andra sidan så har jag faktiskt en liten plan som jag hoppas ska funka... men det finns naturligtvis inga garantier... det kan ha varit ett litet trix som jag kommit på för att lura mig själv... ett trix som jag först tyckte var ett genidrag... men som precis lika gärna kan ha varit ren och skär... lathet... fast... å andra sidan så tycker jag faktiskt fortfarande att min idé är riktigt bra... och jag har lite olika allternativ att välja mellan.
.
Jag har tagit med mig lite anteckningar så att jag kan hålla tråden när jag ska tala på talardagen.
.
Helt ärligt så har jag inte en blekaste om vad jag kommer att tala om i morgon... men jag har i alla fall ett tema... "back to basic"... och hur svårt kan det vara... egentligen... jag behöver ju bara prata om det som funkat för mig genom alla dessa år... de enkla grejerna... som att när jag inte plockar upp den där första... så är jag fortfarande drogfri.

Arg...

... blev jag.
.
Jag kände riktigt hur ilskan i mig bubblade upp till ytan... inget som jag visade... men känslan tog tag i mig och jag kände hur harmen i mig växte... jag kände mig åsidosatt... utanför och dissad... ingen vidare trevlig känsla för en kille som mig... men jag höll masken... det var inte läge att visa personalen vad jag kände... jag log och sa adjö... satte mig i bilen och kände hur jag kokade... åkte en mil innan jag ringde till min sponsor... inget svar... men jag hade lagt ut en krok... jag visste att det bara var en tidsfråga innan jag skulle få kontakt med mitt förstånd.
.
Att låta ilskan bubbla upp är inget att vara rädd för... så länge jag inte aggerar ut på den...
det är bara en känsla och jag behöver inte vara styrd av den... himla skönt att veta.
.
Mycket riktigt... min sponsor ringde upp efter ett kort tag... vi snackade lite om vad det var som hände och varför jag reagerade så starkt... och sen var det skönt att bolla lite på hur jag ska aggera vidare när det gäller denna kontakt... och vi kom fram till en plan... och jag kunde släppa min harm... ilskan har runnit av mig och idioterna som fanns runt omkring mig har försvunnit ännu en gång... och istället ersatts av en känsla av förståelse och acceptans... himla skönt tycker jag... och vet ni vad... min ilska var det inget fel på... den kan jag t.o.m. tycka var en smula berättigad... men det var samtidigt väldigt skönt att bara låta den vara utan att aggera på den.

Vill du vara lycklig...

... eller ha rätt.
.
Naturligtvis så vill jag nog helst båda vara lycklig och ha rätt... skämt åsido... om jag behöver välja så väljer jag så klart att vara lycklig... att ha rätt och betala ett högt pris i form av bitterhet passar inte riktigt mig... bitter vill jag fan inte bli... då är jag mycket hellre lycklig.
.
Nu går det säkert att ha rätt utan att bli bitter... jag har ju vissa projekt som jag tror helhjärtat på och då känns de ju himla rätt... som det här med "vacker & värdefull"... min erfarenhet av att införliva positiva affirmationer är odelat positiv... så för mig är det rätt... eller mitt senaste projekt "den kärleksfulla och godhjärtade människan" har än så länge visat sig vara en riktigt lyckoträff för mig... jag är nästan helt övertygad (utan att veta) att det gjorde sitt nu när jag blev av med mitt kontokort och en vänlig själ valde att spärra det istället för att använda sig av det... lite av en karmagrej... även om jag nog inte vill tala så högt om just det... det kan ju uppfattas som lite väl flummigt.
.
Jag är helt övertygad om att jag kan välja att vara lycklig... rätt eller fel?
.
Jag tror på fullaste allvar att det är vad jag ger som jag får tillbaka... ger jag kärlek så får jag mångfalt tillbaka... varför det är så vet jag inte men att det är så är jag fullständigt övertygad om... och som en liten sidovinst så har jag lärt mig att jag blir lycklig av kärlek... om det är rätt eller fel spelar inte så stor roll... huvudsaken är ju att det funkar.
.
Jag säger inte att mitt sätt är rätt sätt... jag säger bara att mitt sätt är mitt sätt.

Bråttom, bråttom...

... alltför bråttom.
.
Jag var uppe i Göteborg en sväng igår... hade en föreläsning där och jag var lite sent ute... eller sent och sent... i sista sekunden i alla fall... eller okej då... några få minuter före utsatt tid... i vilket fall som helst så var jag så stressad att jag helt enkelt glömde bort att ta ur mitt kreditkort ur parkeringsautomaten när jag betalade den hemskt dyra parkeringen på långgatan... detta märkte inte jag för en lååååångt senare... för jag hann med att föreläsa... ta med en nykommling på ett NA-möte... detta var den andra nykommlingen som jag tog med på möte i går... och det är ju något väldigt speciellt med nykommlingar... så jag hade naturligtvis inte en enda tanke på mitt kontokort som satt instoppat i parkeringsautomaten.
.
I Brännebassalt behöv det inga kontokort för att parkera bilen... nä... här har vi gratis parkering året runt.
.
Jag upptäckte att jag hade blivit av med mitt kort många lååååånga timmar senare... på Mac i Falkenberg där jag stannade till för att käka en hamburgare på vägen hem... och jag blev alldeles kall när jag fattade hur det låg till... ett kontokort att parkera gratis på i Göteborg är nog värt sin vilkt i guld (en väldigt dålig jämförelse när det gäller ett litet kontokort) och jag ringe direkt upp Swedbank för att spärra kortet... där fick jag reda på att någon redan hade spärrat kortet... en person hade hittat mitt kontokort i parkeringsautomaten och omedelbart ringt till banken för att spärra kortet... och jag funderar på om mitt projekt om den goda och kärleksfulla människan är genial... och jag blev naturligtvis skitglad över denna människas omtanke som inte tog sig tid att ringa in och spärra kortet... utan även visade mig att jag har rätt... människan är i grunden en väldigt god varelse.

Att göra slut...

... och sånt.
.
Min resa genom livet fortsätter... de lite jobbigare bitarna blandas med de betydligt skönare i en salig blandning... livet innehåller väldigt mycket... det går upp det går hit... det går dit det går ner... det rullar på i ett ständigt flöde... och för mig känns det allt viktigare att inte fastna i de enskilda händelserna... visst jag vill ju vara i dem när de är aktuella men det är väldigt ofta inte samma sak som att jag ska låte de enskilda händelserna ta över mitt fullständigt... jag lärde mig en grej den senaste gången jag separerade... mina känslor hade väldigt svårt för att förstå att livet rullade på som vanligt även när mitt eget liv rasade... och att jag kunde ta nytta av det faktumet... för det var inte så att bussarna slutade gå och allt liv utanför mig själv stannade upp för att jag mådde lite skit... tvärtom så verkade livet runt omkring mig i stället flyta på precis som vanligt... det var inte jorden undergång... även om jag kände det så... och sist men inte minst... jag kunde ta lite paus från mina egna tankar genom att ta del av livet utanför mig själv även när det kändes hopplöst.
.
Jag hoppas att detta paret var helt överens om att de verkligen var ihop..för det är ju bra att veta.
.
Allt i mitt liv är inte toppen nu heller... men det känns som om jag har tagit lärdom av min läxa för några år sedan... något som jag märkte väldigt tydligt för någon dag sedan... jag snackade nämligen med ett av mina ex. och hur det nu var så kom vi att prata om vårt förhållande... inget djupgående men det som var lite roligt var att vi hade helt olika uppfattningar om hur länge vi hade en relation... hon berättade nämligen för mig att det enligt henne hade tagit slut ca. två år tidigare än vad jag trodde... och jag kunde inte låta bli att skratta högt... samtidigt som vissa poletter trillade ner mellan öronen på mig... jag har ju alltid trott att vår relation var i det närmaste sinnessjuk... och nu förstod jag varför... tacka fan för att det var en jobbig relation om det bara var jag som var ihop med henne... och så här i efterhand så kan jag ju skratta åt det... men just då tyckte jag nog mest att det var jobbigt... jag tror faktiskt det hade varit lite enklare om hon hade berättat för mig att vi inte var ihop... jag tror det hade underlättat för oss bägge... vissa grejer tycker jag det är på sin plats att berätta för sin partner... som typ att det är slut och sånt.

Att göra annorlunda...

... kan vara en bra idé.
.
Snackade med min sponsor igår... om maktlösheten jag kan känna inför vissa saker som händer just nu i mitt liv... och jag fick några konkreta råd som jag redan har börjat tillämpa... och ännu en gång så förvånas jag över mig själv... hur orkar jag bara hitta på mina egna lösningar när jag har en sponsor att bolla med... en kille som jag har tillit till... och som har kompetens och inte minst den ack så viktiga distansen till mina problem... vilken gåva jag har tillgång till... det är ju helt fantastiskt... och det tog inte lång tid innan min maktlösa känsla ersattes med en liten smula hopp... det finns saker som jag kan göra... jag kan förhålla mig till problemet på ett helt annat sätt... idag så känner jag att jag kan göra lite annorlunda... att det finns en helt ny roll som jag kan ta på mig för att erbjuda ett annat allternativ till någon som står mig mycket nära... så nu tänker jag göra om och göra rätt... och det känns fan tiktigt bra... resultatet ligger förvisso inte i mina händer... men det är ju en helt annan sak.
.
Det händer lite då och då att det kan vara en bra idé att växla spår och göra saker och ting på ett annat sätt.

Livet på livets...

... villkor.
.
Det händer även mig att livet på livets villkor kommer och hälsar på... och då menar jag inte riktigt det där gulliga varianten utan mer den där käftsmällen som kom från ingenstans... den där när man studsar ner i mattan och tar räkning till 8... och det är då som jag förstår vilken lyckligt lottad kille jag är... för jag har ett skyddsnät runt omkring mig som fångar upp när det gungar under fötterna på mig... det enda jag behöver göra är att aktivera det skyddsnätet genom att be om hjälp... och när jag gjorde det så fanns den hjälpen där direkt... vilket jag är väldigt tacksam över... så klart.
.
Livet på livets villkor kan ibland vara en riktigt trasslig historia... 
.
Jag kan förstå om det låter lite kryptiskt när jag skriver här just nu... men som jag sagt någon gång tidigare så finns det saker i mitt liv som jag väljer att inte blogga om... hur konstigt det än kan låta så har jag ett privat privatliv också... men jag kan väl säga så här mycket att det gäller någon som står mig riktigt nära... och att jag känner mig så jävla maktlös... livet på livets villkor är inte alltid en bekväm resa... fy fan.

Skitsnack...

... och annat skvaller.
.
Jag har inga större problem med skitsnack... kanske beror det på att jag är en så himla populär kille att ingen tycker illa om mig... eller... och det är väl lite mer troligt så beror det på att de som snackar skit om mig inte säger det direkt till mig... så funkar ju tyvärr det mesta skitsnacket... skvaller och skitsnack innnebär ju för det mesta... att man pratar om människor istället för med människor.
.
Jag har svårare med skitsnack och skvaller när det handlar om någon annan... att lyssna till skitsnack känns ju nästan som att själv prata skit om någon eller något... att sitta tyst och lyssna kan fylla mig med skam... och då kan det kännas väldigt olustigt att träffa den personen det pratats om.
.
Skitsnack och skvaller har väl alltid funnits kan jag tänka mig... och egentligen så är det nog den största skillnaden om vi jämför med förr och nu att man kan gömma sig bakom datorskärmen när man vill misskreditera någon... anledningen till att prata skit om andra är nog vad jag tror ungefär den samma som den väl alltid har varit... för det finns ju naturligtvis en anledning till att vissa människor pratar skit om sina medmänniskor... allt som oftast så tror jag att det beror på att man inte riktigt mår bra med sig själv.
.
Denna bilden kanske inte hade så mycket med texten att göra... men jag tyckte att den var fin.
.
Visst har jag oräkneliga gånger betett mig på sätt som jag inte är vidare stolt över... och jag förstår mycket väl att det har skvallrats en hel del om mig... allt annat hade ju varit konstigt... allra helst på den tiden då jag var en aktiv alkolist och narkoman... det är nästan så att jag blir lite rädd för mig själv när jag tänker på vad jag ställt till med... och det händer fortfarande att jag gör bort mig... så är ju livet på livets villkor... jag är långt ifrån perfekt eftersom jag ju "bara" är en helt vanlig människa... vilket ju innebär att jag gör fel ibland.
.
Jag tycker faktiskt att det är ganska befriande att vara mänsklig... och jag erkänner gärna att jag själv också skvallrar och pratar skit mellan varven... allra helst om jag inte mår bra eller om jag känner mig hotad på något sätt... när jag är i fullständig balans så försvinner mitt behov av att hävda mig på andras bekostnad helt och hållet... och behovet av att snacka skit är som bortblåst... och det behöver jag begrunda... allra helst de gånger då jag stöter på skitsnacket i någon av de otaliga former som det kan ta... och förstå att det till 99,8% kommer från en människa som kanske inte riktigt är i balans... att börja argumentera och diskutera med en människa som snackar skit är som att hälla bensin på en eld... den människan kommer troligtvis att försvara sitt beteende med näbbar och klor... för allternativet är ju att se sanningen bakom skitsnacket... sanningen om att man inte mår så himla bra själv... och det är minsann inte alla som vill acceptera den sanningen om sig själva... då är det ju betydligt lättare att skylla på någon annan och fortsätta snacka skit.

Det bara högg till...

... någonstans i min mage.
.
Från ingenstans så satt jag helt plötsligt dubbelvikt i min TV-fåtölj... det bara högg till någonstans inne i min mage och efter ett litet tag blev jag faktiskt riktigt rädd... för det kändes inte alls bra... och smärtan försvann inte heller... tankar som att det kunde vara blindtarmen som spökade för genom mitt huvud... jag övervägde att sätta mig i bilen för att åka in till akuten eller om det inte funkade ringa efter hjälp... men ni vet hur det är... man väntar lite till... och lite till... och nu så sitter jag här och skriver på min blogg... smärtan släppte till slut men jag undrar ändå om vad det var som hände egentligen... för detta var på riktigt... min kropp gav mig ett meddelande... ett väldigt tydligt meddelande... men frågan är väl om jag kommer att lyssna denna gången... jag tror knappt det... för nu gör det ju inte ont längre.
.
När det gör riktigt ont så lyssnar jag på min kropp... men när smärtan släpper så slutar jag att lyssna.
 

Att gå och lägga sig i tid...

... blir allt viktigare med åren.
.
Jag var ute och hälsade på en vän igår och det blev himla sent... klockan visade på 04.30 när jag parkerade bilen utanför mitt hus... och jag stapplade in, slet av mig kläderna och stupade i säng... somnade innan jag hann slå i kudden och vaknade inte förrän min dotter ringde och väckte mig i morse... som i en dimma hörde jag hennes röst långt, långt borta... hon ville ha hjälp men den grej och det ställde jag ju så klart gärna upp på... men hon fick lova att ringa och väcka mig en gång till... och nu sitter jag här... ögon fulla av grus... och känner mig nästan medvetslös... det kostar på att vara upp länge en lördagskväll.
.
Det var skillnad när man var ung... då kunde man vara uppe hela nätterna utan att bli trött.
.
När jag var ung så var jag alltid killen som steg upp först och la mig sist... säkert så var en av anledningarna till det att jag var livrädd för att missa någonting... jag ville liksom vara med överallt alltid... det är en himla tur att det inte är så längre... för jag märker idag hur viktigt det är för mig att lägga mig i tid... och jag kan inte låta bli att undra lite över när det blev så... vissa förändringar liksom bara smyger sig på... det är lite som det där med flinten... en dag så fanns den bara där... och jag fattade inte riktigt var den kom från.

Så mycket bättre...

... och Zlatan.
.
Just nu så sitter jag och kollar på Zlatan när hans PSG spelat match... det är halvlek nu och ställingen är 0-0 i en rätt tråkig match än så länge... Zlatan har haft ett bra läge men han missade... jaja... nu börjar andra halvlek och jag får väl slita mig från datorn... men det jag ville skriva  om var ett program som kommer lite senare i kväll... nämligen... "Så mycket bättre"... mitt absoluta favoritprogram... och redan nu så vet jag att jag kommer att bli berörd... för det har jag blivit vid varje gång jag sett på det programmet... och då snackar jag om att jag blir riktigt ordentligt berörd... gråter och skrattar om varannat.
.
Idag är det Olle Ljungströms tur att berätta lite om sig själv och få sina låtar spelade av de andra artisterna.
.
Jag vet inte vad det är som berör mig så mycket... kanske är det kombinationen av musik och det lite mer personliga... hur uppriktigt rörda de olika artisterna är av varandras tolkningar av deras låtar... och egentligen så spelar det väl inte så stor roll... det är i alla fall skönt att vara nära mina känslor... vilket jag ju är när nu när jag kollar på Zlatan också... men på ett lite annat sätt... fan... nu släppte PSG in ett mål och ligger under... forza Zlatan.

Att det var bättre förr...

... är fan inte sant.
.
Jag träffar ibland människor som lägger ner en väldig massa energi på att springa omkring och harmas på människor... och allt som oftast så handlar det ju om att det finns folk som tycker annorlunda än de själva... sällan hör jag dessa människor uttrycka glädje över mångfald... eller över nya idéer överhuvudtaget... nä det är mer... "så här har det alltid varit"... och klassikern... "det var bättre förr"... hallå... på fullt allvar... finns det verkligen någon som inbillar sig att det var bättre förr... på riktigt... det enda som var bättre förr när det gäller mig är min egen kropp... den har nämligen alldelses nyss passerat sitt "bäst före-datum"... inte så att det stör mig så där jättemycket men det är fakstiskt sant... och ska jag vara riktigt ärlig så hade jag nog gärna sluppit att bära omkring på min "comviq-frilla"... ni vet en frilla med lite dålig täckning.
.
Jag hade väl inte haft någonting emot att slippa min flint... men va fan... man kan ju inte få allt i livet.
.
Kanske måste jag till slut kapitulera och göra som de flesta andra män med "comviq-frilla"... raka huvudet... men jag tycker nästan att det ser ännu löjligare ut... det är ju ingen som går på det ändå... för det syns ju ändå att man har en flint... då är det nästan lite fräckare med en hästsvans... det finns ju en och annan övervintrad hippi som kombinerar flinten med en hästsvans... och personligen så tycker jag faktiskt att det är så fult så att det är fräckt... all respekt till dessa killar från mig.

Kärlek...

... är fint.
.
Jag har idag förmågan att kunna känna kärlek till livet med allt vad det innebär... och för mig är det gigantiskt... jag är en kille som levt en alltför stor del av mitt liv i rädsla... rädd för att bli övergiven... rädd för att inte duga som den jag är... rädd för det mesta faktiskt... och det är ingen skön känsla att gå omkring och känna på dag ut och dag in... det kan jag lova er... fast å andra sidan så kanske jag inte riktigt fattat hur himla underbart det är att kunna känna kärlek till livet om jag inte upplevt den totala motsatsen.
.
Kärlek är vackert och det känns bra att veta att kärleken finns.
.
Vi hade avslutning på mobiliseringskursen idag... och det var så himla vackert att sitta och lyssna när ordet gick runt bland klasskompisarna... för det fanns en gemensam nämnare... och det var kärlek... det är stort tycker jag... att vi på sex korta veckor har lyckats komma varandra så nära att kärlek är det bästa ordet för att beskriva vår klass... underbart... och jävligt vackert. 

Avslutning...

... i skolan.
.
Idag så är det avslutning på min period i skolans värld... och det kan mycket väl vara för sista gången... någonsin... för det är inte så troligt att jag kommer att sitta på skolbänken mer i mitt liv... jag är trots allt 54 år och då är det ju rätt troligt att jag tar min sista examen idag... att jag kommer att fortsätta att utbilda mig är en helt annan sak... för livets skola upphör ju inte... jag har massor kvar att lära mig och jag har verkligen börjat förstå en gammal sanning... att ju mer jag lär mig desto mer förstår jag hur lite jag vet.
.
Lärandet tar inte slut bara för att man slutar skolan... under solens strålar finns det mycket att upptäcka.
.
Det som känns lite vemodigt med denna dagen är att jag ska skiljas från våra klasskompisar... det gör riktigt ont i hjärtat för jag har verkligen kommit att tycka om dessa underbara människor... de har ju gett mig så himla mycket... och jag är otroligt tacksam över att ha fått träffa dessa solstrålar i mitt liv.

Kramar...

... värmer.
.
Mmmmm... vad skönt det är med kramar... kom precis till VågaVa i Ljungby och har redan hunnit med att kramas lite grann... och en sak är i alla fall jag helt på det klara med... kramar funkar... kramar värmer... och kramar är viktiga... säkert mycket viktigare än vad vi tror.
.
Vi på VågaVa har ju gjort det här med kramar till "våran" grej... och det brukar vara väldigt uppskattat.
.
När man delar ut massor av kramar på en mässa eller nåt så händer det fantastiska grejer... inne i min kropp så känns det som bomull efter en hel dags kramande... jag får helt enkelt en fysisk reaktion... sen är det ju mer än så... kramar signalerar kärlek och omtanke... kramar är vänliga... kramar är någonting som enligt mig skapar en lite bättre värld... så hjälp oss med att sprida vår budskap... ge någon en kram idag.